Karin Nilsson

Luftvägar till salu

2012-02-02T18:16:00.000+01:00

Önskar att jag kunde säga att jag idag suttit och kollat ut på fåglarna utanför, i en brassestol, i strålande solsken med en drink i handen.

Istället har jag liggandes i sängen/soffan betraktat fåglarna på taket på grannhuset samtidigt som jag halvt om halvt hostat upp mina lungor.

I tisdags vaknade jag med lite irriterad hals och lite hosta. Under dagen blev det värre. Natten till igår sov jag i princip ingenting. Ett par timmar bara. Hostade konstant. Var givetvis dödstrött i plugget och på eftermiddagen mådde jag kasst. När jag skulle packa upp alla lösningsmedel som kommit till labbet var jag tvungen att ta i och blev helt yr i huvudet. Det har aldrig tagit så lång tid att packa upp lösningsmedel. Jag var typ tvungen att pausa efter varje flaska och när jag var klar var jag tvungen att gå in på kontoret och sätta mig en stund. Yr och trött och kände mig allmänt hängig.

När jag kom hem hade jag över 39 graders feber. Kanske inte jättekonstigt att jag inte mådde så bra...

Har sovit hyfsat inatt och "bara" varit vaken tre gånger och idag har jag ingen feber längre men jag är totalt orkeslös och har ingen aptit över huvud taget. Allt smakar skit och idag har jag lyckats få i mig fyra digistivekex, en miniyoghurt, lite glass, typ fem vindruvor och lite brämhultsjuice. Jag vet att man inte blir speciellt stark på det men halsen är så svullen att jag får kväljningar när jag försöker äta...Inte likt mig som brukar vara ett riktigt matvrak i vanliga fall. Troligtvis har jag så mycket lagrat i kroppen så jag klarar mig ändå.

Jag har inte varit förkyld sedan mars-april förra året och när jag hade feber senast minns jag inte ens. Inte så van vid att vara sjuk med andra ord så jag ligger här hemma och är jätteynklig. Helt orkeslös och blir typ lipfärdig om en fluga kollar lite snett på mig. Helt ärligt måste jag säga att ibland är det faktiskt ok att tycka synd om sig själv, vad alla överentusiatiska positiva hurtbullar där ute säger. Jag tycker faktiskt synd om alla som är sjuka, vad det än är. Det är ju faktiskt inget man kan påverka själv.

Oduktig vs duktig

2012-01-30T21:18:00.000+01:00

Förra veckan var jag generellt sett väldigt oduktig. På alla plan.

Så nu har jag sagt det. Igen. Nu kan vi (läs: jag) glömma det och tänka att "det kan bara bli bättre". Jaha. Så kan jag väl tatuera in "jag kan massa dålig klyschor" i pannan också. Eller rumpan kanske. Lite rebelliskt sådär.

För att väga upp all oduktighet från förra veckan tänkte jag att jag skulle vara lite duktig idag. Klockan 06.25 stod jag och bankade på dörren till gymmet. De öppnar inte förrän halv och vägrar av ren princip att öppna innan PRICK halv. Hur mycket man än står och stirrar in genom fönstret. Efter fem minuters väntan som kändes som 5 timmar så fick jag äntligen komma in och byta om för att sätta igång med mitt styrkepass. 1 timma fick jag ihop och äntligen verkar kroppen ha vant sig lite vid att morgonträna igen för jag var inte så seg som jag varit de senaste gångerna idag. Körde en hel del med kettlebells och så lite extra övningar för ben och speciellt då baksida lår. Bra flyt i passet!

Ju längre eftermiddagen gick desto stelare blev jag i ryggen och nu sitter jag här med rejäl träningsvärk i ländryggen. Redan. Hur skall det då blir imorgon? Tror benen kommer kännas också...

I alla fall...tårtan jag fick på barnkalaset igår var sjukt god! Fin med...sådan får aldrig jag när jag fyller år!

Fredagsmys i dubbel bemärkelse

2012-01-27T21:46:00.002+01:00

Fredagsfika på universitetet.

Sedan fredagsmys med Alex. Dryga 10 km mysjogg runt i majorna och slottsskogen. Fint. Lagom kallt men lite blåsigt ibland där vinden får tag. Halt, men jag testade att springa med broddar idag. Ingen vidare löpkänsla men det blev ju mindre halt men jag kommer nog köra på utan så mycket det går. Skönt att få röra på benen igen även om det var lite trögstartat.

Fredagsmys med kotletter och sedan glass till efterrätt.

Ni hör ju. Jag kör vidare på mitt dekadenta leverne. Eftersom jag skall på dubbla kalas i helgen så fortsätter jag nog med det då också. Nästa vecka är det dags att ta tag i livet igen. Så värst allvarlig är jag väl aldrig, men jag kan ju i alla fall återgå till det normala.

Förövrigt så tittar vi på Skavlan nu och jag håller på att skämmas ihjäl. Torsten Flinck och Björn Ranelid i samma program. Tur att Laleh och den söta norska tjejen är där och räddar det.

En sak till. Jag har två bloggar ni måste gå in och läsa på.
Den första är Emma Greens blogg. Visste inte ens att hon hade en blogg men nu vet jag. Kul att följa en friidrottare på elitnivå!
Den andra är min vän Amandas blogg. Hon kan ha skrivit århundradets bästa inlägg angående Twilight. LÄS!

Vilovecka

2012-01-26T21:29:00.001+01:00

Jag hade tänkt mig en lugn återhämtningsvecka denna veckan för att kroppen skulle få suga åt sig träningen och blir lite piggare. Känt mig lite seg och haft trötta ben de senaste passen så jag tror det var på tiden. Att det skulle blir SÅHÄR mycket vila hade jag väl kanske inte trott. Den här veckan har jag, hör och häpna, fått ihop 50 minuter på gymmet och ett löppass på 10 km. Totalt. Mer har inte tiden räckt till.

Gillar inte riktigt när jag tränar så lite för det stör min "rytm". Ändå tar jag det med ro. Det finns gott om tid att träna och springa på framöver. Det blir väl. Har kompenserat den frånvarande löpningen med att äta godis istället. Varje dag. Väldigt onyttigt, rätt så dumt, men väldigt gott. Som Mia sa, "Tror man måste tillfredsställa åtminstone ett av de goda sugen i livet :)". Så sant. Jag anser dessutom att jag är rätt bra på att äta bra mat och lite godis i vanliga fall så att ha några dagars dekadent leverne dör jag nog inte av. I så fall gör jag det lycklig!

Jag har däremot något annat att berätta och det är att jag läst ut boken jag fick i present för någon vecka sedan; Det du inte såg av Patrik Sjöberg. Verkligen läsvärd. Jag tyckte den var skitbra! Patrik Sjöberg är Patrik Sjöberg och han pratar ganska mycket, är ganska kaxig och skräder inte orden om det handlar om någon/något han inte tycker om eller som är fel. Men han är också brutalt ärligt. Han undanhåller inte något. Han berättar verkligen allt. Och han är inte den som säger sig själva vara bättre än vad han är. Han berättar om alla misstag han gjort, hur illa han betett sig ibland, men ger också en förklaring till det. Han ger också sin historia om alla tidningsrubriker som funnits genom åren.

Jag har alltid tyckt att Patrik verkat lite arrogant samtidigt som jag tyckte att han varit rätt skön på något sätt ändå. Efter att ha läst den här boken har han verkligen stigit i ögonen på mig! Jag gillar sättet han skriver på, jag gillar humorn och jag gillar ärligheten. Huvudämnet i boken är dock fruktansvärt tragiskt. Sexuellt utnyttjad av en äldre man som dessutom var hans tränare. Som han satt i beroendeställning till (eller hur man nu uttrycker det). Att göra så mot barn, svaga barn som personen systematiskt letat reda på för att kunna ge vika för sina sjuka böjelser är fruktansvärt.

Jag rekommenderar alla att läsa den. Kvinna som man. Gammal som ung.

Myspysjogg

2012-01-24T21:57:00.000+01:00

Snörade på oss skorna och gav oss iväg.

Mörkt ute.

-3 grader.

Klar, kall och krispig luft.

Marken vit av snö.

Lampornas mjuka, gula sken som reflekterades i de vita kristallerna.

Bästa sällskapet.

Lunga andetag.

Ben som bara var och bar oss framåt.

Inte bu, inte bä, bara matade i ett och samma tempo.

Snö. Äntligen lite vinter.

Vitt. Dubbelt så ljust mot vad det är utan.

Prat om livet samtidigt som det rådde full koncentration.

Halt ute. Ett steg fram, två steg bak.

Bekymmersfritt.

Snölöpning

2012-01-22T15:30:00.000+01:00

När det är helg och man är ledig får man ta tillfällena i akt och springa när det är ljust ute. Ljusterapi. När solen dessutom skiner, då får man verkligen se till att komma ut under dagen. Man, eller i alla fall jag, mår så himla mycket bättre av att få vara ute medan det är ljust. På veckodagarna får i alla fall jag aldrig det så jag värderar det verkligen högt att komma ut i ljuset på helgerna.

Idag var det blå himmel och sol i götet, bättre kan det ju inte bli! Det är ganska mysigt med lite snö på marken men jobbigt att springa i. Speciellt när det först snöade, sedan regnade, sedan blev minus och sedan blev plus. Det var som att springa i upptrampat, tungt socker. Hur som haver är det bättre är geggamojja! Dagens pass blev lite kortare än planerat och det gick väldigt mycket långsammare än planerat, men det bekymrar mig inte så mycket. Det var riktigt tufft för benen ändå! 13 km i strax under 6-tempo. Lite ihop med alex och lite själv. Mest själv så att han också skulle få lite träning. Långsamt för honom och långsamt för mig är ju inte riktigt samma sak...

I vilket fall som helst var det väldigt vacker om än tungt idag!

Älskar att springa precis längs med vattnet!

Snöigt löppass - pjuh!

2012-01-21T19:07:00.002+01:00

Herre jösses säger jag! Vilket tufft löppass vi fick till idag. Det har snöat rätt så rejält i Göteborg idag. Blötsnö. Blåste gjorde det givetvis också....västkusten som sagt. Mitt i den här snöstormen begav vi oss ut för att springa. Tuff, kuperad terräng i Änggårsbergen.

Jag kan informera om att det är skitjobbigt att springa i uppförsbackar i blötsnö. Jätteskitjobbigt. Benen blir helt döda. Man blir blöt. Man ser nästan ingenting för att snön blåser så hårt att man nästan måste blunda. Man får ont i ansiktet av att snön piskar. Allt detta vägs dock upp av hur himla roligt det är att springa i snön!! Fort går det inte men kul är det.

Foto: Alexander

Drygt 19 km blev det idag och duschen efteråt var gudomligt skönt. Varmt varmt vatten på de stelfrusna lemmarna.

Nu snöar det inte längre. Det regnar. Såklart.

Att sätta maskineriet i rullning

2012-01-19T21:25:00.001+01:00

Jag brukar gilla att jogga lugnt efter mina hårda pass för att få igång lite blodcirkulation och få bort lite slaggprodukter. Jag tycker att jag återhämtar mig lite bättre då. Blir inte så seg. Igår blev det dock ingen återhämtningsjogg för jag kom inte hem från labbet förrän det var dags att äta och sedan däcka i sängen. Så blir det ibland.

Det var alltså med lite sega ben jag begav mig ut på dagens löptur. Det tog verkligen några kilometer innan kroppen hade fått igång alla kugghjul och det rullade på fint. För en gångs skull valde jag att ta en runda i stan. Det var jättelängesedan jag gjorde det så jag tänkte att det kunde väl vara roligt att få se lite folk. Det ångrade jag. Det var inte alls roligt. Inget roligt att titta på, folk som rökte överallt och det luktade jätteilla plus att det är massa rödljus (jag hade iof tur med de flesta). Vad tänkte jag med egentligen? Mysigt att springa i stan? Nja...jag kommer nog att fortsätta att springa mina vanliga rundor och tar jag en stadsrunda så tar jag den där jag inte träffar så mycket folk men ändå bjuds på vacker utsikt. Eller runt broarna. Det är fint, i alla fall på sommaren.

Utsikt från Masthuggskyrkan.

Dryga 13 kilometer fick jag i alla fall ihop idag. Ett sådant där pass som är bra för hjärnan. Rensar ut lite dåliga tankar. Jag gissar att det inte är helt ovanligt att man ibland kan ha dagar där man känner sig allmänt värdelös och skulle passa bäst längst in i en mörk lagerlokal någonstans. Jag hoppas dock att löpturen, den varma duschen och den kommande (förhoppningsvis goda) nattsömnen skall ändra på det. Imorgon är en ny dag. Fredag, snart helg och jag skall på disputation och disputationsfest. Doktor Jonatan. Det är en ganska cool titel ändå.

Jag ville bara säga en sak.

2012-01-18T21:13:00.004+01:00

Intervaller!

2012-01-17T22:09:00.000+01:00

Idag stod det tisdagsintervaller på schemat. Tisdagsintervaller. Det låter som något jag brukar köra. Det gör jag inte. Det var första gången. Antalet gånger jag har kört intervaller i mitt liv tror jag man kan räkna på en hand. Jag brukar oftast köra andra typer av pass när jag vill försöka springa lite fortare men nu hade jag fått "direktiv" av sambon att jag skulle ut och springa intervaller.

Fatta vad jag har det bra som har en sambo som tränar för Midde Hamrin och Andy Senorski, han har massa bra idéer och pass nu. Hjälper mig lite också, eller så vidarebefodrar han bara det som Midde säger. Jag vet inte och är bara glad ändå :)

Idag sprang jag alltså intervaller. 800 meter gånger fem. Eftersom jag knappt har sprungit intervaller innan så fick jag beordring om att jag måste börja lugnt och inte ta för många på en gång. Skaderisken är ju som bekant ganska så hög vid sådan typ av träning och skador det har vi haft nog av om man säger så...

Värmde upp i drygt 3 km innan det var dags. Sedan var det bara att köra. Försöka att inte tänka så mycket. Inte tänka på hur jobbigt det var. Inte tänka på att jag fortfarande hade lite träningsvärk i benen efter helgen. Inte tänka på mjölksyran som kom smygande. Bara tänka på rytm och andning.

Det gick rätt bra om jag får lov att säga så!
Körde mina fem 800-ingar @ 3.51, 3.51, 3.50, 3.54 samt 3.50 min/km.
Runt, runt en av dammarna i slottsskogen. Jag är supernöjd! Det trodde jag inte eftersom jag inte sprungit något riktigt tempopass sedan innan jul. Wiiiie!

Tilläggas kan ju göras att jag haft lite småångest hela dagen över passet. Nervös. Trott att jag skulle bli helt slut och trilla ihop i en hög efter 200 meter. Var till och med tvungen att stanna i skogen och kissa innan jag körde igång. Snacka om hjärnspöken. Tror dock att jag tog död på några av dem ikväll. Lycka!!

Återanvänder en gammal bild, men såhär glad kände jag mig!

Bästa helgen!

2012-01-15T21:03:00.000+01:00

Inledde veckoslutet med att gå till gymmet innan skolan i fredags morse. Längesedan jag var på gymmet på morgonen men det är ju så sjukt fullt på gymmen nu för tiden efter alla nyårslöften så det är himla trångt. Tog min träning på morgonen istället, då är det lugnt och skönt och man kan få använda de vikter och den plats man vill/behöver utan att få dåligt samvete eller få onda ögat. Det blev lite av ett komma-igång pass. Jag har ju lovat mig själv att komma igång lite med styrketräningen igen, men har också lärt mig att börja lite lugnt...

Det bästa på hela helgen var dock gårdagen! Klockan 10.00 möttes sju löpare upp vid klockan i Skatås för att springa. Det var jag, Alex, Mia (där finns alla bilder), Ola, Micke, Henri och Sofia. Skitkul! Vi började med att springa 11 km offroad. Ibland var det på pyttesmå stigar och ibland var det inga stigar alls utan bara rakt ut i skogen. Helt galet roligt och jobbigt! Trots att det inte gick speciellt fort där över stock, sten och klippor så sög det rätt bra i benen ändå. Det är sådan himla skillnad att springa på det sättet och att springa på vanlig väg...Göteborg visade sig dessutom från sin bästa sida och bjöd på strålande solsken och ett par grader varmt. Uppe på åsarna och längs med sjön var det så vackert att jag nästan blev lite religiös. I alla fall lipfärdig. Sverige ÄR vackert!

För att bräcka de första 11 kuperade kilometerna avslutade några utav oss med att ta oss an milen också. Skatås-milen är inte att leka med, men himla härligt var det och trots att benen var trötta och magen kurrade så gick det fint att springa den med. Summerade alltså upp till 21.5 km.

På kvällen blev det "after run" hos oss. Tacos och glass till efterrätt. Förutom Mia och Ola kom Madde och David. På tiden kan tyckas. Har inte träffat någon utav de fyra sedan Göteborgsvarvet i maj eller midnattsloppet i augusti. Bara 8 respektive 5 månader sedan...

Kolla vad lyckliga de är! De är bra extraföräldrar åt våra kor.

Idag blev det ännu mera kuperad terränglöpning men i Änggårdsbergen denna gången. Ingen sol idag men nästan lika härligt väder ändå. Trots gårdagen svarade benen bra men jag bestämde mig ändå för att inte springa längre än 14 km, även om jag var sugen på mer. Men inte för mycket på en gång, det har jag lärt mig. Men allvarligt, det finns få grejer jag tycker så mycket om att göra som att springa terräng. Det må hända att det inte går så fort hela tiden, men motståndet och smärtan i benen som alla tuffa backar bjuder på samtidigt som naturen sprudlar av liv och vackra vyer, det slår allt!

Resten av den här kvällen skall jag ägna åt de presenter som kom till det här hushållet igår. Smågodis, choklad, jordnötsringar och en bok. Tänk vilka fina vänner vi har <3

Löpning, dokumentär och tjejmarathon

2012-01-11T22:10:00.000+01:00

Idag fick jag fint sällskap på min löprunda. Av han jag bor ihop med. 5 grader varmt, kolsvart och fuktigt ute. Det är väl det som kallas en västkustsvinter. Men jag är glad så länge det inte stormar och spöregnar faktiskt! Är dock sjukt avundsjuk på många i min närhet just nu. En av mina bästa killkompisar, Erik, är på Bahamas just nu. Mamma och pappa åker till Thailand och Kambodja imorgon. "Min" professor åkte upp till Norge och Skeikampen idag. Konferens. Samma ställe som vi var på förra veckan alltså. Hon får sol och massa snö!

Men. Man skall inte tänka för mycket på vad man vill ha utan vad man faktiskt har och ta vara på det. Lätt att säga, jag vet. Jag kan vara sämst på det.

Har precis kollar på ett program om Patrik Sjöberg. Intressant men så fruktansvärt hemskt. Inget barn skall behöva utsättas för något sådant. Jag skulle så himla gärna vilja läsa hans bok "Det du inte såg". Jag önskar att det kunde vara jul snart igen. Eller så får jag åka och köpa den själv...

Förövrigt, ni har väl inte missat Tjejmarathon?

Löpning - ett mysterium

2012-01-10T22:29:00.000+01:00

Fuktigt ute. Små, små droppar som lägger sig likt en hinna på håret.
Vattenpölar. Kallt vatten som tränger in genom det en gång så vita och rena skotyget.
Is. Bildat efter gårdagens regn och nattens minusgrader.
Frisk luft. Luft som ger rödrosiga kinder och syre till kroppens minsta lilla cell.

Funderingar. Tankar om nutid och framtid. Funderingar på problemställningar. Kan jag finna något svar?
Hur kan något som ser så enkelt ut på pappret var så svårt i praktiken? Funderar över människor. Hur kommer det sig att man är si eller så? Hur är jag? Vem är jag? Vad vill jag? Funderar över platser i världen jag vill åka till. Funderar på vad jag vill uppnå. Uppnå privat. Utanför det som kallas karriär. Mina drömmar.

Funderar över hur människor kan gå miste om träningens enorma effekt på välmåendet. Hur tårar på frammarsch kan förvandlas till ett smygande leende. Hur en känsla av lycka kan sprida sig som en löpeld genom kroppen. Existens. Jag springer. Alltså finns jag.

Funderar på hur något så simpelt som att sätta ena foten framför den andra i ett tempo snabbare än att gå kan frambringa så mycket hos en människa. Stor som liten. Lång som kort. Svart som vit. Kvinna som man. Vi är alla lika inför detta mysterium.

14 småkuperade kilometer runt ett elljusspår kan framkalla många tankar en helt vanlig tisdagskväll.

Pilates

2012-01-09T21:37:00.001+01:00

Jag har länge gått runt och funderat på vad Pilates är för något. Jag var ju väldigt duktig ett tag och tränade mycket bodybalance (vilket jag borde komma igång med igen) och det är ju en blandning av yoga, thai chi och pilates. Brukar tycka pilatesdelen är rätt bra och rolig. Därmed har jag ju funderat på hur ett rent pilates-pass skulle vara...

När jag kom ner till gymmet idag så jag att det skulle gå ett pilates-pass om bara en kvart. Bestämde mig där och då för att faktiskt prova. Annars kommer jag ju aldrig sluta undra!

Jag kan dock konstatera att pilates, det var verkligen ingenting för mig. Jag tyckte det var skittråkigt och inte alls jobbigt. Jag säger nu inte att passet i sig eller instruktören var dålig (för det var hon verkligen inte), men jag tyckte bara inte att det var roligt. Det var helt enkelt inget för mig!

Men. Nu vet jag det och slipper undra mera. Skönt att kunna stryka en fråga från listan :)

Jag ville inte åka hem!

2012-01-08T20:40:00.001+01:00

Vi har verkligen haft några helt fantastiska dagar i Norge (varning: bildbomb). Onsdagens uppfärd gick smärtfritt och vi lyckades hitta rätt även fast GPS:en tyckte att det lilla ställe vi skulle till inte fanns...in i skogen, över en "smal bru" och sedan upp en bit på fjället så kom vi fram till vår logi för de kommande dagarna.

Äntligen snö på vägarna!

Lite mer snö än vad vi har om man säger så. I och för sig inte så svårt eftersom det inte finns någon här!

På torsdagen fixade vi skidor och jag gjorde valladebut (det fanns ju ingen pappa i närheten som gick in i garaget och trollade och sedan kom det ut nyvallade skidor). Lite mycket fästvalla på så glidet var väl inte det bästa men allteftersom det slets av under dagen så blev det bättre :)
Alex första gång på längdskidor och det var bättre än alla humorprogram jag har sett på TV. Vilka vurpor! Så fort det kom en nedförsbacke låg han i en driva. Min sambo förvandlades från en löpare till en levande snögubbe! Tur att han är vältränad och orkar ändå och faktum är att ju längre dagen gick desto bättre gick det. Fint! Inga kort från den här dagen med tanke på förstörelserisken. Det var ju ett tag sedan jag stod på skidor också...

På fredagen blev det ännu mera skidor. Dagen bjöd på fullständigt klarblå himmel och sol och vi åkte något som kallades för solskenslöpa. Den gick upp på fjället och bjöd på fullkomligt magnifika vyern över fjällmassiven österut. Ganska tuff runda med rejäla stigningar så det slet på både armar och ben, men utförslöporna tillbaka till stugan sedan var underbara! Living the dream!
Eftermiddagen bjöd på ytterligare en skidtur, en runda som också var riktigt fin åkmässigt. Denna dagen bjöd på två favoritrundor.

Storåkarn aka snögubben

Underbara spår. Underbart väder.

På lördagen snöade det ganska så mycket så då hoppade vi över skidåkningen och gav oss ut en löptur istället. Kors i taket säger jag bara, vilka sega ben! Jag trodde knappt det bar mig, snacka om träninsgvärk! Sprang ner till Skei och tillbaka. På vägen ner gick det ju bra, men sedan skulle vi ju upp igen. Inte riktigt lika lätt!

Sammanlagt har helgen alltså bjudit på massa underbar snö, 53.5 km skidåkning och en jäkla träningsvärk i framför allt ljumskarna.

Dessutom har jag sprungit drygt 4 mil, så sammanlagt har jag förflyttat mig för egen maskin på olika sätt knappt 94 km den här veckan. Bra träningsvecka som avslutades med 11 km här hemma i Göteborg ikväll. Sambon tyckte det var dags att vi "vidgade våra vyer" och sprang en ny runda. Sagt och gjort. Det slutade med att vi sprang igenom Västra Kyrkogården, Göteborgs största kyrkogård. Är jag helt knäpp när jag säger att jag tycker om kyrkogårdar? Det är så vackert och fridfullt där på något sätt. En annat slags lugn. Samtidigt som det är väldigt sorgligt...Det är förövrigt där som Björn Afzelius ligger begravd. Skickade honom och alla andra en tanke när jag sprang därigenom, tassande på tå för att inte störa...

