Skillnaden mellan mig och en djurrättsaktivist

Jag älskar djur, har alltid gjort. Jag vill att alla djur ska trivas och må bra. Det finns många gånger jag föredrar djurens sällskap framför människors, men djur är inte människor. De tänker inte, känner inte och har inte samma behov som vi människor, vad en del människor än vill tro. De har såklart behov, behov som de flesta djurhållare försöker uppfylla för att djuren ska ha det bra. Men återigen, inte samma behov som vi människor.

För en djurrättsaktivist måste livet vara svårt. De verkar inte på något sätt kunna acceptera att människor har olika åsikter och tänker på olika sätt. Alla ska göra precis som dem för de gör "det rätta". De är trångsynta och tar fasta på den fakta som gynnar deras argument utan att ens se åt den fakta som inte gör det. De försöker tvinga på folk sin åsikt och smutskastar de människor som inte vill dela den. De tror att det de "vet" alltid stämmer vad någon annan sakkunnig än säger. Det jag undrar är hur en djurrättsaktivist behandlar sina föräldrar om dessa är personer som äter kött och andra animaliska produkter och står för det. Slänger de lika mycket skit på dem?

För mig är just den här delen av livet inte speciellt svår. Jag tycker det är viktigt att alla människor, vare sig åsikt, har en grund för sin åsikt och åtminstone något argument till varför de tycker som de tycker. Därför har jag ingenting emot att en aktivist väljer att inte äta kött för att de tycker det är fel. Jag respekterar deras åsikt och försöker inte få dem att ändra den. Jag skulle gärna lyssna på vad de har att säga om det bara gick att hålla en konversation där ingen blev idiotförklarad eller spottad på. Felet de gör är att de förstör för så många människor som inte delar deras åsikt. Det de kanske inte förstår är att de med sina aktiviteter även kan förstöra för djuren.

Att släppa ut domesticerade i det fria, djur som är anpassade för ett liv med människan, kanske inte alltid är det bästa för djuren. En ko är inte anpassad för att överleva på bark och granskott över vintern som vilt levande idisslare är. Ett pälsfår skulle antagligen inte tycka det var sådär jätteskönt att gå omkring med all sin ull på kroppen när det inte blir klippt. Om vi skulle sluta använda djuren för livsmedel och andra saker innebär det att många djurraser i världen skulle försvinna helt och jag undrar om det är det dessa människor verkligen vill. Jag antar att många aktivister kanske tycker att vi inte skulle domesticerat och avlat på djuren för våra syften från början men det går inte att spola tillbaka tiden. Vi är där vi är idag och har djur som inte är anpassade för ett liv i det vilda. Vi har ett samhälle som är uppbyggt runt att vi ska kunna använda djuren för mat och kläder och på många platser i världen är detta livsnödvändigt för att människan ska överleva.

Jag erkänner gärna att jag inte är så insatt i alla fakta om vad vi ska äta för att alla i världen ska få mat, men jag tror inte på att den rätta lösningen är att alla slutar äta kött. Jag tror på att människor ska äta det som finns bäst förutsättningar för att producera i det område där de lever. I vissa delar av världen kanske det innebär att de kan äta t.ex. sojaprodukter istället för kött men i andra delar kan det vara så att det mesta som klarar av att växa är dålig föda för människor och endast djuren kan ta hand om näringen för att i sin tur producera livsmedel till människan. Jag tycker att det verkar dumt och onödigt att exempelvis hugga ner regnskog för att odla sojabönor som vi här i norden ska äta när vi kan få i oss protein och andra nyttigheter från kött från djur som betat gräs på marker som ändå inte går att odla. Jag är väl medveten om att många betesdjur även får kraftfoder som innehåller sojaprodukter, men jag vet även att det finns alternativ för att slippa detta. Genom att lägga kunskap bakom sina beslut kan man välja livsmedel som är hållbart producerat i det område vi lever i.

