Den svenska djurskyddslagen

Förra våren läste jag en kurs för aktiva och blivande djurskyddsinspektörer. Skulle jag välja att jobba som inspektör tror jag "tyvärr" inte jag skulle få behålla jobbet speciellt länge. Anledningen? Jag skulle titta på hur djuren mår, inte mäta om stallet var rätt byggt på millimetern.

Det svenska djurskyddet är uppdelat i djurskyddslag, djurskyddsförordning och jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd, där det sistnämnda är mest detaljerat. Alla dessa kompletterar de djurskyddsbestämmelser som finns gemensamt för alla EU-länder. Djurskyddslagen syftar till att se till att djuren behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Ett väldigt bra syfte kan man tycka, men hur fungerar det i praktiken? Jordbruksverket har t.ex. bestämt hur stor en grisbox ska vara för att grisarna i den ska må bra eller hur stor en hundgård ska vara i förhållande till hundens mankhöjd. Visst är det bra att det finns minimikrav så att djuren inte lider för att de har det för trångt men det finns så mycket annat som i högre grad påverkar hur djuret har det. Trots det kan man bli av med sina kor för att båspallen inte hade rätt mått även att korna mår så mycket bättre än grannens. Grannen som får behålla sina djur för att han har rätt mått och djuren mår ok. Vad är det som säger att en hund med en viss mankhöjd behöver just den storleken på hundgård? En stor hund kan vara bra mycket lugnare och nöja sig med att ligga och sova hela dagen medan en mindre behöver röra sig mer och kräver mer utrymme den stund den är i hundgården. Men hur mycket vet de där nissarna som bestämmer om djur och speciellt om hur livsmedelsproduktionen fungerar. Ibland kan man undra.

I media, eller ja, i alla fall en tidning, har det den här hösten uppmärksammats om den svenska djurskyddslagen verkligen gäller. Det har att göra med om rapporteringen till EU av de strängare kraven har skett som de ska. Det började med att "Hästmannen" blev fråntagen sina hästar.
http://www.lantbruketsaffarer.se/S%C3%B6kartikel/tabid/1312/ItemId/927/View/Details/AMID/3131/Default.aspx

Länsstyrelsen får ofta kritik för att djurskyddsinspektörerna har för lite kunskaper och praktisk erfarenhet av djur för att på ett bra sätt bedöma hur djuren har det. Detta leder till att inspektörerna blir paragrafryttare som underkänner djurhållningen på den där centimetern. Missförstå mig inte. Jag är inte emot en sträng djurskyddslag. Men allting är inte så svart och vitt som de som bestämmer verkar tro. Det är därför jag ifrågasätter kompetensen. Hela grejen med djurskyddslagen skulle antagligen fungera bättre om de som jobbar med det faktiskt har både teoretisk och praktisk kunskap om den djurhållning de sätter regler för eller inspekterar.

Vad jag vill ha sagt med det här inlägget vet jag knappt själv. Kanske att även om en sträng djurskyddslag är bra så fungerar det inte så bra utan kunskapen bakom. Var inte för snabb med att döma om det står i aftonbladet att en lantbrukare fått djurförbud. Det kan ligga mycket bakom...