Jag drar

2012-01-03T22:16:00.000+01:00

Ok mina damer och herrar. Idag har jag sprungit ett utav det som kanske varit det absolut värsta löppassen i mitt liv. Från steg ett var jag fullkomligt död. Jag vet inte vad det berodde på. Så himla hårt tränade jag ju inte igår, jag har tränat mycket hårdare pass och varit pigg dagen efter. Jag har ätit lunch på samma sätt som vanligt, kanske ett litet mindre mellanmål men ändå var det som om luften gått ur kroppen. Jag var helt kraftlös och nästan darrig när jag stapplade fram på mina ben.

Glad dock att jag blivit bättre på att släppa lite på min prestige. Av de planerade 15 km blev det åtta. Resten fick sambon stå för. Skönt att man har någon som springer åt en liksom...

Tänk att igår sprang jag i 4.40-tempo och det kändes som vanligt prattempo. Idag höll jag på att avlida i typ 5.55-tempo. Konstraster. Jaja. Jag lyckades komma hem till slut i alla fall. Alltid något. Tryckte fyra kex när jag kom hem som tröst och efter en varm dusch började livet återvända. Shit happens eller nått.

Så. Nu har vi konstaterat det. Jag hade ett riktigt skitpass idag. Men jag fick en ny kompis. Stormen Emil. Ja, det är riktigt skönt att det kommer mer storm och spöregn här i Göteborg. Det var ju så längesedan sist menar jag.

Förresten. Nu kopplar jag bort bloggen för ett tag. Jag skall nämligen på semester!

Imorgon drar jag till Norge och stannar där resten av veckan!

På återseende på söndag kära vänner. Jag skall förhoppningsvis njuta av minusgrader och snö. Ha en fin trettondagshelg. Puss och kram!

Det här tänkte jag njuta lite av. Bland annat.

Årets första pass

2012-01-02T22:09:00.000+01:00

Jag har läst på bloggarna att det tydligen gäller att sätta ribban högt på årets första pass. Jag tänkte att jag vill väl inte vara sämre jag.

Värmde upp i 2 kilometer och sedan körde jag på 5 km i "typ halvmara-fart". Eftersom jag inte har sprungit någon tävling på över ett år så har jag faktiskt igen aning om vad min halvmarafart är, men den senaste halvmaran jag sprang höll jag 4.38 min/km så jag tänkte att om jag håller 4.40-fart så är nog det min halvmarafart. Ja jösses, det märks att man inte är Einstein, det är ett som är säkert. Sagt och gjort, så blev det!

Självporträtt i spegeln alltså. Såå 2011.

Det positiva är att den här farten faktiskt kändes rätt så bekväm att hålla. Inte speciellt jobbigt. Nu var det rätt platt där jag sprang men lite vägdes upp av den här förbannade motvinden (göteborg ni vet). Cool känsla ändå!
Det finns ett negativt med passet med och det är att jag fick lite ont i magen. Jag hade egentligen tänkt att springa ett par lugna kilometer och sedan öka lite igen, men magen protesterade så resten av rundan fick bli vanligt distanstempo. Det gick bra det med.

Sammanlagt 14 km alltså. Helt ok start på träningsåret för min del.

Jag håller på att kolla lite med kosten vad jag fungerar bra på och vad som fungerar mindre bra. Börjar få ett bra hum nu. Pasta får jag ont i magen av. Men inte potatis/potatismos, bröd, ris eller couscous. För guds skull, skriv nu upp detta i era anteckningsböcker!

Ber till högre makter att dessa ben skall få vara hela i år!

Mål 2012

2012-01-01T21:25:00.003+01:00

Det är med blandade känslor jag sätter upp och offentliggör mina mål för 2012. Förra året hade jag ju ganska stora mål satta men blev skadad och fick se min träningsvärld falla sönder och samman (observera, träningsvärld). Därefter blev det mest strul hela tiden och verkligen ett mellanår utan en enda tävling (utom sällskap, påhejare och "farthållare" åt kompisar på kretsloppet). Därför blir jag lite rädd för att sätta upp mål. Rädd för att misslyckas och bli så grymt besviken igen. Samtidigt vet jag ju att det verkligen är helt fel sätt att tänka. Den som vågar och aldrig ger upp har ju faktiskt inte misslyckats.

Det gäller dock att försöka vara smart. Lära sig att skilja på smärta som bara beror på att man är trött under ett pass och smärta som faktiskt beror på en analkande skada. Lära sig att ha tålamod och inse att alla resultat inte kan komma på en gång. Försöka släppa prestationsångesten. Jag är inte mina prestationer, jag är jag. Sluta jämföra mig med alla andra. Jag tycker alltid att det känns som att alla andra tränar mycket mer, springer snabbare och är starkare. Jag måste sluta tänka på det. Vi har alla olika förutsättningar, vi har alla olika mycket tid, vi har alla olika erfarenhet och vi har alla olika mål. Jag skall bara utgå från mig själv och mina mål. Det viktigaste i livet är inte en minut hit eller dit på milen, det viktigaste är faktiskt att vi mår bra, är lyckliga och känner att vi lever ett liv vi är nöjda med.

Så trots min oro så sätter jag här med upp mål. För mig är dessa mål jag sätter upp riktigt tuffa och jag vet att jag kommer att få slita och kämpa för att uppnå dem, och det kommer jag göra också. Jag kommer att slita, kämpa och ha blodsmak i munnen. Men. Jag kommer faktiskt inte att göra det till vilket pris som helst. Det finns mer än löpning i livet och jag kommer inte låta skola, jobb och kärlek få lida för att jag vill springa fort. Jag är inte elit. Hälsa kommer först och i min värld är inte hälsa enbart det samma som träning. Hälsa är att ha balans i livet mellan allt det man älskar. Då mår i alla fall jag som bäst.

However, this is it.

Löparrelaterade mål 2012:

10 km: 43.00 min (4.18 min/km)
21.1 km: 1.35.00 (4.30 min/km)
Lidingöloppet 30 km: 2.37.59 (5.16 min/km) och silvermedalj.

Fast glöm inte att det att jag sa att det finns mer än löpning i livet, här kommer mer mål!

Karriärsmål 2012:

Göra klart mitt projekt och göra det till det bästa jag kan.
Ta min masterexamen
Skaffa mitt första "riktiga" jobb (det här är lite läskigt, på ett positivt sätt!)

Personliga mål 2012:

Sluta jämföra mig med alla andra
Äta mer fisk och fågel
Blir bättre på att hålla huvudet kallt i pressade situationer där jag inte känner mig bekväm
Våga ta chanser när de dyker upp
Tro mer på mig själv
...bli bättre på att hålla ordning på mina kläder.../alex

Övrigt:

Bestiga minst tre stycken nya berg. Glittertind och Stora Urdadalstiden ligger illa till...
Jag ska träna styrka minst en gång i veckan (jag tycker faktiskt det är riktigt kul när jag kommer dit, men jag har svårt att få tummen ur...)
Jag skall få till lite mer fjällöpning och upplevelselöpning i hemtrakterna
Jag skall besöka en nya stad i Europa, helst i ett nytt land!

Årets sista dag

2012-01-01T19:59:00.000+01:00

Årets sista dag måste ha varit en av de bättre dagarna den här vintern! Strålande sol och ett par minusgrader utomhus, det vi alla (?) längtat efter!

Sent på förmiddagen drog sambon med mig ut på ett pass. Långpisken var i högsta hugg och jag fick ta tre djupa andetag innan vi satte iväg upp i Änggårdsbergen. De flesta som sprungit i änggårdsbergen håller med mig om att det är "rätt" så kuperat där. Alex sade att han skulle ta med mig på sin tuffa, kuperade runda. Nog för att jag hade en föreställning om hur det skulle bli, men att det var SÅ tufft som det blev, det trodde jag aldrig.

Årets sista pass. Ett tag trodde jag att det var mitt sista pass levande. Helt slut blev jag och ett tag var benen så stumma att jag knappt kunde ta mig framåt. Fast jag överlevde ju såklart. Ganska nöjd efteråt också. Två varv blev det och sammanlagt 20 km. Årets sista dag. Årets sista pass. Kände det lite som att "där fick du, jäkla 2011!". Dessutom fick jag ju en bra runda att sätta tänderna i inför Lidingöloppet.

Spenderade sedan kvällen med underbara vänner ute i Kålltorp. För första gången i mitt liv har jag nu smakat på sniglar...godare än förväntat men det kan också berott på att de var dränkta i vitlökssmör!

Ett bättre slut på 2011 kunde jag nog inte fått!

Året 2011

2011-12-31T10:47:00.000+01:00

Jo, jag tänkte mig också på en sammanfattning av 2011. Men min blir kort eftersom jag spenderat mycket av året med att vara skadad känns det som. Träningsmässigt har det varit ett dåligt år, men kärleksmässigt har det varit ett bra!

Januari-februari tränade jag på grymt bra och det var bra fördelning mellan löpning (mest), styrketräning och rörlighetsträning. Bodybalancen gjorde sitt och jag var inte lika stel längre. Sprang snabbare tempopass än någonsin och de flesta av dem låg lite över 4-minuterstempo.

Kanske blev det dock lite för mycket av det goda med hårdare träning än någonsin och samtidigt en skola som ställde stora krav och tog mycket tid. Balansen mellan vila och träning blev inte vad den skulle vara och under ett soligt långpass med fartökningar i mars drog jag på mig en riktigt rejäl muskelbristning i baksida lår. Det tog ganska lång tid innan jag blev riktigt bra från den. Under skadetiden blev det mycket promenader, en del styrka och lite cykling. Tyckte väl inte att något utav det var speciellt kul...

Kom igång lite med löpningen igen men sedan drog vi iväg på en veckas vandringssemester i juni. Hade en dag med fint väder, resten regnade det men vi hade mysigt för det! En underbara vecka där man lärde sig mycket om sig själv och hur man reagerar i vissa situationen där begränsad mängd mat och en utmattad kropp tar stor plats.

Tränade på mer när jag kom hem, firade midsommar i Kungshamn, tränade lite till och sedan en solig lördag i juli förlovade jag och alex oss! Jag kunde inte vara lyckligare eller ha det bättre. En fästman som alltid stöttar, pushar, håller tillbaka om det behövs och älskar mig villkorslöst trots att jag jobbar/pluggar till sent på kvällarna och sedan skall jag träna på detta. Som står ut med mitt babbel och alla idéer jag får för mig. Som alltid glädjs med mig eller torkar mina tårar. Han kompletterar mig och vi har fantastiskt roligt tillsammans!

En stor del av juli spenderade jag också i Kanada. Jag var och hälsade på en av mina bästa kompisar som bor i Calgary och under dessa tre veckor hann jag med att festa på Stampede, upptäcka delar av Calgary i löparskor, åka till Vancouver, gå på countryclub, valsafari, whistler, se en svartbjörn, Grouse Mountain med grizzlybjörnar och vargar, åka till Kelowna, sola och bada samt hänga på Rose´s waterfront pub. En fantastisk resa som jag aldrig kommer att glömma! Det var längesedan jag grät så mycket som när jag skulle åka därifrån och inte visste när jag skulle få träffa Erika igen. Jag drömmer om att få åka tillbaka.

Väl hemma tog det nog en vecka att landa igen. Lagom när den veckan var slut åkte vill till Norge där vi spenderade nästan två veckor. Vi var i Lillehammer, Åndalsnes, Geiranger och Jotunheimen. Besteg några berg, bland annat Galdhögpiggen, nordeuropas högsta berg. Lite andra utflykter och norge bjuder som alltid på ett fantastiskt landskap som tar andan ur en. Fantastiskt!

Väl hemma tänkte jag att nu jä*lar skall jag igång med träningen igen. Körde igång rejält och det gick ju bra ett tag men man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att det inte håller i längden. Inflammation i ett muskelfäste på baksidan av knät och det var bara att vila igen.

Efter det bestämde jag mig för att ta mig i kragen, ge mig själv en smäll på kinden och börja lugnt och planera. Satte mig ner och gjorde upp en plan som sakta men säkert tog mig dit jag är idag. Inte i min livs formen men i bättre form än vad jag väntat mig vid den här tiden på året. Har fått till ett långpass på 20 km och några stycken strax under. Har inte tappat så mycket fart som jag trodde och under ett tempopass kunde jag äntligen spräcka 4-minutersgränsen och köra en kilometer på 3.50. Lycklig!

Jag är en tuff liten vekling

2011-12-28T22:43:00.000+01:00

Dagens plan: samma som förra onsdagen. 12 km med sammanlagt 5 km tempo.

Så tittade jag ut. Det hade blivit mörkt, det blåste och det regnade. Skulle inte få sällskap på passet och någon som pushade mig. Inga bra upplysta vägar att springa tempo på här i "skogen". Helt sonika tog jag och slängde in handduken. Jag ville inte springa fort idag, jag blev en lat liten vekling.

Fast springa det skulle jag ju såklart!

Istället snörade jag på mig skorna och tog på mig pannlampa och begav mig ut i Tranemoskogarna. Jag glömmer hela tiden bort hur mörkt det blir här på landet. I Göteborg blir det aldrig riktigt mörkt. Inte ens om man springer där det inte finns några lampor upplever jag att det blir samma mörker som här hemma. Det blir verkligen kolsvart. Man ser ingenting. Pannlampan hjälpte självklart till ganska så mycket, men det är ju inte direkt den lyxigaste varianten jag har så så väldigt ljust blev det inte. Att det regnade på en hel del hjälpte ju inte till heller. Hur som haver lyckades jag skrapa ihop 20 km här i skogarna idag. Eller ja, iaf gick ungefär 17 av dem i skogen, resterande gick runt i samhället.

Blev lite nervös idag när den här ~~mycket~~ briljanta tanken slog mig när jag var ute i skogen:
"Undra när jag bytte batteri i pannlampan sist?"
Efter att den tanken dök upp (sjukt onödigt) inbillade jag mig att ljuset blev svagare och svagare och att lampan skulle dö och jag skulle bli fast i skogen (trots att jag ridit på dessa vägarna sedan jag var typ fem bast och kan dem lika väl som min egen bakficka och antagligen skulle hitta hem i mörker). Hyperventilerade lätt tills dess att jag kom tillbaka till civilisationen. Puh. Jag överlevde. Inga vampyrer kom och åt upp mig och inga troll kom och kidnappade mig. Skönt. I och för sig så brukar man ju inte kidnappa sina släktingar...

Lite tuff kände jag mig ändå efter passet. 2 mil mörk skogslöpning i regn. En tuff liten vekling idag helt enkelt.

Inga bilder från dagen men jag måste bara bjuda på bilderna jag tog igår när jag var ute och gick. Tranemo i decemberskrud...eller nått.

Annandagslöpning

2011-12-26T16:37:00.000+01:00

Jo...det blev en tur idag med. En enkel 10-kilometare för att röra på benen lite och få utlopp för all energi. Det har kommit in så mycket det senaste så något måste ju komma ut också. Denna gång i form av rörelseenergi...fast med tanke på alla 100 000 extra kalorier man har tryckt i sig de här dagarna så hade man nog behövt springa mycket, mycket mer...but who cares!?!? Jag gillar julgodis och det är ju bara jul några dagar varje år så jag hoppas jag överlever.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om passet i sig idag. Det var bara ett komma-ut-och-röra-på-benen-pass efter gårdagens lite längre. Det som var sjukt var vädret. Nästan 8 grader varmt och solen lyckades nääääästan titta fram emellanåt och fåglarna kvittrade som om det vore mars och inte december. Det är verkligen upp och nervända världen just nu. Fågelkvitter och skogslukt som om det faktiskt vore vår och inte jul. Är detta något som vi skall vänja oss vid tror ni?

Skönt ändå att jag fick springa på förmiddagen när det var fint väder. Efter lunch kom duggregnet och därefter blåsten som ett brev på posten. Just nu är jag överhuvudtaget inte sugen på att gå ut mer!

Underbar julhelg!

2011-12-25T21:08:00.002+01:00

Vilken underbar jul det har varit, trots utebliven snö! Jag har spenderat den med nära och kära och får fina julklappar. Det bästa av allt, det är en dag kvar!

Jag inledde julhelgen i fredags kväll med att ge mig ut och springa en dryg mil med pannlampa i skogen! Härlig och lite småläskig känsla på samma gång. Men jag gillar det, hur man är helt själv där i sin lilla ljusbubbla och faktiskt inte riktigt vet vad dom finns runt omkring trots att man sprungit samma runda hundra gånger innan. Man hör bara skogens ljud utanför ljusringen. Dimmigt vat det också vilket spädde på känslan av att springa i trollskog.

På julafton vilade jag. Tydligen är jag ingen riktig löpare då men det skiter jag faktiskt i. Jag har mina egna åsikter om det men jag håller det för mig själv. Vill inte hamna lika lågt som de som kategoriserar... ;)

På juldagen däremot, då vet ju ALLA att man springer. Höhö! Långpass som brukligt på helgen. 19.11 km på drygt 1.41 (5.18 min/km). Efter 3 km var jag övertygad om att jag skulle dö. Jag var helt färdig och tjock och stinn av all julmat. Efter 7 km vaknade jag dock till liv och efter det gick det galant och känslan i kroppen var riktigt go! Blev aldrig speciellt trött sedan så det måste ju betyda att det var ett rätt lagom tempo just för denna dag. Det märks dock att det har regnat mycket det senaste. Alla små vägar var ganska så sura och i varje steg så sögs skon fast lite. Kändes som om man sprang med betongklumpar på fötterna vissa stunder! Men det är grymt härligt att få springa i skogen hela tiden!Resten av dagen har jag ätit. Världens bästa sambo fyller år idag så vi har firat honom! Snacka om att vara sockerbombad nu.

Tills vidare vill jag bara säga såhär:

Återhämtning

2011-12-22T21:44:00.000+01:00

Snörade på mig skorna för att ta en återhämtningsjogg i duggrenget. Det är svårt att tänka dig att det är dan före dan före dan. Fast det är det!

Lever fortfarande på ruset från gårdagen. Benen var dock inte riktigt lika pigga idag men det är väl inte så konstigt. Men. Faktum är att det ändå var mer krut i dem än jag trodde att det skulle vara. En lugn återhämtningsjogg blev det i alla fall. Lite lagom tempo som fick benen att jobba alldeles lagom mycket denna torsdagskväll. Ganska mysigt faktisk!

Resten av kvällen har jag spenderat med att tvätta och packa. Dagens i-landsproblem är vad fröken Nilsson skall ha på sig på julafton samt hur man får ner en veckas träningskläder plus en veckas vanliga kläder i en väska. Jag skall nämligen vara hemma hos mina föräldrar i en vecka nu. Över jul och mellandagarna men nyår kommer vi fira i Göteborg!
Jag tror jag har löst klädesproblemet förresten. Jag tog med mig valmöjligheter hem. Och en jäkla massa underställströjor! Och lite till och lite till...det ser nog ut som om jag skall flytta och inte vara borta i en vecka. Men det kan faktiskt behövas!
Förövrigt skall det blir riktigt skönt att få vara lite ledig. Vila upp sig lite och sova ut. Det skall bli fantastiskt. Det behövs faktiskt sådana perioder ibland så att man får tillbaka suget till 100%. Mjukstartar efter nyår med två arbetsdagar och sedan kommer vi förhoppningsvis åka på äventyr under trettondehelgen. Vart är inte helt klart än!

Under 4 minuter!!!

2011-12-21T22:31:00.000+01:00

Anteckna ONSDAGEN DEN 21 DECEMBER 2011 i era anteckningsböcker. Dagen då DET hände!

Det jag syftar på är såklart att jag idag sprang min första tusing på under 4 minuter. Smaka på det. Det smakar ta mig tusan jäkligt bra. För första gången i mitt liv har jag sprungit 1 km på under fyra minuter. Välkommen till mitt blogginlägg som kommer bestå av enbart siffror och inga bilder. Med andra ord kan vi konstatera att det är inte jag som kommer vinna pris som årets bloggare, haha!

Det är onsdag idag. Onsdag har jag gjort till en dag då jag springer kvalitetspass. Jag gillar rutiner och har inget emot att träna med samma upplägg alla veckor, alltså typ lätt distans på måndagar och kvalitet på onsdagar som exempel. Sedan kan jag variera vad jag gör men jag gillar att ha ett tufft pass på onsdagen, då vet jag vad som väntar och kan ladda ordentligt inför det.

12 km stod på dagens schema (ihopkomponerat av mig själv). Med fartökningar med jämna mellanrum så att det sammanlagt blev 5 snabba kilometer.

Värmde upp i 2 km i typ 5.40-fart. Sedan var det dags för de två första snabba.

Började den första på 4.24 och konstaterade att jag fegade lite så den andra gick på 4.08. Kändes hur lätt som helst idag och jag minns att jag tänkte att det här kan nog bli ett riktigt bra pass!

Mellanlandade 1 km på 5.37 och hämtade andan innan det var dags igen.

2 km som gick på 4.00 respektive 4.08. Riktigt nöjd även om jag grämde mig lite över att jag inte tog i lite mer på den första och kunde spräcka den där gränsen....

Mellanlandade i ytterligare en kilometer på 5.41 innan det var dags för den sista snabbingen. Kom igen och kör nu, det är den SISTA manade min käre kenyan (aka sambon/alexander/minigrisen) på mig med. Bäst att lyda order så jag skulle få smaka på chokladen han hade med sig hem idag.

Brände av den på 3.50.

Jag kan meddela att jag jublade högt när klockan pep! ÄNTLIGEN!! Nu är den där förbannade gränsen spräckt!!!

Joggade ner 3 km i 5.30-5.40-tempo. Göttans.

Det bästa av allt. Jag kände mig inte så trött idag. Klart jag var sliten och rätt flåsig men jag återhämtade mig väldigt fort hela tiden och jag kunde hålla riktigt fin teknik hela passet igenom. Kände hur jag kom upp på steget och hade en fin rytm hela tiden.

Jag skall se om jag kan somna nu. Det är svårt att sova när man springer runt, runt, runt med mungiporna vid öronen och är så endorfinhög att det känns som om man skulle kunna vara vaken i en vecka. Fortfarande.

Shit. Jag är så himla glaaaaad!!!

Måndagsjogg!

2011-12-19T21:46:00.002+01:00

Jag gillar att börja veckan på ett grymt sätt. Enligt mig är det att få börja med att springa en sväng. Långt, kort, snabbt eller långsamt spelar ingen roll, bara jag får springa en sväng.

Idag blev det ganska så långsamt och ganska så kort. 8 km i typ 5.40-fart. Just idag kändes det som en bra lugn runda eftersom jag var piggare i benen när jag kom hem än när jag kom ut. Underbart väder dessutom, det har inte regnat på tre dagar nu! Idag sken till och med solen! Eftersom det inte verkar komma någon snö till jul så önskar jag mig sådant här väder istället; kallt, klart och soligt. Kan det gå för sig?

Sist men inte minst, dagens tips.

Den här dokumentären sitter vi och myser och tittar på i soffan nu. Har ni en lite stund över så tycker jag att ni skall se den, den är grym!

Julstämning!

2011-12-18T22:16:00.001+01:00

Det har varit en helg utan regn!! Visserligen ingen snö, men förstå att den varit utan regn!

NU börjar jag få lite julkänsla.

Julfest med universitetet fredags, fint som snus! Väckte sedan kroppen till liv med 10 km löpning igår som faktiskt gick lättare än förväntat trots att jag hade lite vätskebrist. Ooopsi.
Julkonsert på kvällen. En sak skall jag säga er. Jag har ändå varit på ganska så många julkonserter i mitt relativt korta liv. Det var andra för i år. Men Julkonserten 2011 var den bästa julkonsert jag varit på i hela mitt liv. Om någon hade sagt till mig att kombon Elisabeth Andreassen, Andreas Johnsson, Marie Sernholt, Lasse Kronér och en kör från London skulle bli det jag tycket varit den absolut bästa julkonserten ever så hade jag nog skrattat åt det. Bra trodde jag att det skulle bli, men såhär bra? Aldrig. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Det var en perfekt blandning av högtidliga, mäkta julsånger (O helga natt till exempel), rockiga, lättsamma julsånger (Santa Claus is coming to town är ett exempel) blandat med ett potpurri av deras egna hits och dessutom sjöng Andreas hela sin "she". Grymt!

Andreas är inte riktigt lika suddig i verkligheten, men han hade lite svårt att fastna på kort igår...