En djurrättsaktivists idé om att vi som äter kött och jobbar med djur inte känner för djuren eller tänker på djurens bästa har fått det hela om bakfoten. Man måste kunna lyssna på andra människor och acceptera deras åsikt, hur mycket den än skiljer sig från sin egen. Man måste även kunna förstå att fakta kan förvrängas och att man inte alltid är den som vet mest om en viss sak. Men det är nog så, att ju mer man lär sig desto mer förstår man hur mycket man inte vet.

Julskinka

Djurrättsalliansen har återigen tagit sig in på vad de påstår är svenska gårdar och filmat det de kallar missförhållanden. Att de gör fel är inte så viktigt, att de saknar kunskap för att avgöra vad som är missförhållanden är desto viktigare. I den film som visas av svt blandas klipp på skitiga grisar, grisar som saknar öron, skadade grisar, döda grisar och avlivade grisar. Att visa en bild på en gris som är sårig och skitig för att sedan visa en bild på en gris som är avlivad, avblodad och ligger utanför boxen och säga att båda dessa bilder visar missförhållanden talar ju lite för att intelligensen hos dessa människor inte är så hög. Det är ju faktiskt lantbrukarens skyldighet att avliva djur som blir sjuka eller skadade och inte kan behandlas medicinskt, just för att djuren inte ska plågas. Ser man inte skillnad på detta och faktiska brister kanske man ska vara tyst.

Visst visar en del bilder i det här materialet saker som inte ser bra ut. Men då kommer källkritikern i mig fram. Det är djurrättsalliansen vi pratar om, de är inte kända för att vara opartiska och visa en rättvis bild av djurhållning. Men den här gången säger de att de inte tänker anmäla gårdarna, de uppger inte vilka gårdar de varit på. Detta får mig att tänka att det kanske inte är svenska gårdar. Det kanske är svenska gårdar men gamla bilder. Det kanske är lantbrukare som inte längre är verksamma. Eller så är det som de säger, filmer från svenska gårdar filmade den här hösten. Men då kommer nästa kritiska tanke upp. Hur stor del av varje gård är det egentligen som visas. Det kanske var en gris i en box på en gård med 500 grisar och det som blev fel kanske hände just den natten. Hur det än ligger till är jag starkt kritisk till materialet och även till att svenska grisar skulle ha det dåligt. Däremot är jag inte så naiv att jag tror att det inte förekommer missförhållanden även på svenska gårdar då och då.

Men jag måste även var självkritisk. Jag kan inte så mycket om grisproduktion därför tycker inte jag att jag är den som ska avgöra om grisarna har det bra eller dåligt. Men när jag väljer vilket grisskött jag ska köpa väljer jag det som är producerat på ett sätt som jag tror är bra. Jag har sån tur att jag kan välja kött från en gård bara några mil bort. Jag har varit där och sett hur grisarna har det. "Håkans glada utegrisar", om de är så glada vet jag inte men de har det enligt min mening bra och de har knorr på svansen. En bekant förklarade i dag att hon väljer svensk ekologisk julskinka framför den konventionella för att hon med sina kunskaper anser att den ekologiska känns bättre ur en etisk synpunkt. Det känns lika bra varje gång någon gör ett medvetet val på detta sätt. Det finns ju ändå så många som inte tänker på nånting alls mer än pris när de handlar julskinkan. Fortsätt göra medvetna val.

Var källkritisk när det larmas om olika saker i media. Det finns alltid fler sidor av saken

Den svenska djurskyddslagen

Förra våren läste jag en kurs för aktiva och blivande djurskyddsinspektörer. Skulle jag välja att jobba som inspektör tror jag "tyvärr" inte jag skulle få behålla jobbet speciellt länge. Anledningen? Jag skulle titta på hur djuren mår, inte mäta om stallet var rätt byggt på millimetern.