Idag har vi sprungit runt som dårar på stan och letat julklappar men jag har ändå en kvar. Sjukt irriterande! Dödstrött kom jag hem också. Verkligen inte sugen på att springa men har man bestämt så har man bestämt. Bara att svära lite, byta om och ge sig iväg. Satte på min spotify-lista med julmusik och hade den i öronen under mina 18 km. För att bättra på stämningen ännu mer sprang jag längs med havet och såg jullyktornas svaga sken spegla sig i det svarta vattnet. Jag i mörkret. Stämningsfullt. I vanliga fall tycker jag nog inte att O helga natt är den optimala låten att springa till men idag var det den. Lite extra fartökning på de höga partierna. Hade jag kunnat sjunga hade jag sjungt med, men jag tror Aldophe Adam hade gråtit i sin grav då. Det finns folk som gör den bättre.

En totalt fullspäckad helg men med mycket mat verkar vara the shit för att ha pigga ben. Det var ganska platt (skitplatt faktiskt) där jag sprang idag men jag hade galet mycket spring i benen så det gick hur lätt som helst.

Det skall nog bli jul i år också!

Delar av min dag i bilder

2011-12-15T22:28:00.000+01:00

Jag tänkte bjuda på delar av min dag i bilder istället för ord. Mycket kommer såklart inte med, men lite får ni se.

Börjar dagen med att pälsa på mig kläder för att ge mig ut i det göteborgska blåsvädret. Det gäller att hålla i hatten!

Väl på universitetet plockar fram mina kristaller. Lite analyser skall göras och jag spanar på dem i mikroskop. Nöjd med vad jag ser även om det inte spelar så stor roll hur kristallerna ser ut i mitt fall egentligen. Tyvärr kan jag inte säga vad det är, det får vara hemligt ett tag till :)

Går på lunchföreläsning om nedbrytningsprodukter från ibuprofen, diklofenak och anda väl använda ämnen och blir bjuden på lunch. Lär mig lite nya grejer och får mer inblick i problematiken med antiinflammatoriska läkemedel. Kunde tyvärr inte riktigt med att ta kort här...

Gör lite med "administrativt" arbete.

Går på glöggmingel och lyssnar snabbt på när prefekten pratar och slutligen önskar god jul. Smiter iväg då.

Går på gruppdiskussion om 2D-NMR (enkelt förklarat: det är en analysmetod man använder för att fastställa vad det är för molekyl man faktiskt har tillverkat på labbet). Jag har med fika. Den är gjord med kärlek och omsorg och bjuder på en del skratt!

Åker hem. Ger mig ut och springer 13 kilometer i det närliggande elljusspåret. Backe upp och backe ned med lite sega ben men runt kommer jag. Mellanmjölkspass. Jag njuter av att få springa men mer än så var det inte idag. Efter att ha sprungit i superlätta skor igår under fartökningspasset så hade jag idag på mig mina vanliga. Kändes som om jag sprang med klossar på fötterna. Oskönt.

Det var min dag det. God natt!

Onsdagspass!

2011-12-14T22:50:00.001+01:00

Dags för onsdagspass nu igen! Jag lägger detta passet på onsdag för att jag tycker det är bäst att ha något att se fram emot sådär mitt på veckan. Med bästa sällskapet dessutom. Den där jäkla räsermaskinen som jag bor ihop med tränar ju mest med räserkompisar nu för tiden. Mycket förståeligt. Det hade jag med gjort om jag var en räsermaskin. MEN. På onsdagar får han allt stå ut med mitt sällskap :)

Körde samma upplägg som förra veckan, 2 km uppjogg, 2 km fartökning, 1 km mellanjogg, 2 km fartökning och så tre kilometer nedjogg.

Mycket utav mina funderingar under dagens pass gick till när i hela friden det skall sluta blåsa. Ja, jag vet att jag påpekar detta varje gång och jag vill inte verka gnällig, men jag är allt lite förundrad över det hela. I alla fall, den första fartökningen gick riktigt seg för då hade jag vinden emot mig precis hela tiden. Dog lite och de gick på 4.33 och 4.35. Absolut inte dåligt (för mig), men jag fick kämpa mer än vad tiden visade. Men Johan påpekade fint att det är sådant som bygger pannben - jag kommer få en stor bula som går ut där efter den här hösten kanske?
De andra två gick mycket bättre för då hade jag inte sådan motvind längre, snarare lite medvind. 4.11 och 4.08. Lite skillnad. Nöjd med passet i alla fall och glad att jag tog mig ut för jag var dödstrött innan. Som vanligt var jag piggare efteråt.

Såhär såg det inte ut när jag sprang idag, men jag verkligen älskar den här bilden så jag bjuder på den ändå.

Tagen i Vättlefjäll i utkanten av Göteborg.

Fin onsdag. Har även bakat kladdkaka ikväll. Den blev nog sådär. Jag är så van nu för tiden att jag alltid experimenterar lite med kakorna och tillsätter massa smarriga grejer för att få god smak på det men denna gången kunde jag inte göra det på grund av allergier. Tydligen hade jag glömt hur man gör en helt vanlig kladdkaka. Den blev inte så kladdig som jag ville ha den. Jaja, den duger nog åt. Går kaffet från kaffeautomaten ner skall nog kladdkakan göra det också!

Piggelin!

2011-12-12T22:06:00.000+01:00

Måndag hörrni! Ny vecka, nya tag som det så fint heter. Ny tag det har jag verkligen tagit idag efter förra veckans nederlag och jag tror ta mig tusan att det lutar åt något bra! Och ni har väl inte missat att jag önskar God Jul hos fina Mia.

På måndagar brukar jag nästan alltid springa hem från skolan men idag bröt jag den traditionen. Hur i hela friden skall nu detta gå? Bryta en vana. Gud bevare mig. Istället sprang jag när jag kom hem. Och inte fem kilometer utan sex.

Eftersom jag hade så himla sega ben igår när jag sprang långpass hade jag planerat att springa en väldigt kort och lugn joggrunda idag bara för att få lite cirkulation. Resterande mil får komma från onsdag och framåt. Men tror ni inte då att jag är jättepigg i benen idag? Helt tvärtom mot vad det borde vara. Igår borde jag varit pigg i benen och idag trött, men det blev tvärtom. Knas. I alla fall så försökte jag tvinga mig att ta det lugnt även om jag var piggelin och det gick bra i början men lite sämre på slutet. 6 enkla kilometer blev det i alla fall. Bra start på veckan. Jag gillar när den börjar väldigt kort och lätt för då ser man verkligen fram emot kommande träningsvecka. Enkel psykologi. Rune Larsson säger väl alltid att "man skall springa så kort att man vill springa nästa dag igen". Jag skulle kunna tänka mig att gå ut och springa NU.

Grymt härligt väder ute ikväll också. Varken regn eller storm (kors i taket) utan helt enkelt en fin höstkväll. Inte för att jag tycker det skall vara höst i december men ändå!

Nähä. Nu är klockan tio och jag är precis färdig så nu tar jag ett svanhopp ner i sängen. Undra hur många sekunder det tar innan jag somnar. Den som gissar rätt vinner heder och ära för all framtid.

TV- och träningssöndag

2011-12-11T17:55:00.001+01:00

Jag har inte bara kollat på sport på TV idag även om man kan tro det med tanke på föregående inlägg. Eller det kanske inte riktigt framgick där heller, men jag har kollat på skidskytte, terränglöpning och hästhoppning dagen till ära. Jag kollar nästan aldrig på TV på vardagarna för det har jag inte tid med, men på söndagar, då har jag lite TV-tid. Det är egentligen då som är enda gången det är något bra på TV också.

Jag har sprungit också! Ett långpass! Det var två veckor sedan nu som jag fick till något som i alla fall nästan kan kallas för långpass. Förra helgen ställde ju magen till med lite besvär. 18 km i 5.22-tempo skrapade jag ihop idag. Sprang runt omkring här på "denna" sidan Göteborg. Började med att springa bakom Maxi Högsbo och vidare neråt Mölndal och travbanan till. Sprang inte hela vägen fram utan svängde av mot Tolltorpsdalen och Bifrost och sprang sedan upp och förbi Sahlgrenska. Ner till Linnéplatsen, en svängom i Slottsskogen och så hem igen. Där har ni min runda i stora drag.

Det var väldigt blandade känslor under passet idag men överlag var känslan faktiskt lite seg. Trots attj jag verkligen sovit och vilat som bara den i helgen. Det kanske var därför. Inte segt så att jag var dödstrött utan mer att jag aldrig fick till något riktigt tryck i steget. Emellanåt släppte det, men enbart korta stunder. Men jag tog mig runt i alla fall.

Idag gick det verkligen att njuta av vädret ute! Ingen regn och endast lätt vind och ibland lyckades till och med solen titta fram bland molnen. Underbart att få känna lite strålar på näsan igen, det var ett tag sedan! Två pass i dagsljus nu på två dagar alltså. Så skulle man ha det oftare :)

Terräng-EM på TV

2011-12-11T13:58:00.001+01:00

Jag blev faktiskt lite lycklig imorse när jag såg att de skulle visa terräng-EM både för damer och herrar på TV i eftermiddag. Damernas lopp pågår i detta nu. Jag hade förväntat mig att jag skulle bulla upp med sen lunch och få se terräng-lopp a la Lidingöloppet på TV.

Tji fick jag. Jag visste inte vad ett "terränglopp" var.

Terräng-EM är samma sak som att springa på GRÄS!! När, undrar jag då, blev gräs samma sak som terräng? För mig är gräs och terräng absolut inte samma sak!

Missförstå mig inte nu. Jag nedvärderar inte löparnas prestation, absolut inte. Det är en oerhörd bedrift att springa så fort på gräs, jag hade väl säkert bara hängt med i högst hundra meter eller något men det är själva begreppet terräng som jag stör mig på. I min värld, och jag vet även många andras, är terräng stigar eller eventuellt vägar ute i skogen med backar upp och backar ner och lite mer "griseri" än att springa på bana. Som detta loppet ser ut så ser det faktiskt precis ut som ett banlopp där man springer runt, runt, men istället för att det är asfalt/tartran så är det gräs. Det är faktiskt enda skillnaden. Det är helt platt, inte tillstymmelse till backe. Runt, runt, runt på en kortklippt åker. Terräng kan tydligen ha olika definition.

Lite besviken blev jag faktiskt.

Hardcore

2011-12-10T21:56:00.001+01:00

Jag kan ha haft århundradets bästa tajming idag. Efter att det faktiskt varit lite uppehåll under ett par timmar även om det fortsatt att blåsa så prickade jag in att springa precis när det börjat regna igen. Efter ungefär 1.5 km öppnade sig himlen återigen och jag fick spendera den största delen av mina 12 km i regn och blåst. Jag tror inte jag behöver säga att jag frös rätt bra där på slutet.

Så länge det var medvind gick det bra, alltså typ de 3.5 första kilometerna, därefter var det väl lite mindre trevligt. Ett tag blåste det så kallt att jag typ blev alldeles kall och stel i hela nacken. Lite obehagligt faktiskt. Det var när det blåste från sidan.

På vägen hem blåste det absolut rakt på mig. Avundades de få löpare jag mötte som hade vinden i ryggen och därmed sprang lätt och ledigt utan att behöva bekymra sig om speciellt mycket mer än hur blöta de skulle bli. Allvarligt talat, jag slet som ett djur för att komma hem.

Skön dusch efteråt. Det tog en stund att tina upp. Kittlade sådär skönt i fingrarna och låren när temperaturen steg. Krävdes dock en tjock tröja och en stor kopp te också för att återgå till normal temperatur.

Trots att vädrets makter var emot mig så lyckades jag ändå få ihop 12 km i 5.20-tempo. Skam den som ger sig. Glöm inte det. Alla kan vi, bara vi bestämmer oss. Oavsett vad saken gäller.

Enligt de stora modebloggarna skall man alltid ha med en bild, se allvarlig ut och puta med läpparna. Jag ville ju inte va sämre jag!

Göteborg just nu

2011-12-10T11:07:00.001+01:00

Jag fortsätter att göra mitt bästa för att få julstämning men ni som har lite koll på nyheterna här ifrån Västkusten ser att jag inte har de bästa förutsättningarna. Regnet står som spön i backen, det är över 30 m/s i byarna och bilarna är översköljda av vattenmassorna. Mysigt!

Det här är Göteborg just nu

Bildkälla: GöteborgsPosten

I torsdags kom min mamma hit och vi gick på julkonsert med Sanna Nielsen i Annedalskyrkan. Överlag var det riktigt bra! Hon har ju en röst av guld och när hon sjöng "O Helga Natt" och "Lucia" (så mörk är natten) så tror jag faktiskt att tiden stod still för en liten stund. Vackert så det förslår!

Jag höll tummar och tår och allt vad tänkas kunde när jag ut för att det skulle vara kall och krispig luft ute och ett par minusgrader. Det var det inte. Det var spöregn och halv storm som det varit de senaste veckorna. Typiskt.

Samma sak gällde igår när vi var ute och julhandlade. Hujeda mig, som Emil och gänget skulle sagt.

Jag skulle sprungit igår, men jag är ingen riktig löpare. Jag hoppade faktiskt över att springa i det vädret. Får se om jag kan ordna upp det nu i helgen.

Kyla, mörker och tystnad

2011-12-07T21:57:00.001+01:00

Hej vad tiden går, det är redan onsdag! I måndags vilade jag och igår sprang jag en 10-kilometare med min kära sambo. Egentligen hade jag planerat ett annat pass men mitt psyke var inte med mig igår efter en riktigt tuff dag på labbet. Typ värsta tänkbara hände. Kanske inte riktigt men nästan. En av mina slutprodukter, alltså en förening jag gjort, som enbart bestått av blod, svett och tårar gick i princip förlorad. Det var ingens fel att det hände utan det var i sista steget när jag skulle rena upp den för sista gången som det hände. Efter att jag injicerat provet i en maskin (HPLC för er insatta) så dör detektorn i den. Där stod vi, tre personer och stora ögon och hakan vid knäna. Det kom nästan en tår i ögat också. Börja om från början. Shit.

Så, med andra ord var jag inte riktigt upplagd för att ta i igår så det fick bli en lugn mil istället. Idag däremot, så har dagen iof inte varit så mycket bättre, men jag hade mer energi när jag kom hem trots att jag jobbat i nästan elva timmar. Fick sällskap delar av rundan även idag och det var meningen att det skulle bli ett pass med fartökningar men så visade det sig att det var helt glaserat ute. Skithalt!

Lite så här kände jag mig idag

Bildkälla: google

Sprang väl iväg ändå och körde faktiskt passet som jag planerat, 10 km med fartökning på kilometer 3, 4, 6 och 7, men med lite modifiering. Långsammare fartökningar (4.46, 4.35, 4.44, 4.32) och istället lade jag på en extra kilometer så det blev 11 totalt. Egentligen blev det 11.11 bara för att jag kände för att vara extra nördig såhär en onsdag till ära. Helt annan känsla i kroppen idag. Igår var jag helt dränerad på energi men idag fanns det lite kraft i benen igen. Bra. Men skall det fortsätta vara så här halt ute finns det nog en risk att de lite snabbare passen får ske på löpband och resten utomhus. Frisk luft vill jag inte vara utan.

Trots halkan var det faktiskt fantastiskt ute ikväll. Vi var nästan helt ensamma där vi sprang, de flesta höll sig nog inomhus, och det var så fridfullt! Det är precis som om kyla för med sig en större tystnad. Ett tag var det bara vi, de rytmiska löpstegen och gatlampornas sken som lyste upp i mörkret. Som sagt, fridfullt. Vackert. De varma ljusen som lyste upp mörkret på andra sidan viken och lamporna sken längs bryggorna som försiktigt speglades i det mörka vattnet. Just där och då kunde jag inte mått bättre.

Träningsvärk och Tävlingsdags!

2011-12-05T19:41:00.001+01:00

Jag vaknade som en mindre rörlig person idag. Har ont lite varstanns med mest i axlarna, latsen och sidorna på magen. Ja...där täckte jag väl in en stor del av överkroppens muskler. Så kan det gå när man inte sköter sin gymträning. Sambon har lika mycket träningsvärk han. Uttryckte det såhär:
"Alltså, shit! Vi kan inte låta det gå så lång tid mellan gångerna...då är det bättre att inte göra det alls!".
Haha, vi har alla olika filosofi här i livet. Medan han är ute och springer 16 km med inslag av tävlingsfart har jag istället vilodag idag. Just idag känns det väldigt passande.

Så. Istället för att skriva om min träning kommer jag istället tipsa om en tävling hos Men Mia! Idag tävlar hon ut så snygga anteckningsböcker att jag tror jag dör - precis sådana som jag vill ha! Fatta vad smart man skulle bli och vad mycket idéer man skulle få bara av att äga en sådan bok. Faktiskt tror jag det. Så..för guds skull gå nu in och tävla! Eller så gör ni inte det så ökar mina chanser att vinna...höhö =)

Kolla vad fina!

2:a advent 2011

2011-12-04T21:43:00.001+01:00

Idag är det andra advent. Vi har storstädat hela lägenheten och julpyntat och gjort jättemysig. Ändå har jag noll julkänsla. Vid den här tiden förra året sprang jag runt och lyssnade på julsånger dygnet runt och längtade ihjäl mig efter jul. Det här året har jag ingen känsla alls än så länge. Jag skulle så gärna vilja ha i alla fall lite minusgrader och gärna lite snö också.

Så. Nu har jag fått det sagt. Nu till det bra. Jag har haft världens bästa dag! Sjukt effektiv. Först åkte vi till gymmet och tränade en timma. Körde lite allmän styrka för det mesta av övre delen av kroppen. Därefter direkt till Café Tintin för att äta deras gudomliga brunch. Testa den om ni är i Göteborg någon gång! Buffé och jag gillar allt de har där.

PS. Ni som är sådär nyttiga av er bör ej kolla på bilderna utan scrolla neråt. Ni andra - se och njut!

Nybakat grovt bröd med salami+gurka och ost+paprika på. Kaffe. Juice. Köttbullar. Korv. Stekt potatis. Äggröra. Bacon. Kycklingvingar.

Pannkakor med grädde och sylt till efterrätt!

Senare efter att vi städat, tvättat, skruvat upp hyllor (tog sjukligt lång tid) och julpyntat så sprang jag en runda också. Inte så långt, definitivt kortare än planerat men tyvärr fick jag lite ont i magen under rundan så jag bestämde mig för att korta ner den. Slutade på 11 km i ungefär 5.20-tempo. Det som gladde mig dock var att benen kändes väldigt pigga och alerta. Jag hade definitivt kunna springa ganska så mycket längre ikväll men jag ogillar att springa med magont. Så himla svårt att koncentrera sig liksom. Istället för att tänka på löpsteget får man koncentrera sig på att vara fredsmäklare för de södra regionerna. Det är inget lätt arbete när man inte är van vid sådant skall ni veta! Men tydligen var jag ganska så bra på det för lagom till jag kom hem och ställde mig för att stretcha vaderna så gick det över. Magen - Karin 1-1.

Ibland är det svårt

2011-12-03T20:21:00.001+01:00

Oftast tycker jag det är fantastiskt roligt att träna. Oftast längtar jag efter mina träningspass. Oftast har jag inga större problem med att ta mig ut. Idag var det dock andra bullar, det var fruktansvärt svårt att ta sig ut. När vi vaknade i morse var det halv storm och spöregn (som de senaste veckorna). Inte så sugen på att springa då faktiskt. Åkte till Frölunda Torg istället och kom hem med några kassar men inga julklappar. Istället ett par nya jeans till mig. Det var faktiskt nödvändiga pappa eftersom TVÅ PAR har gått sönder nu på kort tid!!!
En ny tomte också. Och en ny kalender till nästa år, spel och så framkallade vi kort som vi ramat in och satt upp. När jag kom hem var jag ju självklart tvungen att vila lite. Somnade i soffan. Sedan var klockan så sent att det knappt gick att springa så sent en lördag va?

Ni ser vart det leder? Tur jag har en sambo som tog på sig stålhätteskorna och sparkade upp min bred röv ur soffan och ut på en löptur. Medan han sprang några tusingar så joggade jag runt runt i slottsskogen och kunde lägga till drygt 11 km i typ 5.30-tempo till mitt fattiga löparkonto för den här veckan. Rätt mycket piggare och välmående. Som alltid. Skönt att ha min fina sambo som vet vad jag behöver ibland.

Jag kan väl inte påstå att det var speciellt mycket folk i slottsskogen en tidig lördagkväll. Någon stackars löpare, någon som promenerade och så några stycken som rastade sina hundar. Annars var det rätt tomt och mörkt och blåsigt. Men regnade det gjorde det inte längre! Man skall alltid leta upp det som är positivt.

Jag vet att jag är lite tjatig men för guds skull - använd reflexväst!! Det är en billig livförsäkring. Extra bra blir det när stans bäst löparbutik bjuder på livförsäkringen, men de finns nog att köpa också skulle jag tro. Bra storlek är det på den med. Ingen tältvarning som kan vara rätt så vanligt annars.

Trends in organic chemistry och hemmastyrka

2011-12-01T21:57:00.001+01:00

Jag hade planerat att springa idag. Istället blev det hemmastyrka. Men jag har haft en bra dag ändå! Jag har varit med på min första kemikonferens idag. En mindre endagskonferens dock, men ändå! Det var svenska kemistsamfundet som tillsammans med Göteborgs Universitet ordnade Trends in Organic Chemistry, Frontiers in Spectroscopy and Spectrometry. Det var kul och ganska intressant att lyssna på några världsledande forskare inom sina områden. Dessvärre kände jag att jag hade för lite bakgrundskunskap för att riktigt förstå allt...

Jaja, av olika anledningar så kom jag iväg sent från skolan och var inte så sugen på att ge mig ut och springa själv så sent på kvällen så jag fick helt enkelt vara lite innovativ. Med ett par hantlar, en balansplatta, en pilatesboll och en yogamatta så kommer man faktiskt ganska så långt! Med de redskapen så kan man få till både hårda och mindre hårda pass, allt blir precis som vanligt vad man gör det till.

Jag körde inte ett så hårt pass, jag körde mest ett komma-igång-pass. Jag har tappat allt motivation vad gäller styrketräningen och har inte kört styrka på jättelänge. Det är inte bra, jag vet. Men samtidigt gillar jag inte att tvinga mig till saker som jag faktiskt inte tycker är kul. Jag tycker att jag har tillräckligt med måsten just nu (även om allt är fantastiskt roligt) så jag känner inte att jag behöver lägga till ännu mer på det kontot. Sedan inser jag väl ändå att det är väldigt bra att få in lite styrketräning för den gör väldigt mycket nytta, och jag vet också att jag tycker det är ganska så kul när jag väl kommer igång, men det är det där med att komma igång. Man blir ju bra på det man tränar och eftersom jag bara springer nu så blir jag ju inte stark på det viset direkt...

I alla fall så bestämde jag mig för att försikta väcka musklerna lite igen och körde igenom kroppen lite med följande:

Hantellyft åt sidan + dips

Utfall + tåhävningar på balansplatta

Armhävningar + hantelpress

Bencurl på boll + höftlyft på boll (vissa kallar det bäckenlyft, jag vet inte vad som är rätt)

Regenerade row (fast med hantlar, fungerar det med!)

Sit ups på boll

En typ av roddövning där man ligger på mage på boll.

Skitbra! Jag kan väl inte direkt påstå att jag blev skittrött, men jag kommer säkert känna av det lite i kroppen imorgon. Dessutom. Vet ni vad det bästa av allt är? Det kan bara bli bättre. Eftersom jag dessutom är en människa med ibland sjuklig prestationsångest så är det ju positivt att nästa gång bli bättre och inte sämre!

Klart man som bloggare bjuder på ett arrangerat kort!

Pass med fartökning

2011-11-30T21:32:00.001+01:00

Jag förstår mig inte på vädret. När det blåser i den här stan så känns det som att det blåser motvind åt vilket håll man än springer. Samma sak när det regnar. Det regnar alltid från sidan, från alla håll samtidigt så paraply är helt meningslöst. Kan någon forska på varför det är såhär? Eller i alla fall förklara det för mig.

Hur som haver. Det har alltså blåst rätt så ordentligt här ikväll. Jag hade planerat att köra samma pass idag som jag körde förra onsdagen, det vill säga, ett par kilometer med fartökning. När jag sprang ut fick jag en gratis plastikoperation. Vem behöver dra i kinderna för att få bort rynkorna? Det räcker att gå utanför dörren i den här stan när det blåser så blir man alldeles slät. Ekonomiskt och bra.

Samma pass som förra veckan alltså. Det betydde 2 km uppvärmning och sedan en kilometer med fartökning som gick på 4.13, därefter 1 km lugn mellanjogg och slutligen ytterligare 2 km fartökning som gick på 4.06 och 4.08. Joggade ner 3 km och sedan kunde jag nöjd och glad hoppa in och ta en alldeles för lång dusch.

Det kändes bra på fartökningarna idag även om jag fick slita som en idiot på den första för det var sådan jädrans motvind. De sista trehundra meterna där var riktigt långa. Men till slut var den klar och jag kunde hämta andan lite innan det var dags att gå på det igen. De två kilometerna hade jag inte så mycket motvind så de gick lite lättare. Men vill man inte ha vind kanske man inte skall springa på Säröleden som vi gjorde idag. Ibland får man skylla sig själv. Well, även om det blåste på rätt bra är jag sjukt nöjd med passet som är mitt andra pass med inslag av fartökning sedan mars som sagt. Att jag dessutom fick sällskap av min grisekno var pricken över i:et!

Jag gillar inte riktigt när det är så här fuktigt som det är ute nu. Jag blir så slemmig i halsen när jag springer då. Jag vet inte varför för det beror inte på att jag känner mig förkyld eller något sådan, utan det är samma visa varje år vid den här tiden och det här vädret. Det är fuktiga "varma". Jaja. Det blir väl bättre.

Långa dagar, korta nätter.

2011-11-29T21:05:00.001+01:00

Igår hade jag min sista dag som labbhandledare. Kunde lämna GU vid kvart över sex och tog då benen hem. Som brukligt på måndagar. Jag tycker det är en bra start på veckan. Jag gillar att träna på måndagar för då får jag till en bra start på veckan. Samtidigt kan det vara så att jag tränat lite hårdare på helgen så att då springa de dryga fem kilometerna hem från skolan är perfekt. Kort, men ändå lagom långt för att få lite blodgenomströmning och tillräckligt långt för att ändå bli något som kan kallas för ett pass. Bra!

Duschade, spikade upp ett par ramar, julpyntade lite och sedan däckade jag.

Idag har jag haft en 12 timmarsdag. Stegade in på kontoret 07.20 och gick därifrån ungefär 12 timmar senare. Då hade jag i och för sig hunnit labba lite, göra lite analyserer, rättat labbrapporter, skrivit egna sammanfattningar, medverka på problemlösning och avsluta dagen med ett möte med mina handledare.

Det blev ingen träning idag. Tur att jag sedan innan redan planerat in en vilodag idag. Tror jag kommer somna tidigt idag. Hur tidigt är det egentligen legitimt att somna som 23,5-åring? Nu är klockan faktiskt kvart över nio. Om en kvart inkluderar man alltså tio i själva klockslaget. Halv tio. Då bestämmer jag att det är fullständigt OK att gå och lägga sig även om jag gissar att det finns tolvåringar som är vakna längre än mig. I alla fall ikväll.

På återseende imorgon, då skall jag springa.

Förövrigt kan jag inte låta bli utan att längta hit. Fast jag vet att det är fel att göra det i november. Men det är sådant jäkla skitväder att jag kan inte låta bli. Pisseregn och blåst i Göteborg idag. Det finns inget ställe som är så kallt och ruggigt som det är här då. Jag vet också att det är sådant man måste acceptera när man bor i den här stan, vilket jag också gör efter 4,5 år i stan (kanske inte så länge) men jag kan ändå inte låta bli att föredra uppehåll och vårvindar. Bara 5 månader kvar.

Första advent 2011

2011-11-27T20:41:00.001+01:00

Som vanligt firar vi alltid den första adventshelgen hemma hos mina föräldrar med hela min familj. Extra kalas det här året också då brorsan fyllde år samma helg. Anländer alltså fredag kväll. Födelsedagskalas lördag och adventsmiddag söndag. Full fart med andra ord. Därmed frånvaron på bloggen.
Full fart i regn och blåst dessutom. Vi satt spänt och väntade på att grannens alla prylar skulle komma inflygande i vår trädgård men vi klarade oss. Något som däremot inte mår så bra är vår bil som nu är kvar i Tranemo. Mamma och pappa fick skjutsa hem oss.

Mitt emellan allt ätande och fikande (som jag är överförtjust i även om jag känner mig en aning mätt nu) hann jag med ett långpass på 18 km. Sprang en av mina favoritrundor hemma i skogarna som går på skogsvägar ut till såget i Ambjörnarp och sedan en kort bit på den gamla banvallen innan jag sticker in i skogen igen för att ta mig hem.

Trots att jag hade vilat i fredags så hade jag riktigt sega ben igår. Jag vet inte riktigt varför men så var det. Inget riktigt tryck i steget men jag tog mig runt och njöt av att få andas den friska och oförstörda skogsluften. Som balsam för själen.

Det är det som jag saknar när jag bor i stan. Det som jag är uppvuxen med. Att bara kunna gå utanför dörren och springa mil efter mil efter mil i skogen utan att behöva se tillstymmelse till asfalt, knappt se några hus eller ens behöva träffa en enda människa (djur däremot). Att få känna fötterna trumma mot de löv- och barrtäckta stigarna och suga in den mustiga luften i mina lungor. Det finns inget som får mig att må så bra som att få vara ute i naturen.

Det är faktiskt bland det första jag tänker på när jag skall åka hem. Först och främst tänker jag självklart att det skall bli underbart att träffa familjen, men efter det tänker jag att "gud vad skönt det skall bli att få springa i riktig skog".

Såhär såg det ut igår.

Sprang längs med strömmande vattendrag

Sprang på stora skogsvägar...

...och stigar som knappt syns.

Sprang längs med och över Musån...

...då får man springa på såhär mysiga små broar.

Sist men inte minst en skylt som alltid får mig att le. Kan undra vad de skulle säga i stan om jag satte upp den här skylten.

För gångare, cyklister och ryttare. Finns inte så många hästar på avenyn direkt.

Billig terapi

2011-11-24T21:54:00.001+01:00

Skitdag. Inte skitdag för att det hänt något speciellt utan för att jag INTE gjort något speciellt. Jag har suttit på rumpan framför datorn hela dagen idag och rättat mina studenters labrapporter. Och hjälpt till på problemlösning. Och varit på gruppmöte. Suttit, suttit, suttit.

Jag är ta mig tusan inte gjord för att sitta. Jag hade århundradets träsmak i häcken, huvudvärk och var fruktansvärt uttråkad. Jag hatar att bara sitta och sitta! Jag får så mycket myror i brallan att jag inte vet vart jag ska ta vägen - jag vill labba!

Lägg därtill att jag har den där berömda tjejveckan. Jag behöver nog inte utveckla att jag var sur som en citron när jag kom hem idag. Tyckte att världen var allmänt orättvis och att jag banne mig skall rymma långt härifrån och flytta ut i en kåta i skogen och leva på bär och rötter. Dessutom var det kolsvart ute, kall blåst och regn. Hallelujah.

Sedan snörade jag på mig mina löparskor och sprang 14 ganska lugna men lite lätt backiga kilometer. 3 varv runt på samma slinga. Runt, runt. Höll på att få hjärtsnörp två gånger när ett par harar höll på att skrämma livet ur mig. Ja det är säkert. Vid två olika tillfällen fick harar mig att nästa göra i brallan. Tydligen rätt lättskrämd.

Vad jag ville komma till var att när jag kom hem tyckte jag varken att livet var orättvist eller hade kvar åsikten om att jag ville flytta ut i skogen. Jag hade heller inte huvudvärk och jag var inte dödstrött längre. Snarare ganska så glad och tillfreds med livet. Herregud. Vad är det att rätta rapporter? Nog för många av dem lämnar en del att önska, men det kan ju bara bli bättre. Nä, det är ju kemi jag får hålla på med. Bland det roligaste jag vet. Hur bra är inte det på en skala!? Skitbra ju!

Löpningen kan nog vara den bästa och billigaste terapin som finns. Tänk om alla kunde inse det. Frisk luft oavsett väder och årstid, hjärtat får jobba samtidigt som hjärnan rensas ut. Löpning är verkligen inte allt här i livet men den gör mig bra mycket lyckligare, därför prioriterar jag den väldigt högt. Om jag mår bättre av att springa blir jag också en bättre, gladare och lättare människa att ha och göra med. Och vem vill inte ha glada och medgörliga människor i sin omgivning? Jag vill det i alla fall och jag anser att jag vill dela med mig av den bästa jag kan vara för de personerna jag har omkring mig. Löpningen hjälper till att göra mig till en lite bättre person. Tror jag.

Något annat som får mig att må bra är min ko. Jag (eller vi) fick henne av världens bästa Mia och Ola på nyårsafton förra året. Sedan dess sover jag inte riktigt lika bra om jag inte får ha henne som extra huvudkudde. Säg hej till Angus!

ÄNTLIGEN LITE FART!!

2011-11-23T21:13:00.001+01:00

Ok jag erkänner. Jag var hög som ett hus tidigare ikväll. Men det var lagligt. Det var nämligen mina endorfiner som fick ett rejält spratt.

Idag fick jag för första gången känna på lite fart sedan början på mars. På programmet stod det 8 km med lätt fartökning på kilometer 3, 5 och 6. Jag var egentligen inte jättepeppad att gå ut och springa innan eftersom det var kolsvart, blåsigt och lite regnigt ute. Inget drömväder för löpning direkt. Ibland gäller det dock att inte tänka för mycket utan bara göra.

Följde planen nästan exakt förutom att det gick lite fortare än "lätt fartökning" men jag körde på det som kändes bra och idag kändes det här bra så då gjorde jag så!
Började enligt plan med 2 km uppvärmning i 5.30-fart. Sedan 1 km fartökning på 4.31. Sedan en lugn kilometer på 5.40 innan det återigen var dags för 2 km fartökning där kilometerna gick på 4.14 respektive 4.03. Avslutade med 2 km nedjogg.
Som sagt, lite snabbare än tänkt, men det kändes bra, jag kom in i en riktigt fin rytmisk andning att jag bara körde på. Dumt att avbryta när man är inne i ett flow liksom.

Jag är rikigt nöjd med passet, både med tanke på att jag inte är så vältränad just nu både vad gäller kondis och kroppsform (nej, det här är inte en viktfixerad blogg, det är enligt mig rätt oviktigt, det handlar mer om muskler och styrka och hur man ser ut när man är i form) och med tanke på att jag inte tränat ett enda "fartpass" sedan i början på mars i år. Det känns att det saknas mycket till den riktiga formen och det känns att det var längesedan jag sprang fort, men det kändes bra och det bästa är ju att det bara kan bli bättre härifrån. Wiiihooo! Jag är taggad och riktigt glad över att jag äntligen fick känna på lite fart igen, det jag gillar bäst!

Om du vill ha tillgång till chokladkartonger hela december: se till att skaffa en sambo som är fastighetsskötare och älskad av alla pensionärer han tar hand om. Då trillar de in på löpande band. Ingen är gladare än jag!

Förövrigt slog jag nog världsrekord i att använda ordet "känna" i alla dess former i det här inlägget. Jag har hört att man får pengar när man slår världsrekord, vem skall jag vända mig till?

Ett leende på läpparna heeeeela dagen lång!

2011-11-21T20:59:00.001+01:00

Damn och strike och allt vad man kan tänka sig vilken bra dag jag har haft idag! Jag fick äntligen kliva in på labbet och vara lite kreativ själv idag. Sjukt kul! Tänk att en veckas frånvaro kan göra att man är så sugen direkt igen. Hade kunnat ha värsta utläggningen om vad jag gjort och vad jag tänker, men det har jag inte. Dels för att det nog är ganska så ointressant för er men också för att jag inte får. Forskning ni vet. Secret stuff. Cool huh? Kanske inte så...

I alla fall. Jag har nog varit lite sådär överpositiv idag. Smilat åt allt och alla och varit helt övertygad om att vi kommer göra världsrevolution. Får väl se hur länge det håller i sig. Till imorgon när jag får se mina analysresultat kanske...

Ni vet väl förresten att det kan vara väldigt farligt att bryta vanor? Jo det är säkert. Livsfarligt är det. För att inte riskera att få livslång olycka så gjorde jag som jag gjort de senaste måndagarna - sprang hem från universitetet. Typisk måndagsaktivitet. Glömde GPS-klockan hemma. Tur dock att jag vet att det är exakt 5.15 km mellan de två lyktstoplarna jag springer emellan. Och ja...det är fler lyktstoplar än två på vägen. Det var väl också ungefär så mycket som jag hade att berätta om passet. Benen kändes pigga även om de fick det lite tuffare igår. Inga krämpor. Bara det ena benet framför det andra och sedan var jag hemma. Skönt med sådana dagar med ibland!

Idag har jag allvarliga funderingar på att gå till gymmet imorgon. Vi får se om de funderingarna är lika allvarliga imorgon...vad sätter ni?

18 dimmiga kilometer i Skatås som blev en mindre novell

2011-11-20T20:29:00.001+01:00

Jag vaknade upp som en slagen hjälte imorse. Veckan kom ifatt mig som ett slag i ansiktet. Vaknade. Somnade om. Vaknade. Somnade om. Vaknade. Gick upp. Stirrade apatiskt på TV:n. Åt lunch. Kollade vinterstudion och somnade en stund till. Jag är, eller var, tydligen rätt trött. I vanliga fall blir jag sjukt inspirerad och träningssugen av att kolla på skidor men idag var jag mest trött. Men. Jag insåg också att det enda botemedlet var att ge sig ut och springa. Med andra ord tog jag och sambon på oss löparkläder och satte oss i bilen och åkte upp till Skatås!

Vet ni hur längesedan det var jag var uppe i Skatås!? Helt ärligt så minns jag inte när jag var där senast. Någon gång i slutet av juni kanske? Båda hade långpass inplanerat men eftersom 8:an är det längsta spår med elljusspår fick det blev ett par varv där. Första åtta kilometerna hade vi sällskap. Sedan tyckte Alex att det var nog med uppvärmning och stack iväg. Jag fortsatte i min takt. Jag hade galet pigga ben dagen till ära och blev faktiskt aldrig trött! Det hade jag inte trott igår om man säger så.

Never waste good legs heter det ju som bekant, så jag gjorde mig en egen liten tävling. Från varvning så hade jag rygg på ett par som åkte rullskidor. Perfekt draghjälp även om jag märkte att tjejen verkade bli lite stressad av att jag låg och nosade dem i baken hela tiden. Jag tyckte det var skitbekvämt att åka snålskjuts, jag behövde inte göra någonting! Men. Sedan kom en liten backe och fråga mig inte vad som hände men de totaltdog. Eller så hände något. Jag vet inte men jag började dra ifrån i alla fall och det var då jag bestämde mig. De skall ta mig fasen inte ifatt mig innan varvning - nu jäklar!
Drog upp tempot litegrann men inte så att det blev jättejobbigt utan snarare befriande. Äntligen! Kom till de två backarna på 8:an (göteborgarna vet vilka jag menar) och kunde trycka på riktigt bra uppför. Kände mig starkt. Plockade lite folk av bara farten. Sedan blir det lite platt och sedan lätt nedförssluttning. Passade på att öva på att slappna av i nedförssluttningen och körde några kilometer under fem-tempo. Märkte att jag fullständigt hängt av tullskidåkarna och kände mig så sjukt nöjd över det. Är jag en hemsk människa? Jag njöt i fulla drag av vetskapen om att de aldrig skulle hinna ifatt mig. Aldrig att jag skulle släppa det här försprånget. Förra veckan körde jag någon kilometer i 4.40-tempo och tyckte det var jobbigt. Idag körde jag någon i 4.30 och tyckte det kändes lätt som en plätt. Gott så!
Kunde lätt och fint dra ner på tempot lite igen efter det och när jag nästan gjort ett varv till mötte Alex upp mig och vi sprang de sista kilometerna ihop. Han undrade om jag fått eld i röven och påminde mig om att även jag skulle ta det lugnt och jogga ner de sista två kilometerna.

Jaja. Jag tog ju några till påvägen. Moahaha! Jag vill dock påpeka att jag inte alltid psykar folk genom att ligga och andas i nacken på dem och sedan springer om (fast jag tackade faktiskt för draghjälpen) och drar ifrån. Jag tävlar inte heller alltid med alla jag möter. Jag jublar inte heller varje gång jag springer förbi någon. Eller jo, det gör jag. Speciellt om det är en kille/man!

I alla fall. 18 kilometer @ 5.14 /km blev det. Med lite uppvärming, lite nedjogg, lite distanstempo och lite fartökning. Bra skit såhär en söndag i november. Behöver jag säga att jag var mycket piggare efteråt?

Önskar att jag kunde bjuda på en bild från de dimmiga trollskogarna uppe i Skatås idag men det kan jag inte. Däremot kan jag bjuda på en bild från förra vintern när vi njöt av Skatås skogar en solig och snöig dag!

2011-11-20T12:06:00.001+01:00

Grisveckan tog slut i fredags och ingen var tacksammare än jag. Det är faktiskt lite jobbigt att jobba från det att man vaknar på morgonen tills dess att man stupar i säng på kvällen. Utan att hinna träna. Kanske är man för snäll...

När jag lämnade kemihuset i fredags eftermiddag var det i alla fall med en grymt skön känsla i kroppen. Veckan var slut! Innan jag lämnade hade jag svirat om till lite mer fashinabla kläder och drog ner på stan. En snabb visit på den nyöppnade North Face-butiken och även en snabbis på Naturkompaniet. Jag har sett en helt fantastiskt fint vinterjacka där som jag är och drar i hela tiden. En ifrån Fjällräven. Har provat miljoner jackor känns det som men ingen är så fin som denna. Dessvärre är den väl inte riktigt gratis om man säger så. Velar fram och tillbaka hela tiden om jag skall köpa den. Om jag verkligen har råd eller om jag skall skippa att köpa vinterjacka. Det verkar dessvärre också som att min dator blir allt tröttare...Pengarna växer ju inte direkt på träd när man är student. Tyvärr.
Jaja. Jag kommer väl grubbla mig gammal och grå på det här och då hinner väl jackan ta slut tills dess.
Det jag ville komma till att efter de snabba visiterna så var jag och sambon och kollade på Melissa Horn på Konserthuset. En grym konsert verkligen! Hon är fantastisk den där Melissa, det är ett som är säkert. Extra plus i kanten att Alex hade vunnit biljetterna och vi fick plats på rad fem och han bjöd mig på mat på Hard Rock Café innan <3

Igår fick jag dock äntligen snöra på mig löparskorna igen efter fyra dagars ofrivillig löpvila. Benen kändes hur pigga som helst i typ 500 meter innan de dog. Det var precis som om de hade glömt av hur man gjorde när man sprang. På så kort tid. Givetvis är det bara inbillning men ändå, det var riktigt segt! Den är en fin gräns det där mellan att vila för mycket och för lite för att bli pigg i benen. Fyra dagar var för mycket. Jag hoppas de kommer kännas piggare idag. Om inte annat borde vädret göra dem piggare idag. Strålande sol och blå himmel. Igår var det grått och regnigt.

Jag älskar mina 2XU-tights!!

Fröken Karin

2011-11-16T21:50:00.001+01:00

Ok. Tydligen har jag vilovecka den här veckan. Det är onsdag och hittills denna vecka har jag sprungit...tamtadam...5 kilometer! De fem kilometerna var hem från skolan i måndags. Inte så jäkla rockigt med andra ord. Igår hade jag i och för sig planerat att vila eftersom jag skulle till frissan och fixa till skatbot, men inte idag inte. Så kan det bli.

Denna vecka jobbar jag som labbhandledare för studenterna som läser grundkurs. Det är första gången de läser organkemi och det är första gången de är inne på ett organlabb. Första dagen gick bra, då var jag antagligen så uppe i varv så trots miljoner frågor och en ständigt runtspringande var jag ganska pigg på kvällen och hade lite svårt att somna. Igår var likadant. Då hade jag en annan grupp (jag har två olika grupper, men de gör samma labbar) och det var lika många frågor och lika mycket springande. När jag kom hem från frisören var jag fullständigt slut. Med spränghuvudvärk. Tog ett långt bad, åt lite choklad och stendäckade halv tio. Inte direkt likt mig.

Idag var det lite lugnare på labbet, dags för labb nummer 2, och nu hade de lite mer koll på vad de skulle göra och hur även om det såklart fortfarande är mycket frågor. Inte så trött och ingen huvudvärk idag med andra ord. Skönt! Däremot labbrapporter att rätt plus en hög med lösningsförslag till ett experiment de skall göra. 20 stycken inlämningar varav hälften skall göra labben på fredag så jag måste läsa, rätta och korrigera. Helt plötsligt var klockan väldigt mycket och jag var fortfarande kvar på kontoret. Det blev ingen träning idag heller alltså. Istället åkte jag hem, rättade samtidigt som jag käkade lite choklad och drack julmust. Dekadent leverne. Inte heller likt mig. Jösses. Innan dess hade jag hunnit äta fyra pepparkakor och en kopp expresso i skolan. Bara mackor till frukost. Visst är det härligt när nyttigheterna sprudlar i bloggen!?

Jaja. Imorgon tror jag det är dags att återgå till mitt normala liv. Ordentlig frukost, inte pepparkakor utan kanske en frukt OCH en pepparkaka (eller två...eller tre...hallå ni vet väl att det är jul snart?) till mellanmål och sedan kan vi ju skippa julmusten och chokladen på kvällen. Funderar på om man kanske skulle bekanta sig med löparskorna igen istället. De borde sakna mig vid det här laget! Hoppas de är klar med labbandet i tid imorgon...*håller tummarna*

Jag måste dock säga att det är en sjukt konstiga känsla att vara "lärare". I normala fall brukar det ju vara mig folk talar om saker för eller jag som frågar om grejer. Nu är det plötsligt jag som är den som svarar på frågor och det är jag som är den som lär ut. Knasigt. Känner att jag får viss identitetskris...

2011-11-13T21:29:00.001+01:00

Avslutade arbetsveckan i fredags med att vila. Efter en lång dag var det skönt med en lugn kväll med idol och Skavlan där jag egentligen inte tyckte något av prgrammen var superbra, men skönt att ta det lugnt.

I lördags hade vi bestämt oss för att göra en utflykt. Vart vi skulle var lite oklart men norrut i alla fall. Efter att ha grundat med en rejäl frukost satte vi oss i gröna faran och tryckte gasen i botten. Till slut hamnade vi vid gränsen Sverige-Norge och Nordby. En mysig dag i bara varandras sällskap vilket var väldigt mysigt och behövligt. Det är mycket som händer runt omkring nu och att bara få vara med varandra en dag var väldigt skönt. Som pricken över i:t blev det även en gemensam löprunda på kvällen. 10 mörka och ganska kyliga kilometer. Jag kan inte direkt påstå att det är trångt ute en lördagkväll, men jag blev ändå förvånad över att det faktiskt va endel ute och tränade. Inte många, men ändå!

Idag. Idag alltså. Då fick jag ÄNTLIGEN sovmorgon. Som jag har längtar efter det. Underbart skönt. Sedan fick vi ett ryck. Städade ur alla garderober, skänkte kläder till välgörenhet, städade, handlade och toppade det hela med att springa 16 km. Hörde ni!?! 16 fucking kilometer. Det är det första jag kallar långpass sedan början på september. Så jeeekla najs alltså. Helt ok tempo också, 5.16 min/km i snitt. Kanske lite fort att springa i det tempo nu i början på långpassen men idag gick det av bara farten. Jag hade så mycket att fundera på under rundan att den bara försvann iväg och ofta blir det så när jag har mycket att tänka på att benen trampar på utan att jag tänker på det, i det tempot som för dagen känns i bäst. Vissa har det precis tvärtom, att när det har mycket att fundera på så går tempot ner. Det är ganska konstigt hur kroppen fungerar ändå...Idag var det tydligen detta som var rätt för mig. Nästa gång kan det vara något helt annat, man vet aldrig. Nöjd är jag i alla fall med passet som kändes riktigt bra!

Kan summera den här veckan till drygt 51 km. 51 km. Då borde man i princip kunna kalla sig icke-invalido va?

Till sist, visste ni hur jobbigt det är att skala potatis? Det visste inte jag till idag. Men tydligen är det skitjobbigt. Så jobbigt att man måste gör det i kompressionsshorts och -strumpor!

Hösten är här!

2011-11-10T22:11:00.000+01:00

Kan det vara så att hösten har kommit på riktigt nu!? De senaste dagarna har det varit så där kallt och klart och underbart ute som det bara kan vara på hösten. Jag har längtat efter det. Inte för att jag kan njuta av det så mycket eftersom jag är inne och jobbar hela dagarna, men det är ju i alla fall skönt på kvällarna....idag kunde vi dock njuta utav det lite på lunchen eftersom det blev en liten promenad för att fixa lite ärenden. Eller ärenden. Nu ljög jag. Det var snarare så att vi gick till Brogyllen och köpte fika...på en helt vanlig torsdag!! Olydigt.