Det svenska djurskyddet är uppdelat i djurskyddslag, djurskyddsförordning och jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd, där det sistnämnda är mest detaljerat. Alla dessa kompletterar de djurskyddsbestämmelser som finns gemensamt för alla EU-länder. Djurskyddslagen syftar till att se till att djuren behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Ett väldigt bra syfte kan man tycka, men hur fungerar det i praktiken? Jordbruksverket har t.ex. bestämt hur stor en grisbox ska vara för att grisarna i den ska må bra eller hur stor en hundgård ska vara i förhållande till hundens mankhöjd. Visst är det bra att det finns minimikrav så att djuren inte lider för att de har det för trångt men det finns så mycket annat som i högre grad påverkar hur djuret har det. Trots det kan man bli av med sina kor för att båspallen inte hade rätt mått även att korna mår så mycket bättre än grannens. Grannen som får behålla sina djur för att han har rätt mått och djuren mår ok. Vad är det som säger att en hund med en viss mankhöjd behöver just den storleken på hundgård? En stor hund kan vara bra mycket lugnare och nöja sig med att ligga och sova hela dagen medan en mindre behöver röra sig mer och kräver mer utrymme den stund den är i hundgården. Men hur mycket vet de där nissarna som bestämmer om djur och speciellt om hur livsmedelsproduktionen fungerar. Ibland kan man undra.

I media, eller ja, i alla fall en tidning, har det den här hösten uppmärksammats om den svenska djurskyddslagen verkligen gäller. Det har att göra med om rapporteringen till EU av de strängare kraven har skett som de ska. Det började med att "Hästmannen" blev fråntagen sina hästar.
http://www.lantbruketsaffarer.se/S%C3%B6kartikel/tabid/1312/ItemId/927/View/Details/AMID/3131/Default.aspx

Länsstyrelsen får ofta kritik för att djurskyddsinspektörerna har för lite kunskaper och praktisk erfarenhet av djur för att på ett bra sätt bedöma hur djuren har det. Detta leder till att inspektörerna blir paragrafryttare som underkänner djurhållningen på den där centimetern. Missförstå mig inte. Jag är inte emot en sträng djurskyddslag. Men allting är inte så svart och vitt som de som bestämmer verkar tro. Det är därför jag ifrågasätter kompetensen. Hela grejen med djurskyddslagen skulle antagligen fungera bättre om de som jobbar med det faktiskt har både teoretisk och praktisk kunskap om den djurhållning de sätter regler för eller inspekterar.

Vad jag vill ha sagt med det här inlägget vet jag knappt själv. Kanske att även om en sträng djurskyddslag är bra så fungerar det inte så bra utan kunskapen bakom. Var inte för snabb med att döma om det står i aftonbladet att en lantbrukare fått djurförbud. Det kan ligga mycket bakom...

En EU-kritikers försök att få ut alla röriga tankar i huvudet

Jag är en människa som tänker framåt. Jag vill gärna veta några veckor i förväg om det blir födelsedagskalas just den helgen. Jag har nu börjat planera hur vi ska få ihop det med föräldraledigheter och jobb nästa sommar. Jag vill ha pengar på sparkontot den dagen frysen, tvättmaskinen eller bilen går sönder för att undvika kris. Jag vill veta att det går att handla mat till min familj den dag landets gränser stängs och frihandelsavtalen inom EU slår undan benen på oss. För detta kan hända. Man ska lära sig av historien. Med det menar jag att det snabbt blev matbrist under första och andra världskriget och det lär bli det ännu snabbare om kriget bryter ut idag. Om utvecklingen på landsbygden fortsätter i nedåtgående trend lär vi inte klara stängda gränser speciellt länge. Den som kan ta hand om sig själv klarar sig.