Man blir glad av björnsbärsbulle och HEMMAGJORD glass på mjölk, grädde, jordgubbssylt och vaniljsocker. Och lite flytande kväve. Man tager vad man haver.

Den här dagen avslutades med 13 km löpning. Vet inte riktigt hur jag skall beskriva passet, eftersom jag bara kör grundträning nu så går det aldrig speciellt fort, och känslan idag var varken bra eller dålig. Ibland kändes det lätt, ibland kändes det lite tyngre och det fanns ingen riktig logik i när topparna och dalarna kom. Det är lustigt det där med kroppen, man tror sig att man förstår sig på hur den fungerar men det slutar alltid med att man står där förvånad ändå. Men jag är rätt nöjd med att den fungerar så pass bra även om den har strejkat lite väl mycket det här året, fast det kanske beror lite på min hjärna och inte bara på kroppen. Vad vet jag. Det är nog bäst att bara försöka ta hand om den på det bästa sätt som man själv kan utifrån ens förutsättningar och därefter hoppas att den håller och mår bra. Vi har alla våra små laster men jag är övertygad om att om man i det stora hela anstränger sig för att leva sunt så klarar nog kroppen av att ta hand om de små (eller kanske större) lasterna också.

Kortärmad underställströja (grym uppfinning!) från Craft och tights från Asics var lite av det som fick pryda mig idag.

PS! Jag fick en fråga för ett tag sedan vart jag springer som jag inte har svarat på. Jag ber om ursäkt för det men förklarar mig såhär. Jag vågar inte riktigt skriva ut vart jag springer...ja, jag vet att det kanske låter konstigt, men det finns då mycket skumt folk ute nu så det är därför jag inte är helt förtjust i att skriva ut vart jag springer om det inte är mitt i stan eller typ i Skatås eller något liknande ställe. Vill ni ha tips på bra löparrundor i Göteborg så är ni mer än välkomna att skicka ett mail med namn och mailadress så svarar jag och tipsar så fort jag kan, tro det eller ej, men jag kan faktiskt en hel del bra rundor ;)

Sinnessjuk

2011-11-09T21:54:00.000+01:00

Om man springer tidigt på morgonen innan man börjat jobbet/skolan (som böjar åtta) så är man per definition sinnessjuk. Det har jag fått förklarat för mig. Jag vill dock påpeka att detta sades med glimten i ögat och jag tog inte så värst illa upp. Kontrade bara med att folk som håller på med MMA måste vara sinnessjuka, det är ju nya blåmärken överallt jämt och ständigt. Med andra ord tycker vi fortfarande lika mycket om varandra och är lika bra kompisar, även om vi kanske inte riktigt förstår oss på vad den andra gör...

På ett sätt kan jag nog ändå hålla med om att det är lite knäppt. Jag stiger alltså frivilligt upp halv sex för att sticka ut och springa. Eller jogga kanske man skall kalla det, jag är banne mig inte snabbaste bruden i stan så tidigt på morgonen, det skall gudarna veta. Fast det gick lite fortare idag än sist jag morgonjoggade. Men i och för sig, vem orjar bry sig om tempo när man springer så tidigt på morgonen? Det är säkert viktigt att göra men jag har fullt sjå med att hålla reda på mig själv och vart jag sätter fötterna så det där med tempo blir en sekundär sak.

Nu har det nog redan framgått att jag morgonjoggade imorse igen... 7 km blev det och sista biten hade jag SKITbråttom. Det finns onekligen både för och nackdelar med att springa på morgonen innan kroppen helt har vaknat till liv...Hur som haver så smakar i alla fall frukosten något alldeles gudomligt efter en morgonjogg, så idag serverade jag mig själv keso med yoghurt toppat med torkad frukt, naturella nötter, krossade linfrö och solroskärnor tillsammans med en skiva hembakt bröd och så en kopp kaffe. MUMMA!

Egentligen hade jag tänkt att gå till gymmet idag också, på kvällen, men det blev inte så. Tiden förvann. Jag har lite mycket att göra just nu. Jag jobbar extra som labbhandledare för grundkursstudenter den här månaden och håller på och förbereder inför deras labbar samtidigt som jag sysslar med mitt eget projekt. Lite stressigt blir det allt men det är kul. Istället för ett gympass så blev jag istället kvar i skolan till klockan 19 och sedan serverades jag kvällsmat med tända ljus när jag kom hem. Jag HAR verkligen världens bästa sambo. Eller jag menar fästman.

En kämpe i miniformat, starkare än de flesta av oss

2011-11-07T21:48:00.001+01:00

Jag är ganska så nöjd med förra veckan. Efter återhämtningsveckan var det alltså dags att komma tillbaka till det som just för tillfället kallas för normalt. Drygt 44 km blev det, varav ett pass på 15 km som är det längsta på ett tag.

Började veckan på ett lika bra sätt. Kort löpning, 5 km, hem från skolan men i lite högre tempo denna gången. Snittade strax över 5-tempo och en kilometer gick på 4.37 för att få känna på lite fart igen. Känns ju lite sådär halvbra att 4.40-tempo känns ganska jobbigt just nu...å andra sidan har jag ju inte sprungit snabbt på länge.

Till något viktigare. Minns ni om när jag i våras berättade om en liten fyraåring som drabbats av en cancerform som drabbar en på miljonen? En cancerform som är så ovanlig att man knappt visste hur den skulle behandlas. Jag är fortfarande av åsikten att man som fyraåring inte skall behöva gå igenom en sådan tuff behandling. Att vara så svag att man inte ens klarar av att stå på sina egna ben. Där knappt ens läkarna tror på att han skall överleva. Att knappt orka prata, men på något sätt ändå vara stark nog för att säga till sin mamma att "gråt inte mamma, jag lovar att jag ska blir frisk igen..." eller "visste inte riktigt hur mycket jag egentligen älskar dig mamma...meen nu vet jag...så mycket som en männihenna kan älska en annan männihenna...och det är inte dåligt må du tro mamma!"
Fina ord...ord som gör mig tårögd och tjock i halsen...det skall inte behöva komma från en fyraåring.
Men...det var den 4:e maj som lille Vilmer lovade sin mamma att han skulle bli frisk igen och nu står vi här, den 7 november och det finns en liten kille som blivit av med alla sina tumörer och metastaser som fanns i kroppen. En frisk kille! Vägen tillbaka är fortfarande lång, men det onda är borta. Det hemska onda. Vill du läsa mer kan du kolla in här och se hur den lille sötnosen mår efter behandligen och kanske ge ett stöd till barncancerfonden!

Idag föll en stjärna

2011-11-06T22:16:00.000+01:00

Det är mycket nu, det är därför det är lite dött på bloggfronten. Inte för att det inte händer någonting, för det gör det verkligen, det är snarare så att jag inte riktigt hinner med allt nu för tiden!

Kan ju berätta lite om helgen. I fredags morse snörade jag återigen på mig löparskorna sådär aptidigt och gav mig ut på en 8 km lång morgonjogg. Fick inte lika bråttom hem så jag behövde spurta de sista kilometerna denna gången. Skönt. Fick sedan reda på att det var halvdag på jobbet/i skolan eftersom det var dagen innan röd dag, så jag gick hem tidigare än jag gjort någon gång tidigare - halv fyra! Tjohoo!

Åkte sedan en bit i turbobilen för att spendera ännu en helg i Tranemo. Den årliga hemvändarhelgen med långpromenad! Hann med ett stopp för födelsedagsfika på hemvägen också.
För er som inte vet vad jag menar med hemvändarhelg och långpromenaden: varje år alla helgona-helgen så kommer "alla" hem till Tranemo för att gå scouternas långpromenad. Då går man en runda i skogen som är drygt en mil och under den här rundan så är det olika stationer och tipspromenad. Stationerna är grejer som pussel, ordlek, kasta livlina, gör upp eld och få ett kärl att koka över på kortast tid, tipspromenad, en bollstation med mera med mera. Grymt kul och vi hade fantastisk tur med vädret! Under promenaden i skogen intas även en del jägermeister och öl/cider och efteråt är det after walk. Empiriska studier har nu visat att ju mindre förvirrad man är desto bättre placering får man, vårt lag blev 21:a av 170-180 lag vilket är vår bästa placering någonsin!! Grymt kul! Ännu roligare var det att vi slog vissa lag, lite prestige ni vet. Inga namn nämda, men det kändes extra skönt i hjärtat :)

För en gångs skull slipper ni se min nuna i bloggen! Lite bilder från lördagen

Det har varit lika underbart höstväder ute idag som igår, nästan ännu bättre så vad kunde då inte passa bättre än att ta en tur med löparskorna på min favoritrunda!? Helt perfekt. 15 km senare var jag hemma och hade känslan av att jag kunde sprungit mycket längre idag, så härligt var det. 9 grader, sol och riktigt hög och klar höstluft. Sådan luft som aldrig går att få annat än på hösten. Enbart 2 km av dessa kilometer sprang på asfalt, resten var på vägar och stigar i skogen. Lungorna fylldes av den mustiga skogsdoften. Det är nog faktiskt bland de dofter jag älskar mest.
Trots att det var det längsta passet jag sprungit på ett bra tag och i liiiite "högre" tempo (@ 5.26 min/km) så var jag inte alls trött. Det är ändå en rätt skön känsla. Hann med både söndagsmiddag med föräldrarna, fika hos ena brorsan och kolla en del på NYC Marathon innan vi satte oss i bilen och åkte hem. Har en känsla av att jag kommer att sova väldigt gott inatt.

Förövrigt säger jag bara RIP Hickstead. Du var en av de mest fantastiska och häftiga hästar jag någonsin sett. Att du inte finns längre är en tragedi och en stjärna kommer verkligen fattas inom hästsporten från och med idag. Hoppas att du sover gott.

Torsdag i ekorrhjulet

2011-11-03T21:58:00.001+01:00

Idag var en sådan där dag då jag gick hem från plugget och tänkte "vad f*n har jag egentligen gjort för vettigt idag? Det är inte mycket". Jag har iof varit på två möten men ändå. Jag antar att man kan ha sådana dagar ibland men jag gillar det verkligen inte. Det får mig att känna mig ineffektiv och lite allmänt dålig. Som om jag slösat tid på ingenting liksom...

Well well, fick väl lite mer gjort i löparskorna istället. 14 km i lätt duggregn. Tre varv på samma elljusspår och så ett extra varv runt fotbollsplanerna. Ekorrhjul deluxe. Det är rätt skönt att springa där runt runt ibland faktiskt. Riktigt höstkväll blev det med. Det har inte regnat på hela dagen men när jag begav mig ut då började självklart ett fint regn strila ner från himlen. I och för sig så var det ganska skönt, det har ju en tendens att vara det så länge det inte spöregnar. Men har ni tänkt på att det är sjukt mörkt ute nu! Nog för att det har varit mörkt ute vid sju de senaste månaderna men nu känns det som att det är mörkare än någonsin och jag gillar det inte. Det är ju kolsvart när man går hem från labbet! Jag struntar ärligt talat i om det är ljsut på morgonen, när jag går upp mellan sex och halv sju så SKA det vara mörkt ute men på eftermiddagen vill jag ha ljus! Inte mörker redan vid fyra. Idag började jag gäspa vid den tiden och började ställa in mig på att det var kväll men hon var ju vara fyra och det var lång tid kvar på dagen. Ge mig ljuset tillbaka! Jobbigt bara att det kommer vara konstant mörket typ fram till mars eller nått nu. Hallelujah.

"Stretching" och Henrik Lundqvist på TV. Yummie!

När jag kom hem igen fortsatte dock den där mindre bra dagen. Tappade ett glaslock i golvet så det gick i tusen bitar, spillde ut creme fraiche, tappade ett till lock (av plast så det höll) OCH tappade en skorpa i golvet. Man skulle haft möss som kunde äta upp alla smulor. Ja, inget av det här är väl några enorma katastrofer om än sjukt irriterande. Jag börjar tro att någon är ute efter mig. Några molekyler som blivit förbannade på mig. Typiskt också att det verkar som att det är de som bestämmer och inte jag...

Stoppa pressarna!!

2011-11-02T22:18:00.000+01:00

För guds skull...stoppa pressarna!

Här skall ni nämligen få hör på den ena otroliga historien efter den andra.

Jag börjar med att berätta att jag morgonjoggade idag. Det var ganska så längesedan nu. Det har hunnit gå så lång tid att jag inte tänker på det som något positivt att morgonjogga, förknippade det enbart med att det är jobbigt att gå upp tidigare. Jag hade glömt hur underbart det är att få ha världen för sig själv en lite stund där i mörkret. Jag, mina andetag och mina tankar. 06:45 hade jag hunnit springa drygt 7 km. Då är det många som inte ens har gått upp än. Jag hade egentligen tänkt att springa lite längre, men på grund av att det blev "lite bråttom" hem efter ett tag fick jag korta av runda. Men det bekymrar mig inte så mycket. Frukosten smakade gudomligt efteråt och pek-bullen klockan 10 ännu bättre.

Nu kommer historia nummer två, och den är inte dålig den heller vill jag lova!

Jag tränade en gång TILL idag. Efter plugget (behöver väl inte längre påpeka att mina dagar är längre än åtta timmar va, det ingår liksom. Mer otroligt om jag faktiskt skulle gå hem klockan fem en dag) så satte jag mig på spårvagnen och åkte direkt ner till gymmet och körde ett svettigt pass på 45 min.

Blev inspirerad av Mirandas pass igår så jag satte ihop ett liknande fast med lite andra övningar. Jag körde:

20 Kettlebellsswingar + 20 armhävningar
20 swingar + 20 regenerade row
20 swingar + 20 fällekniven med viktplatta
20 swingar + 15 bencurl på boll
20 swingar + russian twist med viktplatta/kettlebell

Körde igenom programmet 3 varv och sedan var jag rätt svettig och go. Stretchade och när jag kom hem kunde jag konstatera att jag verkligen har världens bästa sambo, han hade varit på Mannersströms Saluhall och handlat kvällsmat som stod framdukad när jag kom hem. KÄRLEK!!

Förövrigt: jag har inte tränat dubbelpass sedan...jag minns inte ens. Det roliga är att jag är piggare ikväll än de dagar jag inte tränat. Vi kan alla dra en slutsats av det va!? Just det.

Oktoberfesten som aldrig blev av..eller jo lite.

2011-10-31T22:03:00.001+01:00

Oktober. Månaden då man brukar vara i riktigt bra form efter en lång och oftast bra träningssommar. Då en mycket flack och snabb halvmara hägrar i Göteborg som en perfekt avslutning på säsongen. En fest för den som är sugen på att sätta pers. För min del blev det ingen löparfest, snarare precis tvärt om i det fallet, men bra fest i alla fall. Lyckades ju teama ihop mig med Erik och "vinna" pubquiz (på våningen alltså), fastän vi inte kunde räkna upp alla de sju nya underverken. Eller Danmarks tio öar. Vårt problem var nog iof att vi inte ens visste att Danmark hade tio öar...Tydligen är Jylland dessutom en halvö. Pfft.

Men. Hänga läpp är himla onödigt så nu fokuserar jag på det som varit bra med oktober!
Jag har lugnt och sansat (för första gången typ), satt igång med löpningen igen och har långsamt trappat uppåt. Distanserna är fortfarande inte så mycket som jag brukar springa men vem skall vara i toppform i november? De som skall springa New York marathon men det ska ju inte jag så jag behöver inte vara i form nu. Som sagt...trappat upp långsamt. Vad sägs om:
Vecka 40: 34.73 km
Vecka 41: 38.08 km
Vecka 42: 40.4 km
Vecka 43: 34.86 km (typ någon slags återhämtningsvecka)

Jag har haft minst ett styrkepass i veckan. Två pass spinning, ett par inlines och så någon PW. Tänkt vad mycket info man kan få ut ifrån Funbeat!

I alla fall. Det jag är mest nöjd med är att jag kunnat hålla mig i skinnet vilket gör att jag inte haft ont i knät alls! Tålamod är nämligen något som jag har en aning svårt att stava till...Men va fasen, jag lär mig jag med! Vänta bara, snart kommer jag kunna stava både till tålamod och ALLA dess synonymer...vad sägs som tålighet, lugn, uthållighet, långmod, fördragsamhet och tolerans. HAHA!! Det trodde ni inte. Jag kan om jag vill. Jag säger som mitt brorsbarn om man frågar om henne något i stil med "vet du hur...", så säger hon "Ja, jag vet. Men det säger jag inte". Helt överens med henne där. Jag kan rätt mycket, fast det säger jag inte. Typ stava till tålamod.

Något annat man kan roa sig med när man springer lite mindre är vilka former ens ansikte kan ta! Några exempel:

Anka. Eller plastikopererad tjej. Välj själv. Jag såg en tjej som såg ut så här häromdagen...Kommentarer överflödiga.

Man kan även anta stora läppar på annat vis. Vågar inte skriva ut vad vi kallade det för när vi gjorde såhär när vi var små. Vill inte få skäll för att vi var unga och oskyldigt ovetande.

Min pappa säger att om man övar tillräckligt mycket kan man nå nästippen med tungspetsen. Jag övar och övar.

Sedan kan man öva på att se normal ut också. Det är nog det jag behöver öva mest på, fast det är ju rätt tråkigt. Vem vill inte ha en tjej som kan nudda nästippen med tungan liksom? Mycket coolare. Tycker jag. Vet inte riktigt om snubben jag bor ihop med håller med. Bäst att inte fråga. Det man inte vet har man ju inte ont av. Men för säkerhets skull är det väl bäst att jag går och lägger mig och pussar lite extra på honom. Undra vilken läppform jag skall använda...

Mycket gjort men lite löpning

2011-10-30T21:59:00.002+01:00

Har spenderat helgen i Tranemo. Helgens mission var först och främst att hjälpa svärföräldrarna att flytta till en mindre men ack så fin lägenhet. Mission completed. Mission nummer två var att äta enorma mängder mammas mat och njuta som bara den av det. Mission completed även där. Mission nummer tre var att ge mig ut och springa i mina favoritskogar på mina favoritstigar. Mission NOT completed. Jag hann bara med ett pass. Nog för att det med sina 14 km var det längsta på länge och jag njöt något underbart av att löpa fram på skogsstigarna i 14 km i princip utan att möta en människa, så var det för lite.

Jaja. Man kan inte få allt jämt. Jag har haft en grymt bra helg ändå och är nu laddad för att ta tag i en ny vecka. Laddad med energi.

Att lösa problem och samla ny energi

2011-10-27T22:33:00.000+02:00

Efter en vecka med ungefär 10 timmar i skolan varje dag så är i alla fall jag rätt mör. Nu är ju iof för sig veckan inte slut än, men det är ju ändå torsdag. Långa dagar som sagt. Hjärnan går på högvarv. Försöker förstå, analysera och värdera. Varför fungerar det inte, hur kan något som ser så enkelt ut på papper vara så otroligt svårt i verkligheten? Så svårt att efter försök med fem olika metoder så fungerar det fortfarande inte. Känner att tålamodet börjar tryta och sätter mig demonstrativt ner och ritar reagens och produkter och pilar fram och tillbaka för att helt byta strategi och kommer slutligen fram till vad som skulle kunna bli rätt väg. Visar upp min nya plan, får ett "ok, testa och kör" och sätter igång. Fail på första reaktionen. Fail även på andra reaktionen. Funderar, analyserar och hittar en ny väg som kanske kan fungera, men då är klockan så mycket att det är dags att åka hem. Torsdag. Forskning är inte lätt för då hade någon redan gjort det.

Det som är min räddning här är träningen och framför allt löpningen. Jag vilade igår, men annars har jag sysselsatt mig med något varje kväll. Det har inte varit enkelt. När klockan går allt längre på kvällen är tanken på att byta om och ge sig ut och träna väldigt motbjudande. Fast man vet hur bra man mår efteråt. Det är här jag är glad att jag har min envishet och min förmåga att påminna mig själv om hur bra jag mår både under tiden som jag tränar och även efteråt då jag fått mina energiförråd påfyllda.

Under kvällens 13 km kunde jag verkligen rensa och sortera tankarna. I mitt eget tempo. Tre varv på en och samma elljusspår plus dit och hem. I vanliga fall tycker jag det är ganska så trist att bara springa runt, runt, men inte idag. Idag märkte jag knappt att jag sprang så långt in var jag i mina egna tankar. Jag märkte till och med hur jag nästan blev irriterad när jag kom ifatt någon löpare som jag var tvungen att springa om. Som om de inkräktade på mitt revir då de väckte mig ur mina tankar. Jag ville ju bara vara ifred. Konstigt. Jag som annars alltid gillar när det är folk omkring mig som också springer. Inte idag. Idag ville jag vara själv med mitt sorterande. Kom hem som en ny människa och längtar nu efter att få komma tillbaka till labbet imorgon bitti med ny energi och nya utmaningar att sätta tänderna i. Jag har ju en ny idé.

Jag bär med mig det här

Om jag hade pengar...

2011-10-25T22:07:00.000+02:00

...så skulle jag ta och inverstera i ett extra par ben. Ett par sådana där man kan byta med när det andra paret ben råstrejkar på grund av träningsvärk. Jag har haft väldiga rörelseproblem sedan i söndags då jag körde första passet i Vägen mot vinterformen. Det roliga är att jag inte trodde att jag skulle få speciellt mycket träningsvärk, för även om det var jobbigt och jag blev trött så blev jag inte DÖDSTRÖTT. För att vara på den säkra sidan gick jag dessutom ut och sprang en enkel tia på kvällen för att säkerställa blodgenomströmning.

Vaknade ändå som en invalido på måndagen. Veckan fick börja med projekt ta-sig-upp-ur-sängen. Det är framsidorna på benen som gör ont och det tog verkligen sin lilla tid att kravla sig upp ur sängen där på morgonen. Fick rätt mycket konstiga blickar på mig under dagen då jag gick runt, stel som en pinne samtidigt som det såg ut som om jag...ja, ni vet.
Sprang en sväng på kvällen. Eller, nu ljög jag. Jag sprang inte, jag joggade. Eller, nu ljög jag igen, det var nog snarare så att jag lutade kroppen framåt och febrilt försökte flytta fötterna för att inte trilla omkull. Pose-löpning ni vet, höhö.
Knappt åtta kilometer senare var jag hemma och kunde konstatera att det bästa på hela rundan var när jag fick stanna och vila vid ett rödljus. Bingo.

Det värsta är att inte heller idag slängde jag mig graciöst upp ur sängen. Möjligt att det är lite bättre men skönt det är det inte. Löpvägrade. Vägrade överhuvudtaget anstränga benen. Gick till gymmet och körde lite rygg och axlar istället. Om jag ansträngde mig nog kunde jag nog ana en liten muskel när jag tittade i spegeln. Om jag tog i så jag blev blå, så det gjorde jag bara en gång. Sedan åkte jag hem. Trappan ner från hållplatsen som i vanliga fall tar typ 30 sekunder att ta sig ner för tog väl närmare fem minuter idag. Vill kräkas lite på den killen som på lätta ben kutade hela trappan upp. Han kunde väl tänka lite på mig som kom där och försökte stappla nerför utan att stöna och kvida allt för högt.

En gammal bild som får återanvändas. Den beskriver så bra hur jag känner mig idag. Gnällig. Jag har ont i benen. Erik hävdar att det är självförvållat och det kan väl hända att det är sant, men ändå. Det är såååå synd om mig. ~~Not.~~

Undra om fisken till kvällsmat gör att jag vaknar utan träningsvärk imorgon...det skulle ju vara himla smidigt eftersom jag vill springa imorgon.

Vägen mot vinterformen pass 1

2011-10-23T14:55:00.000+02:00

För någon vecka sedan lanserade Träningsglädje att hon kommer att producera 8 olika träningspass för att stärka upp våra benmuskler så att vi är i toppform till vinterns snölöpning, skidåkning, skridskoåkning eller vad vi än kan tänka oss att sysselsätta oss med under de kalla vintermånaderna. Vissa av dessa pass skapas tillsammans med idrottare och personliga tränare. Ett pass i veckan, således kommer alltså Vägen mot vinterformen att hålla på i åtta veckor.

Det första passet har skapats av Viktor Ehrnholm Larsson som driver VLhälsa och idag söndag, sista dagen på veckan, var det dags för mig att klara av detta pass. Jag följde schemat ganska så bra men gjorde lite egna så justeringar. Såhär såg mitt pass ut:

10 min uppvärmning på cykel + 3x15 benböj där jag höll en pinne med raka armar över huvudet.
20 djupa benböj på bosuboll
10 enbensböj på varje ben
10 step-up på bänk på varje ben
8 draken på varje ben
15 bencurl på boll
20 tåhävningar på varje ben
20 jämfotahopp upp på bänk

Övningarna kördes tre varv med enbart bytesvila mellan övningarna och ungefär 2 minuters vila mellan varven. För mig som varit dålig på att köra styrka det senaste och dessutom inte ens minns när jag körde ett benpass senast var allt lite darrig i benen när passet var slut. Jag kände vart jag hade mina svagheter och vad jag behöver jobba på, fint! Nästa veckas pass är skapat av skidåkarna Anna Haag och Emil Jönsson.

Jag behöver nog inte säga att köttbullarna till lunch smakade väldigt bra efteråt. Lite choklad från gårdagen som efterrätt. Smarrigt.

Göteborgs choklad- och delikatessfetival

2011-10-22T21:06:00.000+02:00

Disputationen igår var bra och intressant. Fick dessutom dricka champagne mitt på dagen och kramas med en alldeles nytitulerad doktor. Rätt coolt ändå. En annan har inte ens en master än utan kan enbart titulera sig kandidat, men snart så, mindre än ett år kvar till fem års utbildning klar!

Avslutade dagen med nio kilometers löpning i regnet och blåsten. Kanske inte århundradets mysigaste löptur, men likväl ganska så skön ändå! Vi var några tappra själar som var ute denna ganska så ruggiga kväll. Extra skönt att krypa upp i soffa sedan.

Något som däremot var mysigt var att åka till Göteborgs choklad och delikatess-festival på stadsmuseet med en fin vän och hennes gubbe idag! Jag har ätit så mycket choklad idag att jag inte ens är lite sugen på det just nu. Mycket goda provsmakningar av både choklad, honung, bröd, korv och ost. Yummie! Det är ju ganska så svårt att beskriva det där så jag låter bildbomben tala för sig själv!

Mamma-besök, vila och ovila

2011-10-20T21:55:00.000+02:00

Igår kom min mamma hit på visit (hon och pappa var här i helgen också, lyxigt!). Det blev ingen träning utan mys med hemmagjord pizza, vin och alldeles för dyra chokladpraliner. Fast oj, vad goda de var! Sedan har hon skämt bort oss här hemma hur mycket som helst. Exempel: nyputsade fönster, våra höstgardiner är uppsatta och det står nya blommor i köksfönstret. Och det är inte dammigt här hemma längre. Dessutom väntade fika på mig när jag kom hem från skolan. Perfekt uppladdning inför en löptur i höstrusket!

11 enkla kilometer avverkades i ett sådant tempo att man mår gott när kan kommer hem fast man inte är trött. Lugnt med andra ord. Som de flesta av mina löppass nu för tiden. Meeeeen...det är i alla fall enligt plan.

Glöm för guds skull inte att använda reflexväst! Det är en billig livräddare.

Tänkte bara berätta att jag är himla glad just nu. Efter en massa kämpande med substanser och reaktioner som vägrar göra som de blir tillsagda och trubbel hit och dit med det ena och det andra så har jag nu tre föreningar som snart skall skickas på test för att mäta deras biologiska aktivitet. Tålamod är en dygd. Envishet också. För mig är envisheten inget problem, däremot är tålamodet det. Men jag jobbar på det och det blir bättre och bättre och det är skönt när det ger utdelning!

Imorgon skall jag på min livs första disputation. Skulle gått på en förra fredagen men valde då att jobba med mina egna grejer, men imorgon är det en från vår grupp som skall försvara sin doktorsavhandling så då kommer vi sitta bänkade. Spännande. Fem års forskningsstudier som är till ända. Häftigt.

Riktigt yr-väder

2011-10-18T21:39:00.001+02:00

Jag skall vara helt ärlig. Det första jag tänkte när jag vaknade imorse var "nä fy för sjutton, det här kan inte vara sant. Säg att det är en mardröm". Det är nämligen svårt att beskriva det väder som var i Göteborg idag. Göteborgsväder skulle jag nog kalla det kalla det men det säger väl inte så mycket. Vaknade i alla fall till fullständig stor och spöregn. Trädgrenar som slog mot husen och regnet kom inte uppifrån utan från alla håll, till och med underifrån. Det finns mer inspirerande väder att vakna till, det kan jag lova er. Tyvärr hjälpte det ju inte att jag låg där och önskade att jag skulle få sova vidare utan det vara bara att ta tjuren vid hornen och sätta ner fossingarna i morgontofflorna. Samma rutiner som alltid, oavsett väder.

Gick och förberedde mig och bearbetade det faktum att det här vädret skall jag spring i ikväll, det här vädret skall jag springa i ikväll. Regn och blåst det är ingen fara, det dör man inte av. Döm om min förvåning när det faktiskt hade slutat regna tills jag stack ut. Blåsten hade avtagit den med så det blev faktiskt trevligare 10 kilometer än vad jag hade förväntat mig. Det är positivt! Lätta ben med efter gårdagens vila.

Jag saknar min kamera som inte gav suddiga mobilbilder :(

Jag gillar hösten på många sätt. Jag gillar den klara, friska luften och jag gillar de soliga, kyliga höstdagarna. Jag gillar dock inte mörkret och jag är inte fullt så förtjust i regnet heller. Jo, jag vet att bor man i Göteborg så är det bara att gilla läget och det gör jag, jag accepterar regnet och låter det inte hindra mig, men det är klart jag föredrar uppehåll. Det gör nog de flesta tror jag...

Men. Det är sådana här dagar jag tänker tillbaka på sommarlöpning. Den underbara. Jag tänker också att det gäller att hålla i även de dagar när vädret suger och man helst vill dra täcket över huvudet för betalningen kommer alltid. Antigen genom ett bra resultat på en tävling eller genom fantastiska träningsupplevelser. Om jag inte hade sprungit så hade jag ju aldrig fått uppleva den otroligt vackra löpningen som jag fick i Norge!

Man kan väl inte annat än älska de vyer som Lillehammer bjöd på en vacker dag i augusti. Springa längs med Mjösa med fjällen som omger en på båda sidor. Det bästa är att fjällen och naturen blir bar mer spektakulär ju längre norrut man kommer.

Inspirationsföreläsning!

2011-10-17T22:08:00.000+02:00

Jag har kvällen till ära spenderat ett par timmar på Löplabbet tjej och någon timme på Condecco med himla fint sällskap, men vi tar det ifrån början.

Anlände i perfekt tid till Löplabbet för att hinna med en snackis med Miranda innan start. Då trillade även Karin och Cathrin in och vi gick och satte oss. Sjukt kul att träffa Cathrin igen, det var alldeles för längesedan! Denna grymma kvinna har ju både genomfört en svensk klassiker i år OCH sprungit Berlin marathon. Vi hamnade längst bak men såg rätt bra ändå! Löplabbet bjöd på lite snacks iform av nötter och Champis som vi satt och smaskade på under tiden de pratade.

Susanne var först ut och talade om sin fantastiska resa från en sockerberoende 22-åring med typ 15 kilos övervikt och kondition som en storrökande 70-åring. Kul att höra det när man är 22. Hon insåg att hon var tvungen att göra en förändring men som vi alla vet är det inte så lätt att bryta en vana...hur dålig den än är. Efter att ha testat på det mesta inom träningsväg på gymmet fann hon till slut löpningen. Det var inte kärlek vid första ögonkastet och det var inte lätt att bara bli en löpare sådär helt plötsligt. Men med envishet, målmedvetenhet och lite jävlaranamma är hon nu där hon är idag - springer mellan Stockholm och Gränna på en vecka! Helst fantastiskt. Det är så roligt att höra om folk som faktiskt bestämmer sig för att göra en stor förändring och faktiskt lyckas med det. Det visar bara att det ALDRIG är för sent att skapa sig nya, bra, vanor. Från att inte röra sig alls till att nu faktiskt vara en, i mina ögon, riktigt grym löpare! Dessutom är hon ju en superwoman som får ihop löpningen med att driva en müslifabrik med sin man, ha två barn OCH föreläsa och coacha inom kost och hälsa. Det ni. Snacka om att vara en sann inspirationskälla!

När Susanne var klar var det Mirandas tur att ta plats på "scenen". Mirre är ju Susannes stora motsats och har tränat och varit aktiva i hela sitt liv och har en vinnarskalle av stål. En vinnarskalle som visade sig vara lite fööör bra, viljan att prestera blev lite för stor vilket gjorde att hon sakta men säkert bröt ner sin kropp istället för att bygga upp den och 2006 blev hon övertränad och kunde inte ta ett löpsteg på tre år. Vi fick höra historien om överträningen men också om hur hon kom tillbaka och fann glädjen i löpningen igen och slutligen kom den fantastiska historien om SM på 100 kilometer! Japp, 10 mil sprang hon, ett och ett halvt år efter att hon kom igång med löpningen igen. Vill man så kan man. Mirandas motto "Kan dom så kan väl jag!?" är inte då dumt trots allt, för det är ju så, om andra kan, varför skulle man själv inte kunna göra det då!? Den här tjejen får en verkligen att tro att allt är möjligt - underbart!

Jag tyckte båda två var väldigt bra föreläsare och jag blev verkligen inspirerad och extra mycket av Miranda och detta beror på att vi är precis lika gamla, vilket gör att det är så lätt att relatera till henne. Tjejer, ni är grymma!

Efter förläsningen gick jag, Miranda, Cathrin och Daniel till Condecco och tog en fika. Jag kände att jag hade druckit tillräckligt med kaffe idag så jag tog en varm choklad istället. Sockerpåfyllning deluxe liksom. Dessutom gäller det ju att välja smart så man får störst kopp. Viktigt att veta hur man fikar rätt ;)
Samtalsämnen mellan himmel och jord avverkades...eller nä, nu ljög jag, vi snackade mest träning, löpning och blogg, haha!

Försöker komma på en klyschig rubrik...

2011-10-16T21:10:00.002+02:00

...men det gick inte så bra.

Har i alla fall haft några riktigt bra dagar. Vilade faktiskt både torsdag och fredag. Planerat torsdag, oplanerat fredag. Ibland blir det inte som man tänkt sig men jag hängde inte läpp för det, med tanke på mina sega ben i onsdag kanske det bara gjorde gott med två vilodagar. Eller, det gjorde det!

Efter ett träningspass på IKEA (inkl depåstopp vid köttbulleutdelningen) med inköp av skohylla, tidningsställ, vanliga hylla och enligt Alex alldeles för många ljus så kunde jag på seneftermiddagen snöra på mig löparskorna och mina vrålsnygga tights (som kommer på bild en annan dag). Var lite spänd på hur det skulle kännas men det hade jag inte behövt fundera på, benen var åter i det normala och två vilodagar hade bara gjort gott kände jag! Pigg och 10 kilometer avverkades utan större ansträngning och jag kunde njuta av både god lax till kvällsmat och en tjej-date nere på Linnéterrassen. Fint!

Startade den här söndagen med, enligt mig, lyxfrukost. Färska frallor med Kiviks juice och en stor kopp te.

För att fira vacker höstdag snörade jag på mig löparutstyrsel idag igen. Samma som igår fast annan tröja såklart. Eftersom det är dumt att bryta vanor så blev det en mil-runda idag med, men denna gången längs Säröleden. 10 km i 5.05-tempo skulle jag väl knappast kalla för kvalitetspass men det känns skönt att springa lite snabbare utan att det känns jobbigt. Faktum var att det inte kändes jobbigt alls. Klart jag blev anfådd och tröttare än att spring i 5.40-5.45-tempo som jag brukar luffsa runt i annars nu för tiden, men inte trött-trött! Det kan också varit för att jag sprang på Säröleden som är lite av ett favoritställe att springa på, i alla fall då man skall springa snabbdistans eller intervaller. Platt och ingen biltrafik. Där kan man gå in i sin löparbubbla ganska så ostört. Kroppen verkar alltså svara ganska bra på den träningsplanering jag lagt upp för att långsamt ta mig tillbaka!

Imorgon förresten, då skall jag på föreläsning nere på Löplappet tjej! Miranda och Susanne kommer och håller sin, numera ganska välkända, föreläsning "Från muffins till marathon och från noll till hundra". Riktigt kul skall det bli.

Förresten nummer 2. Om ni undrar varför det den senaste tiden har varit väldigt bildfattigt på bloggen och varför de få bilder som laddats upp har varit av halvkass mobilkvalitet så är det för att min kamera är paj! Får se om det går att gör annars finns det risk att det blir mobilbilder...typ fram till julafton.

Dagen som gud glömde

2011-10-12T23:02:00.000+02:00

Idag har jag:

varit så sjukt trött på morgonen att jag seriöst inte höll på att komma upp ur sängen.
kommit upp ur sängen alldeles för sent, fick trycka i mig frukost, ta på mig kläder och sminka mig samtidigt. Hann inte ens bädda sängen.
vart lite som en zoombie hela förmiddagen.
konstaterat att alla är trötta och har huvudvärk vid lunchen. Är det något i luften?
varit på universitetet nästan tio timmar.
sprungit åtta kilometer med jättesega ben. Det var som tuggummi i dem.
konstaterat att tre kilometer raksträcka ena dagen kan kännas som trehundra meter och andra dagen, typ idag, kännas som tre mil. Var osäker på om jag ens skulle komma hem.
tvättat håret med schampoo som luktar godis, livar upp vilken dag som helst.
lagat två portioner panerad torsk och fyra portioner potatismos
stått i fem minuter och undrat varför i hela friden jag har så mycket potatismos över. Ett sådant tillfälle man skulle vilja se sig själv utifrån. Förvirring deluxe. Jaja, vi har i alla fall två portioner potatismos över, känns som att jag kan gissa vad som kommer att ligga i lunchlådan på fredag.
vikt ganska mycket tvätt. Jag hatar att vika tvätt. Det är tråkigt. Mycket roligare att tvätta den.
tvättat tvätt.
vattnat blommorna.
kört bil och kört fel.

Vi säger god natt på det va? Sov gott och ha en himla bra torsdag. Själv har jag träningsfri dag och skall gå på pubquiz med ett par kompisar. Funderar också på om jag skall orka mig upp och gå på spinning på fredag morgon...jag vet hur skönt det är att komma upp och träna, men det är ju det där med att ta sig upp på morgonen också. Jag har väldigt svårt för det just för tillfället.

Från den ena ytterligheten till den andra

2011-10-11T22:13:00.000+02:00

Igår skrev jag att jag hade en fultjock-dag och att dagen var lite allmänt dålig. Helt utan anledning egentligen, men jag antar att det bara blir så ibland.
Idag däremot har det varit tvärt om! Eller ja, snyggsmal är väl kanske inte hur jag skulle uttrycka det, men en bra dag och jag har garvat sjukt mycket i skolan/på jobbet idag. Hur uttrycker man det egentligen när man håller på med ett masterprojekt? Jag är ju "i skolan" och "går i skolan" eftersom jag inte är färdig med min masterutbildning än, men "gå i skolan" är för mig att sitta på föreläsningar/gruppövningar och liknande. Nu är det ju något helt annat, men jag jobbar ju inte heller...

Allvarligt talat, det kan nog varit den mest meningslösa diskussion ever, eller hur!?

I alla fall. Trots att NMR:en har strulat värre än SJ (hon vet vad jag menar) vilket har gjort dagen mindre produktiv så har det varit bra. Har hunnit med att prata Astrid Lindgren, HC Andersen, Bröderna Grimm och svenska deckarförfattare. Och norska, danska och finska. Bra dag på labbet liksom.

Igår fick jag inte springa. Det fick jag idag - yeeeey! 18.24 knäppte jag igång klockan och sprang 10 km filosofijogg. Hann säkert med att lösa både ett och två världsproblem under denna mil, OCH spana in fullmånen som speglade sig i vattnet. Två gånger. Man är ju quinna! Ingen löpning i Änggårdsbergen idag men jag fick ändå känna på lövtäckta stigar i Ruddalens elljusspår.
Det är bra mysigt med hösten ändå. Speciellt nu. Fortfarande så varmt att det går bra med trekvartsbyxor och en tunn långärmad tröja, men ändå så kallt att luften blir klar och lätt att andas. Helst vill jag vara ute hela dagarna nu men det går ju inte riktigt. Gick dock en liten kort sväng i skolan idag för att köpa mellis. Hade glömt min hemma. Vad mycket det gör för energin att bara komma ut fem minuter. Man kanske skulle införa en kort promenad runt kemihuset på lunchen?

Puss puss!

Förövrigt kan världens bästa kommentar ha sagts av en av fotbolls-kommentatorerna på TV4:
Kommentator 1: "Nääe! Nu är den turkiske domaren VERKLIGEN inte svensk!" (menar att han är hård mot svenskarna)
Kommentator 2: "Nä..han är turk" (haha!! Förlåt, men det är verkligen Karin-humor)

MEN VI VANN OCH GICK VIDARE TILL EM!!!!

FTF på en geocach!

2011-10-10T21:50:00.002+02:00

Vilodag från träning idag. Skittråkigt om jag får säga det själv. Jag har haft en sådan där dålig dag idag. Ni vet en sådan där dag när man bara känner sig fultjock, trots att man inte väger mer än igår och antagligen inte är mycket fulare heller. Konstigt det där hur man bara kan få sådana dagar ibland, tycker ni inte!? Hur som haver, jag hade behövt ett rejält löppass idag men jag är just nu benhård med vad jag får och inte får göra, alltså sprang jag inte.

Däremot spenderade vi drygt en timma utomhus i höstmörkret ändå, med löparskor fast med vanliga kläder för att geocacha! Det var ett tag sedan vi var ute nu och hade väl egentligen inte tänkt gå ut ikväll heller men jag var så jäkla rastlös att jag kände att jag behövde frisk luft. Tog tre stycken relativ enkla. Skulle gått hem efter det men då tar Alex upp telefonen en sista gång för att kolla så att vi inte hade missat någon som låg i närheten. Precis minuten innan hade det kommit upp en ny cach bara 400 meter ifrån där vi var.

Kan nu meddela att knät håller för att kuta 400 meter det absolut snabbaste som går i jeans, inklusive klättra upp på ett garagetak och hoppa ner på andra sidan för att hinna först. Genom eld och vatten liksom! Och först hann vi, tillsammans med två andra. Vi kom från tre olika håll samtidigt och bestämde oss för att dela på FTF:en. Men det var JAG som plockade cachen från gömstället. Nöjd tjej. Fatta vad coolt!! Jag har tagit min livs första FTF (First To Find). Go måndagkväll. Skattjakt är bra skit.

En cach från kvällen. Inkluderade gråsuggor och andra trevligheter. Man får många nya kompisar när man sysslar med sånt här, vare sig man vill eller inte....//michelin-karin

Oh, when you call my name I'll be two steps over the water baby

2011-10-09T20:50:00.000+02:00

Jag måste faktiskt säga att jag är riktigt nöjd med min vecka på alla plan. För en gångs skull!

Jag har fått till träningen. Dessutom precis enligt plan. DET är inte något som händer speciellt ofta det vill jag lova, det brukar alltid på planeras om lite i alla fall någon gång i veckan då saker ibland inte blir som man har tänkt sig. Charmen med livet?

I alla fall har jag fått in fyra löppass, exakt det antal jag har tänkt mig att ha nu ett par veckor så jag inte kör igång för hårt igen. Inga långa pass än heller, avslutade veckan med längsta passet som landade på 10 km (i änggårdsbergren såklart) idag så det säger väl det mesta. Sammanlagt knappt 36 km. Man skall vara glad för det lilla hörrni!
Kan dessutom lägga till ett spinningpass och ett himla kort styrkepass. Fem dagar träning och två vilodagar med andra ord!

Dessutom har jag fått till det fint på den sociala fronten också. I onsdags var det middag och spel med Erik och David och i fredags avslutade vi arbetsveckan på bästa sätt. Jag och Erik drog direkt ner till Linné efter skolan och mötte upp Alex, David, Bella och Klas för lite after work och för att kolla på fotboll och efter det gick vi upp till en annan kompis och tjötade skit resterande del av kvällen.
Myspys med Alex resten av helgen och god mat har vi gjort också. Riktig söndagsmiddag idag med koldolmar, kokt potatis, sås, kokta morötter och sallad.

Ehh just det. Nej det är inte jag som har gjort koldolmarna. Det är min mamma. Världens bästa mamma!! Hon vet att vi älskar koldolmar så när det åt det hemma för ett tag sedan gjorde hon några extra som vi fick. Dröm! Vi lyckades faktiskt dela upp dem rättvist utan att det blev världskrig också. Bra va!? Tack mammi <3

Nu kom hösten jag väntat på

2011-10-08T21:12:00.002+02:00

Spenderade delar av förmiddagen med att heja på kämparna som sprang Göteborgs hel-/halvmarathon. Perfekt löparväder med sol och 10 grader men det var lite småkyligt för oss som stod och tittade på...Riktigt kul att kolla men det sög mer än lovligt i löparbenen. Det är fruktansvärt jobbigt mentalt att kolla på när andra springer. Underlättade dock lite att känna sig "behövd" under loppet. Vi langade energi till Yannick och Johan vid två tillfällen. Många fina pers sattes dessutom under loppet och folk sprang både längre och/eller snabbare än vad de någonsin gjort innan och jag är så glad för deras skull och att de lyckas så bra även om jag måste erkänna att det svider och att jag är avundsjuk. Absolut inte missunnsamt avundsjuk, utan avundsjuk på den glädjen man känner när man gått i mål och känner att man verkligen gett allt och lyckats! Jag vet att man inte är sina prestationer och att man skall tycka om sig själv ändå...men det är onekligen lite lättare att tycka om sig själv när man lyckas med någonting. Jag minns inte ens när den känslan infann sig hos mig senast...

Jaja, jag har varit bra på att heja på det senaste. De senaste månaderna eller nått....

Min kärlek!

Segraren. Har vart en aning överlägsen om man säger så.

På eftermiddagen var det dock min att snöra på mig skorna för en kort löptur i det underbara vädret. 8.5 km innan jag var tvungen att stanna igen. Jag kände knappt av någonting i knät i dag trots att jag sprang i lite backar uppe i Ruddalen så det går ju onekligen åt rätt håll!

Nyss: 2 steg från Håkan på SVT-play.
Snart: Tack för musiken med Lars Winnerbäck, också på SVTplay.

Är det någon mer än jag som blir sjukt blödig av att titta på sådana program på TV? Jag blir helt nostalgisk och lipfärdig samtidigt. Kommer aldrig glömma senaste konserten med Håkan på Slottsskogsvallen i juni. Jag har sett en del konserter men den var verkligen helt magiskt. Bästa jag någonsin vart på. Ljummen sommarkväll dessutom. Jag saknar sommaren även om hösten självklart också har sin charm med klara, friska höstdagar och mysiga stunder i soffan med filt och te. Var sak har sin tid.

Mittwoch dinner och höststorm

2011-10-06T22:03:00.000+02:00

Vilade igår. Var istället bjuden på Mittwoch Dinner med ett par kompisar och fick njuta av vegetarisk mat. Riktigt gott! Jag är ju inte vegetarian utan tuggar kött för glatta livet, även om jag vet att jag kanske borde dra ner på det lite av hälso- och miljöskäl, så jag har inte ätit många vegetariska rätter i mitt liv och har väl kanske lite förutfattade meningar men blev verkligen positivt överraskad - grymt gott! I alla fall den maträtten...

Förövrigt vann jag när vi spelade Blitz igår. Nu är det bevisat, tjejer har lättare att hålla koll på flera saker samtidigt! Sedan att jag förlorade något alldeles enormt TVÅ gånger i rad på plump behöver vi ju inte berätta för någon...

Idag då? Snacka om att verkligen vilja dra täcket över huvudet när jag vaknade imorse. Regnet fullkomligt vräkte ner och det blåste jäklar. "Hej och välkommen till Göteborg". Visste dock att jag hade fyra reaktioner på labbet som stått över natt som väntade på mig så det var bara att hoppa i morgonrock och innetofflor och dricka världens största kopp te och så var jag igång igen!
Spenderade rätt många timmar i skolan men vid kvart över sju kunde vi äntligen knäppa igång klockorna och ge oss ut på en kvällstur. Uppehåll just för tillfället. Det varade inte länge. Det kommer ett utav de värsta skyfallen som jag varit med om när jag sprungit. Dyngsura. Fötterna tjippar i skorna. Sedan så slutar det helt plötsligt. Regna alltså, inte blåsa. Sista kilometerna kunde vi inte prata med varandra för det blåste så mycket att det enda man hörde var hur det susade i öronen. Alex kom med den fina kommentaren att "det gör inget, vi kan prata när vi kommer hem". Så fick det bli också.

Kvällen toppades med lax, couscous, harricort verts och creme fraiche-sås. Mina smaklökar gjorde dubbla volter och det blev matlåda till imorgon. Herre min skapare vad tiden går fort. Det är nästan fredag! Veckorna bara försvinner. Det är faktiskt lite skrämmande...och någon bild blev det inte heller. Vad är jag för en bloggare egentligen?