Anledningen till att Sverige idag ha så låg självförsörjning vad det gäller livsmedel är att EU driver en handelspolitik som syftar till att öka konkurrensen så att utbudet för konsumenterna ökar och priser sänks. Med de höga produktionskostnader vi har gör de låga priserna att svenska lantbrukare har svårt att få lönsamhet i sin verksamhet. På EU:s hemsida kan man läsa att "EU:s konkurrensregler ska se till att företagen har rättvisa och lika villkor och att det finns utrymme för innovation, enhetliga standarder och näringslivsutveckling, särskilt för småföretagen." Som det ser ut i dag har lantbruksföretag i Europa inte lika villkor, inte samma förutsättningar, inte samma krav på sin produktion. EU kontrollerar också hur mycket stöd staten får ge företagen. Produktionskostnaderna är höga för att vi har högre krav på oss vad det gäller djurskydd m.m. Även arbetsgivaravgifter och liknande skiljer sig åt. Det är tillåtet att ha högre krav än de gemensamma EU-reglerna, men det inte tillåtet för medlemsstaten att kompensera företagen helt för de extra kostnader detta innebär. Man skryter ofta om den höga kvalitén på det svenska djurskyddet, men med den EU politik som råder gör det att de svenska lantbrukarna inte kan få betalt för sitt jobb. 

Målet med ett så starkt djurskydd är enligt många att resten av Europa, och resten av världen med för den delen, ska ta efter. Den dagen de gör det produceras kött och mjölk på samma villkor och priserna kommer (förhoppningsvis) anpassas efter detta. Men vad ska vi göra under tiden? Jag tycker inte att staten ska behöva gå in och betala ut bidrag för att vi konsumenter ska kunna köpa svensk mat till underpriser. Bättre att betala vad maten kostar direkt än att betala skatter som ska portioneras ut. Eftersom staten inte heller får betala ut bidrag hur som helst enligt EU-regler försvinner lantbruksföretag och möjligheter till arbete, både direkt och indirekt. Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU har bl.a. som mål att "se till så att EU:s jordbrukare kan försörja sig". Varför fungerar inte detta då? Det kanske inte är EU:s politik som det så mycket fel på som den svenska? Eller kanske inte ens den svenska politiken utan de svenska konsumenterna? Jag vet inte hur många gånger det senaste året jag har läst om undersökningar där majoriteten av svenskarna vill ha svenskt kött bl.a. för att djuren har det så bra. Men dessa människor köper ändå det billigaste när de väl står i affären. En svensk konsument är alltså inte beredd att betala vad det kostar att producera mat på ett ansvarsfullt sätt. En tråkig sak med svenskar tycker jag. 

Tillbaka till början. Sveriges självförsörjandegrad på livsmedel är inte speciellt hög delvis p.g.a. EU, svenska staten och konsumenterna. Om det blir krig, gränserna stängs och var land får klara sig själv, vad gör vi då?

Jag är egentligen inte orolig för att jag och min familj inte ska klara oss. Vi bor på en gård och har kunskapen att producera vår egen mat. Men vad gör alla de stadsbor som tror att maten kommer från affären när de inser att den inte gör det?

Jag är ingen politiker. Jag vet inte speciellt mycket om hur politik fungerar egentligen. Jag är en tänkare, och jag tänker att mina tankar behöver komma ut så att andra, som inte tänker, kanske kan börja tänka även om de kommer fram till att de inte tycker samma sak som jag.

Varför svenskt kött och mjölk?

I mitt första inlägg skrev jag om hur antibiotikaresistenta bakterier ökar och hur djurhållningen i Europa och världen bidrar till detta. Detta är ett starkt argument för att köpa svenskt kött då vi har bland lägst antibiotikaanvändning i djurhållningen i Europa och inte tillåter att det används i tillväxtfrämjande eller förebyggande syfte. Men det finns såklart fler argument för att köpa svenskt kött, som många säkert redan har hört men vi tar det igen.

Öppna landskap är inte bara något vi fantaster pratar om för att vi tycker att det är fint (även om en blommande äng kan vara bland det vackraste som finns). Utan betande djur som nöt och får som håller markerna öppna försvinner många växter och djur som bor i hagmarken. Detta diskuteras dock inte speciellt mycket i media. Där diskuterar man bara hur viktigt det är att vargen får leva och föröka sig fritt för att den är en del av den svenska faunan. Vargar, vildsvin och andra "skadedjur" tänker jag inte ta upp just nu, jag vill bara säga att jag inte tycker att vi människor har rätt att utrota de djurarter som inte passar in i vår tanke om hur landet ska se ut, men det måste finnas en chans att finna ett samspel.

Friska djur är något vi skryter med i Sverige. Detta beror på att vi jobbar förebyggande oberoende av om det är grisar man föder upp eller komjölk som produceras. Det finns en enkel logik i detta: friska djur producerar mer! Jag vågar påstå att alla lantbrukare vill att djuren i hens stall ska vara friska. Och skulle de inte vara det blir det snabbt åtgärdat. Hälsan hos djuren regleras också på många sätt genom olika kontroller (på gott och ont, även det en fråga jag ämnar ta upp en annan gång).

Djurskyddslagen är ett av sätten att kontrollera att djuren har det bra. Syftet är att se att både produktionsdjur och husdjur lever ett liv i välfärd och att människor som inte värderar detta straffas. Återigen, det kan diskuteras hur detta fungerar och om det alltid är rätt det som sker när det handlar om djurskydd. Men de stränga reglerna gör ändå att mjölk och köttproduktion sker på ett för djuren försvarbart sätt i vårt land.

En annan sak vi ska vara stolta över är hur vi hanterar spridning av oönskade bakterier och smittor. Det finns hårda regler för att undvika att dessa saker sprids. Det är många sjukdomar som är anmälningspliktiga och åtgärder vidtas direkt för att minska dess spridning. Vi har tack vare detta bland annat en låg förekomst av salmonella i det svenska köttet. Köttet från djur som smittas kommer aldrig till konsumenterna för att undvika att de ska drabbas, även att salmonella är en bakterie som finns i djurets tarmar och avföring och vid en korrekt slakthantering aldrig kommer till köttet. Om köttet mot all förmodan skulle kontamineras så dör bakterierna vid korrekt tillagning. Man kan ju tycka att det är lite slöseri att då slänga detta kött, men samtidigt gör det att vi kan vara väldigt säkra på att vi inte blir sjuka när vi äter det svenska köttet. Det tycker jag är ett starkt argument för att välja svenskt när vi står där i kyldisken. Det har larmats om salmonella i importerat kött många gånger det här året.

Vi kan då gå vidare till slakten som också är hårt reglerad. Djuret skall alltid bedövas för att sedan avlivas genom avblodning. Det finns även regler för hygien vid slakt som gör att spridning av till exempel salmonella undviks. Man kan läsa mer om bestämmelser på jordbruksverkets hemsida.

Miljöpåverkan är väldigt aktuellt och även viktigt. Jag kan tycka att man i media ofta snöar in sig och inte visar hela bilden. Visst har kött och mjölkproduktion påverkan på miljön, något som gör att det är ännu viktigare att tänka på vilket kött och vilken mjölk man köper. Svenskt kött ger enligt organisationen Svenskt kött mycket lägre utsläpp än till exempel kött som producerats på regnskogsmark. Tänk också på alla dessa transporter som krävs. Livsmedelsverket gick den här veckan ut med rekommendationen att äta äta mindre ost för miljöns skull. Det de inte nämner är hur lite den svenska osten påverkar jämfört med världsgenomsnittet. Vill man vara snäll mot miljön ska man tänka en extra gång.

För att få perspektiv på detta måste man även veta lite om hur djuruppfödning går till i andra länder. Det finns många exempel på saker som sker i andra länder men som är förbjudet här. Vid grisproduktion fixeras ofta suggorna så att de inte kan röra sig under tiden de har smågrisar. Knorren på grisarna klipps av för att de inte ska bita av den av varandra (en följd av en bristfällig miljö). I Sverige får grisarna behålla sin knorr och den får även sitta kvar för de andra grisarna eftersom de har annat att göra. Utomlands är det vanligt att man behandlar med både antibiotika och hormoner för att öka tillväxten. Det är inte tillåtet i Sverige. I t.ex. Nordamerika finns ingen djurskyddslag som reglerar hur djuren sköts. Googla feedlot och du får se en djurfabrik!