Pannlampa - check!

2011-10-04T21:52:00.001+02:00

Igår var jag på 55 minuters spinning och sedan körde jag 30 minuter styrka. Jahopp. Det var väl ungefär så spännande det var. En positiv sak var dock att den här instruktören hade i alla fall lite bättre musik än de andra. Pluspoäng!

Idag däremot, idag var det helt andra bullar. Kvällsjogg i Änggårdsbergen med pannlampa! Fatta hur längesedan det var jag sprang med pannlampa. Sjukt kul! Världen blir så annorlunda på något sätt, utanför sin lilla ljusring. På lövtäckta stigar dessutom...kan det bli bättre? Nä allvarligt talat, det kan det inte, men jag gissar på att ni är ganska så trötta på allt mitt hallelujah-gormande om hur fantastiskt det är att springa i skogen. Det här är en träningsblogg och inte frälsningsarmén (inget ont emot dem). Fast å andra sidan, jag är ju rätt bra på att sprida blaja omkring mig och hur fantastiskt bra det är med löpning och natur så jag kanske skulle kunna bli präst...karriärsbyte?

Såhär kan det se ut med pannlampa. Här är vi dock i stugan redo för mörker-caching!

Något jag dock kan berätta som är negativt med att springa när det är mörkt är att man håller på att både på hjärtinfarkt och skita på sig samtidigt när man möter rådjur mitt på stigen som inte har vett på att förvarna om att de hade tänkt att lugnt och sakligt promenera ut precis framför en. Hade maxpuls och hjärtat i halsgropen resterande 1,5 km hem sedan...shit! Det mest pinsamma är att jag fick för mig att det var en varg först också. Okej, sluta skratta nu. Men jag har nämligen läst om vargen i Östergötland som käkat upp får och hade väl antagligen det på hjärnan så när jag mötte två lysande ögon i skogen så var "varg" det första som dök upp i huvudet. Jo, jag kan väl hålla med om att det kanske inte var så himla logiskt, men man kan inte va smart jämt (skulle ju iof inte skada om man var det någon gång).

Annars då? Kanelbullens dag idag, den satt som en yxa i skenbenet - himla bra alltså! Dessutom är det "tillkännage-nobel prisen-veckan" så idag var det stenkoll på fysik, igår var det ju medicin och imorgon är det det mest intressant; KEMI! Nåde er om ni missar... :)

Tre olika former

2011-10-02T21:37:00.001+02:00

Om dagen igår mest bestod av att sova, sova och så vila lite där emellan så har den här dagen varit mer produktiv. Både sovmorgon, storhandling, städning och matlagning har hunnits med tillsammans med träning. Kan man inte göra långpass på söndagar så får man köra långträning på annat sätt. Idag blev det 20 minuter crosstrainer (aka helvetesmaskinen, namnet kommer från min kära far), 40 minuter styrketräning och 5 km löpning. Sprang hem från gymmet - himla smidigt!

Drog upp ett lite "högre" tempo idag när jag sprang hem för att känna hur det kändes, typ 5-tempo, och jag kände inget i knävecket alls så det gjorde mig himla glad. Men, tro det eller ej, jag lär mig av mina misstag och tänker nu inte ha bråttom igång igen. Jag skall skynda långsamt och har faktiskt gjort upp en plan för hur jag lugnt och fint skall bygga upp mig igen och det innehåller faktiskt en del alternativ träning som spinning. Jag har faktiskt även funderat på att prova på ett bodycombat-pass. Jag har aldrig varit på det men jag har kompisar som går på det och tycker att det är skitroligt!

Funderar dessutom på att göra come back i innebandy-rinken. Har inte hållt i en klubba sedan jag spelade i Burås och det är väl typ tre år sedan så jag lär inte vara någon stjärna men det behövs inte heller. Några av doktoranderna spelar ihop med ett gäng ifrån Astra på måndagkvällar och de frågade om jag ville vara med. Tyckte onekligen det lätt väldigt lockande och dessutom fantastiskt roligt. Lagsport ÄR kul även om det inte finns något som slår löpning. Enligt mig då. Det finns många som inte delar den åsikten :)

Hur som havet. Imorgon är en ny vecka...och just nu går Sex and the City på TV. Jaaa, jag är tjejig!!!!

Tjugo kilometer

2011-10-01T21:39:00.002+02:00

Att få sova ut måste vara bland något bland det mest underskattade som finns. Jag sov nog elva timmar inatt. Elva! Och sedan log jag och drog mig en extra timma innan jag klev upp imorse. Herre min skapare, jag minns inte när jag sov så länge sist. Eller gick upp så sent. Inte förrän tjugo över tio satte jag fossingarna i morgontofflorna.

Resten av dagen har bestått av att göra så lite som möjligt. Det var längesedan jag har varit så sliten som jag var idag. Verkligheten kom ifatt...men idag har jag verkligen kunnat ladda batterierna. Har en känsla av att det inte kommer att bli en sen kväll idag heller.

Tränat har jag dock gjort. I höstdimman. Den utlovade värmen kom men inte solen. Den täcktes av tjock dimma. Vid det här laget vet ni väl att jag älskar äventyr och ruggväder så jag njöt när jag var ute och gled runt på mina inlines. 10 km med stavar åt ena håller och åt andra hållet skippade jag stavarna och körde bara skate. Inte för att det var så mycket äventyr kanske men ni förstår känslan...åkte längs med havskanten i Hovås och neråt Billdal och tjock dimma låg över vattnet och jag kunde bara höra havets kluckande ute i det grå. Magiskt. Hösten när den är som bäst.

Avslutade lördagen med att se på äventyrsfilm. Touching the Void. Se den. Nu längtar jag ut i fjällen igen. Shit vad jag skall ut och vandra nästa sommar. I öde fjälldalar och på brant bergstoppar. Passa dig Urdadalstiden, nästa år är det inte du som besegrar mig, då är det jag som kommer stå högst upp som en vinnare.

Kapade fem minuter

2011-09-30T21:38:00.001+02:00

Hur startar man fredagen bäst? Jo. Man kliver upp aptidigt och kickar igång den med en 6 km kort, eller lång beroende på hur man ser det, löptur. I mörkret. I ensamheten. I nyvakenheten. Damn!! Ut och morgonjogg med er. Tidigt som tusan skall det vara! Allt efter sju räknas numera som förmiddagsjogg ;)
Idag kapade jag fem minuter på starttiden, 06.50 kom jag iväg idag! Det tar sig sa pyromanen.

Jag är kär i mina innetofflor? Synd att de inte är så lämpliga att springa i...

Hur fortsätter man då fredagen på bästa sätt? Ja inte är det att komma till skolan och konstatera att ens uppreningsförsök under natten har gått åt skogen. Då kan man bli...lätt besviken. Sedan kan man fortsätta med att ha möte. I typ två timmar. Träffa en sjukt glad bebis. Labba och få en bra reaktion. Fredagsfika.

Hur avslutar man en bra fredag? Jo man får en nyprintad doktorsavhandling på ens skrivbord men personlig hälsning och en inbjudan till disputationsfest i, man har en sjukt inspirerande diskussion med en annan fin tjej och sedan 18.15 så packar man med ett leende ihop sina grejer och åker hem till sambon som är i full färd med att laga tacos. Så skall man kolla på idol också. Och konstatera att tjejerna är så himla mycket bättre än killarna just för tillfället. Och jag älskar Amandorna. Och Denise. Och Moa. Och så kan man faktiskt inte börja en mening med och, fast det gör jag i alla fall, för det är kul!

Rugg-kväll!

2011-09-29T21:40:00.000+02:00

När jag begav mig ut på min PW så var det dimmigt och riktigt höstväder ute. Ensligt uppe i Änggårdsbergen förutom några få löpare som jag mötte. Mystiskt. Alltså jag älskar verkligen höstkvällar - det är så himla mysigt! Luften är så klar samtidigt som det, just nu, fortfarande är ganska så varmt och skönt ute. Tillräckligt för trekvartsbyxor och t-shirt om man springer, eller långa tights och en tunn långärmad tröja om man gör som jag gjorde idag, går snabbt.

Har ni tänkt på hur mycket ens sinnen förändras när man springer eller går i dimma och skymning? Något vaknar till liv inom en. Helt plötsligt blir man mycket lättare på foten, synen och framför allt hörseln skärps. Alla små ljud som man dagtid inte reagerar på framträder nu tydligt. Man känner sig lite mer som en del av livet i skogen.

Jag vet att det finns många människor som aldrig vistas ute i skog och mark. Jag tycker synd om dem. De vet inte vad de missar. Jag är fullt medveten om att alla inte har samma intressen och att det finns folk som hatar att springa och det finns löpare som avskyr terräng, men jag har inte hört någon människa som inte känner sig full av energi efter att ha vistats ett par timmar ute i skogen. Jag fick en timme idag. En timme som kändes på tok för kort. Kanske är det något att ge dig i present i helgen? En skogspromenad.

Man blir glad när man vet att man skall få komma ut och få frisk luft efter många timmar i skolan!

Übertidig morgonjogg

2011-09-28T20:28:00.000+02:00

När jag gick och lade mig igår deklarerade jag på twitter att jag minsann skulle upp skittidigt och träna idag. Samma dag, alltså igår, hade jag tänkt att ta en morgonprommis innan skolan men kom aldrig upp för sängen var så skön, så när jag sade att jag skulle upp och morgonträna idag flinade min kära sambo bara åt mig. Han vet verkligen precis vad han skall göra för att få mig att tända på alla fyra...Jag skulle aldrig acceptera att jag inte klarar av någonting vad det än gäller.

Så. Gissa vem som stod i sina nikes och tryckte igång klockan klockan 05.55 imorse? Jo jag! Nytt tidighetsrekord i morgonlöpning för min del.

Jag hade mörkret och vägarna där för en stund på morgonen. En dryg halvtimme som fördelades på 5.6 km. Strax under 6-tempo så fort gick det verkligen inte fast vem orkar bry sig och tempo så sådana världsliga saker när man känner sig som om man har världen för sig själv för en stund. Jag, inte emot utan med, universum. Man kan starta dagen på sämre sätt, det är ett som är säkert. Extra härligt blir det när Göteborg bjuder på strålande höstväder sådär i arla morgonstund.

Det känns som att det är dags att ta tillbaka sina morgonrutiner. Det var likadant förra gången jag började med morgonpass, det var riktigt segt om än härligt i början. Rätt sega ben och lite trögstartad, men sedan efter ett tag så när jag kommit in i det så gick det mycket lättare! Glöm inte det, man kan alltid skapa sig nya vanor, bara man ger sig själv en chans (eller två, eller tre!).

Spinning och Core

2011-09-27T21:57:00.003+02:00

Testade tisdagen till ära på en tredje version av spinningpass på gymmet. Denna gången för Matthew. Musiken var precis som på de andra passen kass med bara dunka dunka men denna gången kunde jag faktiskt stå ut med det bättre eftersom jag tyckte passet var bra och hade ett bra upplägg. Vi körde tre set om fyra låtar som var 2, 3, 4 respektiva 5 minuter långa och låtarna innehöll olika "spiningövningar". Stående, sittande, snabba, tunga och lite växlande där emellan. Rejält svettig och och ganska så trött blev jag. Körde dessutom med activios pulsband på mig idag och det var riktigt kul att hålla koll på pulsen och pressa upp den lite emellanåt. Men inget är ju som en pulstopp när man springer direkt...

Efter spinningen körde jag ett 30 minuters core-pass och det kändes rejält i magen. Förhoppningsvis har jag lite träningsvärk imorgon.

Det var riktigt skönt att träna ikväll då jag haft rejäl mensvärk under dagen. Jag är väldigt förskonad och har väldigt lite problem med det (tack gode gud), men jag brukar alltid ha en dag som ger smärta i ländryggen. Hanterbart utan värktabletter, det gäller bara att ändra ställning ofta och ta en kopp kaffe om det blir för jobbigt :) Efter träningen känner jag dock inget - tacksamt att det för mig går att lindra så lätt!

Vet ni vad jag längtar efter mest just nu? Det kom jag på när jag satt på spinningcykeln och ännu mer när jag kom hem och pratade med Alex som kört backintervaller med ÖIS idag. Jo, det är att få bli riktigt spytrött. Att få springa mig så trött att jag hjärtat håller på att hoppa ur bröstet, magen vänder sig ut och in och det känns som att jag skall trilla ihop i en hög. Det är vad jag längtar efter. Vad jag också inser är att det är långt kvar tills jag får göra det...

Bara att bita ihop. Jag har aldrig gett upp någon gång än i mitt liv och nu tänker inte bli den första gången heller. Ge upp. Det finns inte ens på kartan. Det är bara veklingar som ger upp. Jag. Skall. Bita. Ihop. Men jag kommer nog vara lite irriterad på vägen...

Hörrni där ute. Vi har alla våra stora eller små problem som stör oss. Vissa kallas i-landsproblem, andra är riktigt tuffa. Det verkar dessutom som att när det väl börjat så tar det aldrig slut. Det ena bekymret avlöser det andra. Tröttsamt. Men, vad vi än går och funderar på och som ställer till det för oss, inte är det något vi ger upp för? Nej, det är klart vi inte gör. Vi ger inte upp. Vi kämpar. Det finns inga problem som inte kan lösas, vissa tar bara lite längre tid än andra...Don't let it break you.

"Is there one nut to rule them all when it comes to health benefits?"

2011-09-26T21:47:00.000+02:00

Några dagars frånvaro på bloggen. Ingen frånvaro i livet, det är ett som är säkert! Det rullar på i 120 km/h precis som vanligt. Vet ni vad jag längtar efter allra mest nu? Det är att få ha en helg som är helt ledig men ingenting planerat. Inte för att jag har haft roligt den senaste tiden, jag har haft sjukt kul, men jag känner att jag är trött och sliten nu och verkligen behöver en helg där jag bara får ta det lugnt och vara.

Dagens smurf

Spenderade hela lördagen på stan och slapp därmed tänka på mitt missade Lidingölopp. Bästa metoden mot depppighet. Bokmässan på förmiddagen och shopping med mamma och pappa på eftermiddagen. På kvällen var jag på inflyttningsfest och igår blev det inte många knop gjorde. Roligt det hade jag, fick både med mig böcker, kläder och huvudvärk med mig hem efter den lördagen :)

Idag är det måndag (om ni nu hade missat det) och det var en vecka sedan jag sprang senast. En vecka med voltaren och knappt någon träning. Idag var jag ute och testade att jogga väldigt lugnt i 5 km. I spöregn! Gud. Det var helt underbart. Problemet är bara att 5 km är så himla kort (för miiiiig, observera) så jag hinner ju knappt blir varm och anfådd innan turen är slut...Men allt är bättre än inget, det har jag verkligen lärt mig!

Svårt dock att säga hur det kändes. Eller inte kändes kanske man ska säga. Jag blir lätt lite hypokondrisk och känner efter efter minsta lilla smärta. Ibland kände jag lite, ibland kände jag inget alls. Jag kommer att testa att sätta igång att springa lite nu igen, men inte oftare än varannan dag nu i början och inte längre än 5-6 km och se hur det artar sig under veckan. De övriga dagarna får jag roa mig med spinning och styrketräning! Är det nu det är dags för mig att bli stark? (hur många gånger har jag förövrigt inte sagt det? Typ varje gång jag går till gymmet...)

Jag väntar fortfarande på den dag då man blir stark av att garva. Tänka vad smidigt det vore!

Mörkret är här

2011-09-21T21:56:00.000+02:00

Det är mörkt ute på morgonen nu för tiden. Klockan 06.00 igår morse steg jag utanför dörren för en 50 minuters morgon-PW. Svart. Blåsigt. Lite kyligt till en början.

Fast vet ni vad? Jag gillade det. Jag tänker tillbaka på förra hösten och i våras när jag tränade för Andréa och hade fått rutin på tidiga morgonjoggar. Gud vad roligt jag hade den tiden. Nu blev det ju ingen jogg utan istället en PW (eftersom jag går på voltaren för mitt knäveck), men lik förbaskat var det skönt att koma ut tidigt på morgonen, i mörkret och blåsten. Fick sällskap av ett par löpare och ett några som var ute och rastade hundar. Jag älskar det faktum att alla som är ute så tidigt på morgonen hälsar på varandra. Som om vi har något gemensamt fast vi inte känner varandra.

Hann med ett pass på gymmet på kvällen med. Mest axlar men också två övningar för latsen och två för triceps. Ingen galen träningsvärk idag men lite stel och osmidigt. Det känns att jag gjorde något som tog lite där det skulle i alla fall.

Idag blev det ingen morgon-PW. Vet ni varför? För att jag var för lat. För att det spöregnade och blåste ut när jag vaknade. Valde att somna om istället. Tog den där svängomen när jag kom hem från skolan istället. I änggårdsbergen. Lerigt och översvämmat efter allt regn det senaste. Efter våra regniga vandringar i sommar har jag dock lärt mig att älska leran ännu mer än tidigare. Nu klaffsade jag fram i skogen medan jag log för mig själv och tänkte tillbaka på min bästa sommar någonsin. Jag saknar långa dagar med ryggsäck på ryggen, lite fuktiga fötter, sätta upp tält, laga mat och sedan krypa ner i en varm sovsäck. Det är nu ännu mer ett faktum att jag är en riktig skogsmulle. Ge mig lite skit så ler jag med hela ansiktet och kommer älska dig för resten av livet!

Att släppa kontrollen...

2011-09-19T22:06:00.000+02:00

Jag gillar att vara spontan och inte ha så mycket planer och regler som binder upp mig, men när det gäller vissa grejer är jag en riktig planeringsmänniska. Två exempel på sådana tillfällen är skola och träning. Detta för att det är två saker som betyder väldigt mycket för mig. Skolan därför att jag tycker det är roligt, det betyder mycket för mig, det krävs att jag presterar och för att det är min framtid. Träningen för att det är det jag älskar att göra. Att planera dessa två saker tillsammans har alltid fungerat väldigt bra eftersom jag vetat precis vad som skall hända på dagarna (i alla fall i princip). Jag har lätt kunnat planera in skoltid, träning, plugg och vila och oftast fått det att stämma ganska så bra.

Nu går det inte lika lätt längre. Varför? Jo för att nu har jag en ny vardag. En vardag som jag inte till fullo styr över. Jag har en hyffsad plan över mina dagar och vet oftast vad jag skall göra, men. Yes, det finns ett men. När man står på ett lab och jobbar med nya substanser så går det väldigt sällan som planerat. Det har fortfarande inte hänt att jag kommit till skolan, gjort mina reaktioner och allt har gått som planerat. Det dyker upp nya problem hela tiden. Problem som måste lösas. Problem som ibland går fort och ibland långsamt att lösa. Absolut lärorikt, så jag säger inte att det är något negativt, men det "förstör" hela min dagsplanering. Helt plötsligt blir dagen i skolan några timmar längre och kvällen därmed ganska så mycket kortare. Resultatet? Det blir inte som jag tänkt mig vilket kan stressa mig lite ibland.

Jag skulle åkt till gymmet och kört ett bålpass idag. Hade jag tänkt. Det blev inte så. Jag åkte direkt hem istället. Lite stressad och får dåligt samvete. Jag som hatar att bryta min planering. Men sedan tänker jag efter igen. Vad gör det egentligen om jag tar det passet imorgon istället? Herre gud, jag är off season, jag går på voltaren för mitt knäveck och jag är dessutom en hobby-motionär. Vad spelar det då för roll om jag byter plats på mina träningsdagar?

Det spelar ju faktiskt ingen roll. Mitt problem är bara att jag måste släppa kontrollen på mitt inneboende planeringsfreak. I alla fall tills dess att den situationen jag befinner mig i nu blir lite mer vardag och inte nyheter varje dag. Jag vänjer mig sakta men säkert och kommer in i det mer och mer, men tills allt börjar hamna på plats måste jag slappna av lite. Var sak har sin tid.

Time to go wild and crazy!

Kretsloppet i Borås

2011-09-18T21:47:00.000+02:00

Igår åkte den gröna faran packad med mig, Alex, Mikael och Ulrica till Borås för att springa Kretsloppet. Eller Mikael för att springa och jag för att latchojogga med mina fina tjejkompisar!

Perfekt springväder och jag mötte upp mina snyggingar och laddade på tjejers vis med tjatter och fnitter. Loppet var helt och hållet tillägnat Johanna som dagen till ära fyllde 23 år och dessutom gjorde sin sista dag som rökare!! Jag är både glad och otroligt stolt att hon äntligen tagit det här beslutet. Du är bäst!

Sofia, Maja, Bella, Lisa, jag och längst fram Johanna som förärats med en sjukt snygg t-shirt!

Johanna och Lisa. Vårt lagnamn? Fast Fimpers såklart!

Vi ställde oss i startfållan (klart vi hade tilldelats en startplats i startgrupp 1) och körde uppvärmning med frikis och svettis. Sjukt bra förresten. Musiken dog efter typ 30 sekunder..

Startskottet gick och vi började röra på benen. Startade i ett lugnt 6-minuterstempo och höll det loppet igenom. Hela första delen sprang vi ihop alla sex men vid Ramnasjön så fick jag och Bella en "lucka" och vi bestämde oss för att köra på i det tempot i mål. Perfekt lagom. Det var så längesedan jag träffade henne så vi hann med att avverka en hel del samtalsämnen - skönt! Vi kom i mål på 30.XX och jag kände mig knappt anfådd. Riktigt skönt även med tanke på mitt strulande knäveck! Helt klart en väldigt mysig dag med perfekt löparväder! Banan var väldigt flack och hade absolut förutsättningarna för att vara riktigt snabb.

Izabella och jag påväg mot mål!!

Sofia, okänd, Johanna och Lisa efter "spurtsträckan", snart i mål!

Snyggaste t-shirten på loppet. Helt klart.

Foto: Ulrica Lipschütz

Johanna, som inte sprungit speciellt mycket och sprang sitt livs första lopp, kom in på 33.XX vilket jag tycker är sjukt bra!!! Dödstrött i mål och var nog av åsikten att hon aldrig mer skulle springa i sitt liv, men samtidigt väldigt stolt över sig själv. Hon hade klarat sitt mål med att ta sig runt under 35 minuter. Jag är så himla imponerad!!

Någon annan som imponerade var Mikael som satte ett fint pers på 10 km på tiden 37.20. Grattis! Träffade även på Ashkan som också satte ett vackert pers med en minut! Grymt. Och snabbfotade Johan såklart som dundrade in på en sjätteplats med tiden 33.46. Jag fattar inte hur fort grabbarna springer...

Mikael ser inte ens trött ut efter målgång trots att han persat!

Under helgen har det även hunnits med ett pass på gymmet, en till kort runda för att känna på knät samt en brunch i Linné som toppades med att Yannick Tregaro kom förbi och diskuterade löpning. Sämre kaffestunder har man haft :) Han var också glad, sprang Sthlm halvmaraton på 1.17 igår. Alex började med fint pers i måndags på DM och de andra grabbarna avslutade med pers i helgen. Verkar som att några haft en bra vecka!

Och just det...storstädning, urfrostning av frys och handling också. Men det är inte lika kul att skriva om! Men det blev god mat, om än inte speciellt orginell. Men spenatpasta, köttfärssås, färsk sparris och sallad tycker i alla fall jag är himla gott, trots sin "vanlighet".

Morgonspinning - check!

2011-09-16T21:29:00.004+02:00

Igår när jag gick och lade mig intalade jag mig själv en massa gånger att när klockan ringer 05.30 imorgon så kommer jag att vara jättepigg. Trots att jag var i skolan ungefär 8-20 igår. Jag skulle vara pigg.

Älska din hjärna!

Den är dumsmart. Smart och intelligent och besitter många olika funktioner men den är också lätt att lura. Gissa vem som vaknade och faktiskt var pigg 05.30 imorse!? Just det. Jag! Klev upp tog på mig kläder, åt frukost, konstaterade att det var en fantastiskt vacker höstmorgon ute och därmed också bara 5 (!) grader ute. Önskade att det var en morgonlöpning jag skulle ut på menistället hade jag bokat in mig på morgonspinning nere på gymmet. 06.40 satt jag på cyklen (på gymmet alltså) och 06.45 drog passet igång. 45 minuter total svettsprut innan jag kunde hoppa in i duschen, ta på mig, sminka mig och sedan eftersvettas som en gris. Så mycket för den duschen. Tur att det var såpass kallt ute att jag svalnade av ganska så fort (alltså inte blev kall på ett negativt sätt).

Spenderade inte tolv timmar i labbet idag men väl 8.30-18.15. Med två korta pauser. Faktum är dock att det går väldigt bra att ha så långa dagar för det är så sjukt kul! Det är fortfarande ingenting som överhuvudtaget går som planerat för är det inte det ena som krånglar så är det de andra, men oj vad man lär sig mycket!