Jag skulle även vilja slå ett slag för att välja svenska grönsaker och spannmålsprodukter m.m., så långt det är möjligt. Jag skulle vilja säga att svenskodlade grödor är mycket bättre men jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt inte vet vad som skiljer. Någon stans i bakhuvudet finns nåt som säger att vi har strängare regler för besprutning och gödsling m.m. Om någon vet mycket om detta är man välkommen att dela med sig. Men det största argumentet utifrån min kunskap är att vi behöver kunna producera vår egen mat och att en levande landsbygd med livsmedelsproduktion i alla dess former skapar jobb.

Det finns så mycket mer att säga men jag tror ni fattar grejen. Vill man ändå ta reda på mer kan man använda sig av svensktkott.se, jordbruksverket eller bara googla. Men kom ihåg, va alltid källkritisk!

Den röda kon

En återkoppling till gårdagens kritik mot mejerierna...

För snart ett år sen satt jag och min man med hans kusin och hennes sambo på stadens enda pub. Det slumpade sig så att vi började diskutera svenskproducerat livsmedel, lönsamheten hos de svenska lantbrukarna och den röda arlakon. Jag minns inte sådär jättemycket vad som sades, det jag minns är känslan av att ha nåt fram. Kusinen och sambon hade, föga överraskande, aldrig reflekterat över att den röda kon bara finns på en del av arlas produkter och inte heller vad den står för. Jag förklarade det enkla att det bara är produkter med den röda kon på som garanteras innehålla svensk mjölk. I de produkter som saknar denna symbol kan det finnas mjölk från andra läder där arla är aktivt. Mjölk som är producerad på andra villkor än i Sverige. Mjölk som är producerad till ett annat pris, men som vi konsumenter får betala samma pris för här. Nu tänker nog många "sänk priset på de "osvenska" produkterna". Jag tänker tvärt om. Höj priset på de svenska produkterna så att de svenska mjölkbönderna har en chans att få någon krona över. Hur detta skulle gå till just idag är dock ett problem. Jag tror inte att konsumenterna skulle sluta dricka mjölk om den kostade ett par kronor mer. Arla kunde begära högre betalning av ica och ica kunde begära högre betalning av konsumenterna. Detta skulle fungera bra om det inte fanns några alternativ till den svenska mjölken. Men ica (och alla andra matbutiker såklart) är besatta av att kunna ha sina egna märken. Det måste finnas alternativ att välja mellan. Priset ska vara lågt så att fler köper deras produkter vilket leder till att också de tar in utländska råvaror för att de svenska är "för dyra". Men hur kan något som inte ens betalar sig för den som producerar det vara för dyrt? Vi är tillbaka till att det är konsumenten som bestämmer. Konsumenten måste förstå att man måste betala vad det faktiskt kostar att producera mat på ett ansvarsfullt sätt. Men jag vet själv att det är svårt att tänka så när man står där i affären och ska välja. Ska jag köpa en vara där det inte finns något svenskproducerat alternativ, ja då väljer jag ofta det som är billigast utan att fundera på vad som faktiskt skiljer alternativen åt. Inte helt lätt alltså, men man kan börja med att tänka på den röda arlakon, som kusinen och sambon lovade att göra.

Mitt andra första blogginlägg

Igår fick jag en impuls att skriva ett blogginlägg som jag sedan tänkt dela. Det slutade med att jag slängde det den här morgonen. Jag var helt enkelt inte nöjd. Det var en impuls och jag behövde skriva av mig, inte dela det med resten av världen. Så nu tänkte jag att jag ska börja från börja och blogga "på riktigt".

Gårdagens inlägg som aldrig blev publicerat handlade om en artikel jag läste. Kortfattat handlade den om en Norrländsk mjölkbonde som förvägrats leverans av sin mjölk till Norrmejerier då de anser att han inte uppfyller de beteskrav som finns. De flesta diskussioner handlade då om beteskraven och det faktum att de är svåra att uppfylla i moderna lösdrifter. Hur missanpassade beteskraven än är var det inte det som berörde mig mest när jag läste artikeln. Det var det faktum att mejeriet, som "ägs av bönderna", inte kunde komma fram till än bättre lösning än att förvägra en av ägarna dennes inkomst. Mejeriets lösning gör att lantbrukaren i fråga inte ser någon annan utväg än att avveckla sin verksamhet och skicka de fullt friska djuren till slakt. Läs hela artikeln här: http://www.pitea-tidningen.se/pitea/felfri-mjolk-kastas-8034993-default.aspx#.Uo3Glb84upY.facebook
Summan av kardemumman; om inte mejerierna, som ägs av bönderna, står på böndernas sida vem ska då göra det? Vad är det de inte förstår med att det utan mjölk inte finns någon mejeriindustri?

Samtidigt som detta skaver inom mig finns det en kommentar som allt som oftast kommer från personer i min närhet så fort diskussionen om svenskproducerat livsmedel börjar. Kommentaren kan vara: "Jag köper dansk fläskfilé för jag kan inte känna att den smakar annorlunda än den svenska." Eller "Jag köpte icas mjölkprodukter härom dagen och jag tyckte inte att de var annorlunda än arlas." Detta är människor som bor på landsbygden och jag tror att de flesta skulle tycka att det var ganska tråkigt om det istället för hagmark omkring de hus de bor i växte upp skog som skymmer allt ljus. När kommentarer som dessa kommer ut ur någons mun vill jag bara skrika rakt ut, men i stället säger jag snällt "Det är en principsak". Efter det orkar jag oftast inte utveckla min åsikt och föra diskussionen vidare. Är det min sak att föra kunskap vidare så att de här människorna kan göra välgrundade val när de står där i affären och väljer?

Det jag vill säga när jag får en sådan kommentar är mer något i stil med att det inte handlar om smak när man ska välja mellan svenskt kött eller utländskt, eller när du väljer vilken mjölk du ska köpa. Det handlar om så mycket mer. Hur har det där köttet producerats? Hur har djuren mått? Vilka läkemedel har använts vid uppfödningen? Vad kan det finnas för bakterier och läkemedelsrester i köttet och mjölken. Hur går slakten till? Hur påverkar uppfödningen och frakten av varan miljön? Det finns så mycket mer än smak och pris som styr, eller i alla fall borde göra det.

På senare tid har man kunnat läsa mycket i olika medier om antibiotikaresistenta bakterier. Man har också kunnat läsa hur låg antibiotikaanvändningen är i djuruppfödningen i Sverige jämfört med i andra länder. Vi jobbar förebyggande utan antibiotika, djuren blir sällan sjuka, medans andra länder jobbar förebyggande med antibiotika vilket gör att djuren växer snabbare och inte heller blir sjuka men det leder även till att många vanligt förekommande bakterier blir resistenta mot antibiotikan och inte går att bekämpa. Detta drabbar inte bara djuren utan också oss människor. En vanlig infektion kan lätt bli dödlig om bakterien som är ansvarig är antibiotikaresistent. Enda sättet att undvika detta är att minska användningen av antibiotika. Ett argument att välja svenskt så långt det går.

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet känns det som, men jag väljer att stanna där och fortsätta en annan gång. Det finns många fler argument att diskutera och det kommer troligtvis skrivas fler artiklar om relaterade händelser som är värda att kommentera. Just nu har jag en son att ta hand om. En son som jag vill ska få möjlighet till vård om han blir sjuk och som jag vill ska ha mat på bordet när EU:s älskade frihandelsavtal går i stöpet.