Förövrigt så gjorde jag sjukt god kvällsmat idag. Torsk i ugn med dill och bacon serverat med potatismos och ärtor. Mmm! Lite lösgodis till efterrätt. Idag kände jag mig värd det. Jag har inte ätit lösgodis sedan i början på juli (jo, godis har jag ätit, choklad och glass men inte plocksorten). Det var rätt gott men jag är ändå inne i en period då jag tycker det är godare att göra lite efterrätt, typ glass, när man skall unna sig något gott på fredagskvällen. Jaha. Har man gått och blivit vuxen nu med då?

Ett blogginlägg helt utan bilder. Tråkigare blir det inte. Säger som Mia, kan jag nominera mig själv som årets matblogg?

Åhh bodybalance!!

2011-09-14T21:44:00.001+02:00

Klockan är nu 21.20 och det är inte många minuter sedan jag landade i soffan. Kvällsmaten är uppäten och jag försöker landa lite innan jag går och lägger mig. Det har varit en ganska så lång dag kan man säga! Labbet 8-17 och hoppade jag upp på den limegröna faran och trampade ner till gymmet.

Mötte sambon som var på väg hem så medan han stretchade så körde jag 10 minuter uppvärmning på balansplattan innan jag snabbt körde två övningar för axlarna. Plockade en handduk och sedan, tro det eller ej, så satte jag mig på en spinningcykel! Jag har inte varit på spining sedan förra hösten :)

Passet var bra tyckte jag, jag blev ganska trött och rejält svettigt. Det var uppbyggt så att vi skulle upp för tre "berg" och varje "berg" skulle vara jobbigare än den tidigare. Nice! Lite kul dock när instruktören säger att "ser ni nu den siiista branten innan vi är uppe, på med motstånd och ge järnet nu!". Ehh nej...jag ser inget berg eller brant backe. Och inte f*n kommer jag någonstanns heller. Möjligtvis ser jag väl häcken på cyklisten framför men det undviker jag helst att titta på...
Som sagt passet var bra men musiken var kass. I princip bara dunkadunka-techno utan text. Min absolut hatmusik. Det saknar jag med sats, deras rockspinningar. Snacka om att trampa så att svetten sprutar, det var de bästa passen, med bästa instruktören och bästa musiken! Så skall det vara. Men jag inser självklart också att vi alla har olika musiksmak. För det mesta positivt, men negativt när det handlar om ett pass på gymmet, då hade det underlättat att ha samma musiksmak...

Efter spinningen hann jag med några övningar till i gymmet innan jag bytte kläder och gick in för att totalt varva ner i en Bodybalance. Senaste jag var på bodybalance var i början på mars. Hoppsansa. Jag förstår verkligen inte hur jag har kunnat "glömma" detta. Det var helt fantastiskt. Jobbigt i vissa stunder, men skönt. Åhh så skönt. Jag vet vad jag skall göra på onsdagar framöver. Alla borde gå på balance någon gång. Det är bra för både kropp och själ. Skönt med avslappning innan man åker hem, äter kvällsmat och går och lägger sig. Perfekt avslutning på dagen!

Båda bilderna är gamla...men jag hade samma kläder på mig idag så jag kan ju alltid låtsas att de är nya :)

Hungry heart

2011-09-13T21:36:00.000+02:00

Vilket höstväder det är ute! Regn och blåst om vartannat och ibland samtidigt. Jag märker dock inte av det så jättemycket när jag är inne hela dagen men jag märkte det onekligen när jag iförd löparkläder tog ett stort kliv utanför dörren. Jag hade dagen till ära snoffsat till mig med keps eftersom jag trodde det skulle regna så mycket ute, men det första som hände var att den blåste av. Trots att den satt fast med hästsvansen. Så mycket för den kepsen, jag fick hålla den i handen istället. Tog den vanliga svängomen över järntorget och majorna hem och landade på cirkus åtta kilometer. Åtta stormiga och även lite regniga kilometer. Men ett effektivt och smidigt sätt att ta sig hem!

Tyvärr var det inte bara guld och gröna skogar. Jag har lite ont på baksidan av ett knä, alltså i knäveket. Inte på framsidan som ett hopparknä, och inte på utsidan som löparknä (shit vad jag har googlat) utan det sitter mer på baksidan. Jag skall ta det lugnt några dagar och träna på gymmet och gå på spinning istället och se om det ger sig, annars skall jag boka tid hos Kevin Arvini igen! Men som sagt håller jag tummarna att det är något annat som spökar. Imorgon kväll har jag bokat in min på spinning. Det var år och dar sedan jag var på spinning så det skall faktiskt bli kul, första spinningpasset på nya gymmet också. Jag även konstaterat att jag MÅSTE stretcha mera. När man senaste gången jag var på bodybalance? Yoga? Körde en rejäl långstretch? Nää just det...jag kommer inte ens ihåg det. Skärpning Karin.

Just det. Jag invigde att springa i 3/4-tights idag med. Första gången. Nu är det höst!

Jag längtar lite efter sådana hära höstfärger. Dröjer nog lite till!

Bildkälla: google

DM Göteborg 2011

2011-09-12T21:48:00.000+02:00

Bloggtorka. Löptorka. Förra veckan var en planerad återhämtningsvecka. Att den skulle bli riktigt så lugn som den blev var väl kanske inte riktigt tanken. Shit happens. Jag var bra sliten förra veckan både på grund av ökad träningsdos tiden innan dess och för att masterprojektet har kört igång med full fart med långa dagar på lab. Trött i både kropp och knopp och känning i ett knäveck.

Något jag också märket är att hur roligt det än är att springa så kommer man snabbt ur sina vanor. Som att sticka ut och springa när det regnar, stormar och är mörkt ute. Typ som idag. Istället för att springa själv så var jag och skaffade mig lite ny inspiration istället! Direkt efter plugget satte jag mig på bussen till Åby Friidrottsaren för att kolla på sambon när han sprang DM på 10 000 meter. Coolt! Mindre coolt att det var skitväder med spöregn och blåst.

Alex kommentar efter loppet var dock att "han trodde att de sluppit undan det värsta vädret". Eller hur. Man är visst i en bubbla när man springer. Vi som stod vid sidan om och hejade, frös så vi hoppade och vi var alla helt överens om att sämre väder kunde man leta efter.

Men. Faktum kvarstår att det var riktigt kul att kolla! Jag trodde 25 varv på en 400-metersbana skulle vara skittråkigt att titta på men jag hade jättefel, det var riktigt roligt! Det gick ju att se dem hela tiden. Se vem som varvade vem, vem som tog in på vem och så liknande...Hann under tiden även reflektera över att det är tur att de sprang i vänstervarv. Alex böjer nämligen alltid huvudet åt sidan när man springer och blir trött. Hade ju varit jobbigt att böja huvudet åt vänster och springa högervarv...snacka om obalans!

Ja. Tydligen förvandlas man inte till Einstein när man kollar på 10000-meters lopp på bana. Även om det är kul. I mål kom han i alla fall på 34.36 och nådde målet att springa på under 35 minuter. Stolt flickvän!

Fick hjälpa till att vara tidtagare och varvräknare i heatet efter. Fick heja på Hilding och Martin. Blev nästan i stil med "heja rååååger". Men bara nästan.

Avslutade dagen med att få skjuts hem av Yannick Tregaro. Han är för jävla trevlig rent ut sagt!! Nu du pappa har du något nytt att berätta om på nästa "morgonbadarna".

IMORGON VILL JAG SPRINGA!

Remember

2011-09-11T22:08:00.002+02:00

“To be hopeful in bad times is not just foolishly romantic. It is based onthe fact that human history is a history not only of cruelty, but also ofcompassion, sacrifice, courage, kindness.

What we choose to emphasize in thiscomplex history will determine our lives. If we see only the worst, it destroysour capacity to do something.

If we remember those times and places - and thereare so many - where people have behaved magnificently, this gives us the energyto act, and at least the possibility of sending this spinning top of a world ina different direction. And if we do act, in however small a way, we don’t haveto wait for some grand utopian future.

The future is an infinite succession ofpresents, and to live now as we think human beings should live, in defiance ofall that is bad around us, is itself a marvelous victory.”

—	*Howard Zinn*

Vila och sorg

2011-09-07T21:47:00.002+02:00

Återigen har en dag passerat. En dag som på vissa sätt var lika alla andra, och på vissa sätt totalt annorlunda. Egentligen inte så mycket annorlunda för mig, men det finns folk runt om i Sverige och i världen som nu går igenom en sådan enorm smärta att jag inte ens kan föreställa mig. Idag gick någon son bort. Någons lillebror. Någons storebror. Någons man, sambo eller pojkvän. Någons pappa. Någons bästa vän. Någons stora idol. Någons stabila punkt i livet.

För mig har det varit en vanliga dag. Anlände till skolan 7.30. Gick därifrån 18.15. Under tiden hann jag labba, äta, prata, skratta, bli irriterad, bli glad, känna lycka. Helt enkelt bara vara jag.

Någon annanstans i världen lyfte ett flygplan. Ett flygplan som knappt hann upp i luften innan det tog mark igen. Våldsamt.

Mina tankar går idag till Stefan Liv och hans familj, fru och båda söner. Jag önskar jag kunde sända lite styrka och värme till er i denna stund. Det ofattbara har hänt och livet kommer aldrig mer bli det samma.

Så länge funderar jag över livet och blir än mer övertygad om att man måste följa sina drömmar. Leva varje dag. Du vet aldrig när det tar slut. Det kan vara i denna sekund, i morgon, om en vecka, om ett år eller om många många år. Vi vet inte. Tur är väl det. Följ dina drömmar. Du skapar din egen lycka. Det är aldrig för sent att försöka. Det är aldrig för sent att ändra sig. Du ångrar aldrig det du gjorde. Du ångrar bara det du inte gjorde.

Löpning i höststorm

2011-09-06T21:59:00.000+02:00

Masterprojektet fortsätter. Denna veckan har jag flyttat in på labbet och skall väl vara kvar där till någon gång i början på sommaren nästa år. Fint vettni! Och ja. Det har väl gått lika bra som väntat de två första dagarna när man skall testa nya reaktioner som knappt gjorts innan. Eller ja, själva reaktionerna är ju gammal skåpmat, men reagensen de skall köras på är nyare. Det har väl inte gått sådär superbra. Faktiskt ganska så skitdåligt om jag skall vara ärlig. Lägg där till att det var ett tag sedan jag stod på lab så allt tar dubbelt så lång tid (känns det som). Jaja, det gäller att se det positivt - det kan i alla fall inte bli sämre! Vi tar nya tag imorgon igen.

Idag tog jag mitt lätt frustrerade jag och sprang hem ifrån skolan. Kom därifrån strax innan sex och sedan väntade 10 väldigt regniga och stormiga kilometer hem. Passande. Tog bakvägen in i Änggårdsbergen och sedan väntade lera och stigar som regnat sönder. Kan det sluta trilla ner vatten från himlen snart eller? Vi har fattat nu moder jord. Det är du som bestämmer. Du har visat att du kan blåsa och regna som bara tusan, men det räcker nu. SNÄLLA!?!?!

Men, har ni tänkt på en sak? Man känner sig ändå ganska så cool när man springer där i regnet. Det plaskar och skvätter både vatten och lera om en där man dundrar fram på skogsstigarna. Håret ligger klistrat mot huvudet och vattnet bildar små bäckar ner för kinderna. Lätt kisande för att inte få för mycket regn i ögonen. Allt detta medan man tar sig fram genom skogens lummiga bygd. En oas av grönska, näring och livsrikedom. Där finns vi. Ett med allt det gröna. Allt det våta. Allt det levande. All styrka som finns där ute. Där finns vi.

Förresten, vilken skillnad det är att springa med ryggsäck på ryggen. Det blir ju mycket tyngre (no shit, Einstein!). Känner dessutom att jag är lite trött i benen efter förra veckans ganska så rejäla mängd så det blir en lugnare vecka denna veckan. Färre mil och mer återhämtning. Det var det där med balans....

Förresten nummer två. Sverige är inte jättebra på att spela fotboll...

Långpass, friidrott och vanligt pass

2011-09-04T22:14:00.001+02:00

Jag har haft en sådan där superhärlig helg som man behöver ha ibland. Bara varit hemma och haft det gött. Lugn fredagskväll men en lördag med full fräs, just the way I like it!

Inledde lördagen med ett långpass. Skulle gjort en favorit i repris och sprungit broarna runt, men när jag kommer till Älvborgsbron så är den avstängd för gående och cyklister. Bara en fil är öppen. Snopet. Vad gör jag nu, var första tanken som slog mig. Bara att göra det bästa av saken - ge sig ut på sightseeing i sin egen stad! Jag visste inte riktigt vart skulle men så såg jag en skylt det stod Långedrag på så jag sprang åt det hållet. Sprang och sprang och rätt som det var var jag framme min kusins hus. Spanade lite men såg ingen där och såg ingen bil eller så det blev ingen "oplanderad" paus utan det var bara att springa vidare. Gjorde en chansning och sprang rakt fram och helt plötsligt kom det en skylt det stod något i stil med Turiststråket på så jag började följa den. Kom ner till havet vid Fiskebäck och Fiskebäcks badplats. Sprang vidare mot Önnered och kom till en småbåtshamn och sedan Önnereds brygga. Det kom en skylt det stod Frölunda Torg på så äntligen sprang jag i riktning mot något som jag faktiskt visste vad det var för något. Skönt. Kom fram till torget och tog en extra sväng innan jag kom hem och landade då på en dryg halvmara. Perfekt nöje en lördagsförmiddag!

På eftermiddagen blev det en tur till Åby och Folksam Challenge. Friidrottstävling och sista (?) uttagningen till Finnkampen. Kul att både Johan Wissman och Robert Kronberg var där. Ännu roligare att höjdhopparen Andrej Silnov var där. Spanade också in Erika Johansson. Starstruck!! Ännu gladare när Robban bjuder på sig själv och Johan tar av sig tröjan. Mamma Mia!

Idag blev det ännu mera löpning. Jag verkar inte kunna få nog nu för tiden. Dessutom känns det som att jag har fått bra ordning på min kost nu för maximal återhämtning för trots att jag sprungit flera kilometer denna vecka än vad jag har gjort någon gång tidigare, och då faktiskt inte ens är i form nu, så känner jag mig inte trött. Glad och tacksam. Jag vet hur det är att inte kunna springa så en sådana här vecka när allt bara stämmer gör mig allt lite varm i hjärtat. Det blev alltså ytterligare 12 km idag.

Summerar den här veckan till 72.67 km löpning. Ett pass styrketräning och ett pass kettlebells. Bra vecka. Nöjd, glad, belåten och fortfarande pigg. Lets call it a day.

The story of Norway

2011-09-02T22:09:00.001+02:00

Here comes the stoooory! Och den är väääldigt lång. Innehåller dock väldigt mycket bilder!

Dag 1. Yes. Vi åkte som sagt på lördagen och tog sikte på Lillehammer. Gjorde ett par stopp på vägen, bland annat så stannade vi i mysiga Hamar och käkade lunch nere vid sjön. Vi kom fram till Lillehammer på eftermiddagen, runt fyra, och då parkerade vi bilen i stan och gick upp till Lillehammer Olympic Park (från 1994). Man kunde åka lift upp till toppen...men ni tror väl inte vi är så lata? Klart vi inte är. Vi tog trapporna! Kändes rätt skönt i lår och vader kan man säga. Kollade utsikten, kikade omkring där uppe och väl nere igen köpte vi varsinn glass och kollade på några killar som åkte någon form av gummibob som man låg på mage på nerför hoppbacken. Coolt men det såg sjukt läskigt ut!

Satte upp tältet nere vid sjön och hade det allmänt mys i kvällssolen innan vi gick och lade oss.

Dag 2. Vi började söndagen med 10 km löpning utmed sjön som avslutades med bad och jag fick tvätta håret i sjön. Sjuuuukt kallt!! Fantastiska vyer dock. Slutsatsen vi kunde dra av vår korta men innehållsrika tur till Lillehammer var att hit ville vi åka tillbaka på träningsläger. Träningsmöjligheterna är oändliga!

Vi satte oss i bilen och åkte vidare till Åndalsnes. Vägen mellan Lillehammer och Åndalsnes är otroligt vacker och bergen blir bara större och större och mer spektakulära. Ett par stopp på vägen innan vi avslutade kvällen med att äta kvällsmat på en pizzeria nere i "centrum" (det är väldigt litet där) innan vi satte upp tältet precis nere vid fjorden. En vy jag gärna skulle vänja mig vid att vakna upp till.

Dag 3. Dags för vandring! Vi tog bilen ner mot Isfjorden innan vi svängde av vägen och parkerade bilen en bra bit in på en grusväg. Sedan var det bara att börja gå. 9 km innan vi kunde lämna ryggsäcken och påbörja klättringen upp på Romdalshorn, 1550 möh. Det var inget höjdarväder utan ganska så dimmigt och molnigt. Spännande men lite läskigt ibland. Rätt var det var när vi hade klättrat en bit så är det moln över oss och moln under oss. Det enda som vi ser som sticker upp ovanför oss var några riktigt höga spetsiga toppar. Ser annars inget uppåt och inget neråt. Det var enda gången på hela semestern som vi både faktiskt kände oss lite yra i huvudet. Skulle vi kolla oss omkring var vi tvugna att håll i oss ordentligt för att känna att vi stod stadigt. Väl uppe var det dock självklart värt viss "yrhet" (japp, jag kom på det ordet själv) för det bjöd på vacker utsikt och vi kunde titta rakt in i Trollväggen. Två problem återstod. Nummer 1: klättra ner. Alla vet att det är lättare att klättra uppåt än neråt. Nummer 2: De där nio kilometerna vi gick för att komma fram till klättringen...vi var ju tvugna att gå dem igen. Åt andra håller. På väldigt darriga ben. Seriöst. Det var de längsta nio kilometerna i hela mitt liv. Jag trodde aldrig vi skulle komma hem.

Dag 4. Sätter oss i bilen för att åka vidare. Kör Trollstigen. Fantastiskt vackert och spektakulärt när det är vackert väder (händer sällan). När vi körde var det regn och dimma. Uppe på toppen var det så dimmigt att vi knappt kunde se hande framför oss, det regnade och var 7 grader. Jättemysigt. Verkligen.

Vi åkte istället vidare till Geiranger och på vägen stannade vi till på Gullbrandtsjuvet och kollade på de häftiga formationerna och åt varsin våffla!

Dag 5. Dags att bestiga berg i Geiranger! Utgår ifrån Vesteråsens gård och går upp till Laushornet, 1506 möh. Riktigt tuff vandring vissa stunder då det är riktigt brant och det bränner i både lår, vader och rumpa. Ibland ganska så molningt vilket skymmer sikten, men med jämna mellanrum klarnar det upp och bjuder på fantastiska vyer. Vi konstaterar också att vi efter fem dagar överanvänt ordet fantastiskt, men konstaterar också att det är det enda som passar in. Uppe på toppen äter vi lunch innan vi går ner igen.

Dag 6. Inget regn med sjukt dimmigt så idag var det ingen passande dag för vandring. Gjorde istället en utflykt till Stryn där vi käkade lunch och strosade omkring innan vi åkte Gamla Strynefjällsvägen till Grotli där vi spanade in ett gammalt flygplan som störtade där under andra världskriget vars historia nu även skall bli film, innan vi åkte tillbaka till Geiranger och avslutade dagen med löpning. Tuff löpning! Antingen springer man rakt neråt eller rakt uppåt. Det finns liksom inget mellanting där.

Dag 7. Börjar dagen med lätt frukost och ihoppackning innan vi ger oss ut på en morgonjogg. Här är semestern också när att ta slut när följande konversation utspelar sig under löprundan:

Jag: "Fy f*n vad brant!! Känns ju sådär bra att börja med att kuta i superbrant uppförsbacke på morgonen utan någon uppvärmning". Tilläggas bör ju att jag sliter som ett djur.

Alex: "Men alltså, det är ingen fara. Vi värmer ju upp nu, det går ju jättelångsamt".

Om blickar kunde mörda säger jag bara. Då finns det risk att jag hade varit en sambo mindre. Bara för att HAN tycker det går långsamt (springer milen på 35.45) så behöver det ju inte betyda att JAG tycker det går långsamt. Han insåg nog sitt misstag och var tyst resten av uppförsbacken. När vi vände och sprang ner igen kunde vi dock återuppta diskussionen och jag var inte sur längre och väldigt mycket piggare. Springa nerför var kul :)

Efter avslutad löprunda åkte vi vidare till Jotunheimen och Spiterstulen. De sista 18 km var spännande. På en smal grusvägen mitt ut i ingenstans med kossor överallt. Fast vi hittade fram!

Dag 8. Bestiger nordeuropas högsta berg Galdhöpiggen, 2469 möh. Häftigt! Dock väldigt dålig sikt på toppen och dessutom snöade det. Det är första gången i mitt liv jag varit med om att det snöade den 20 augusti men å andra sidan är det ganska stor risk att det kan komma snö i Jotunheimen i augusti. Känns dock kul att ha varit uppe på det högsta berget och när vi var på väg ner igen klarnade det upp och blev sol och blå himmel så vi kunde njuta av vacker utsikt ändå. Under hela vår tid i Jotunheimen låg temperaturen på 8-12 grader under dagarna. Nätterna var självklart kallare.

Dag 9. Gör ett försök att bestiga Stora Urdadalstiden men får vända efter ett tag. Klättringen blir för tuff för mig. Jag känner att jag är för kort och lite för svag för att orka och våga lägga all kraft i ben och armar när vi skall klättra på de stora klippblocken. Dessutom finns det mycket hal mossa på berget. Här är det alltså omöjligt att gå upp utan här är det klättring med armar och ben som gäller. Blir vansinnig på mig själv som tvingas ge upp och bestämmer mig för att jag banne mig skall upp på det där berget inom en snar framtid (tid är ju alltid relativt). Men den här dagen blev det för tufft och för svårt och man chansar aldrig när man är i fjällen. Då är man bara dum. Dessutom klättrar men på ryggen på berget och det är brant ner på höger sida och brant ner på vänster sida och trillar man ner där så...ja, man mår inte så bra efter det.

Dag 10. Packar ihop och åker ner till Lom. Besöker ett stenugnsbakeri och köper stenugnsbakat bröd och fika. Alltså det brödet. Jag har aldrig i hela mitt 23 och ett halv-åriga liv smakat så gott bröd. 5-korn hette det. Smaklökarna gjorde volter av lycka. Serverat tillsammans med lite gulaschsoppa blev det extra gott. Körde sedan vidare ner till Odda där vi tar en snabb svängom innan vi åker vidare och återigen befinner oss i Lillehammer. Äter kvällsmat i stan och gå runt och har det allmänt mysigt. Njuter av livet.

Dag 11. Tar en till tur runt om i Lillehammer innan vi stätter oss i bilen och åker hem till Göteborg. En underbar semester är till ända och det är väldigt skönt att få duscha i sin egen dusch och sova i sin egen säng. Men så fort vi var rena, fräscha och utsövda började vi redan längta efter nästa äventyr. Kan undra vart det kommer bli?

Tur vi har privatchaffis!

Första dagen på sista året!

2011-09-01T22:04:00.000+02:00

Woop woop! Här kommer ett inlägg från världens mest taggade tjej! Skolan och mitt masterprojekt körde igång idag. Första dagen på sista året. Kan ni tänka er!? Inte för att jag gjorde så mycket idag egentligen, massa introduktion, rundvisning, möte och läsning av lite artiklar. Jag kör inte igång labarbetet förrän nästa vecka men jag är sjukt taggad ändå! Värsta kickstarten - det här skall bli så himla kul och jag är så glad!

Eftersom dagen varit så bra hittills tänkte jag att det var lika bra att avsluta den på bästa sätt - genom en löptur! 11 lätt och lagom-kilometer fick det bli, i de vanliga spåren runt masthugget och majorna. Finemang!

Ännu bättre avslut fick jag genom skype-date med Kanada. Samtalsämnen mellan himmel och jord avverkades precis som vanligt. Dubbelfinemang!

Bra grej nummer 4. Idag kom min fina present ifrån Pernilla och Snow and Motion! Eller egentligen var det ingen present för det var Pilla som hade en tävling på sin blogg och jag vann och därmed är jag nu ett par snygga Röhnisch Viola 7/8 Zip Tights rikare! Taaaaack :)

Nu slog jag nog dessutom rekord i hur många utropstecken man kan använda i ett blogginlägg. Bra va!? (där kom ett till)

Snygga sockar va?

Double up!

2011-08-31T21:37:00.000+02:00

Det blev en dubbel idag såhär sista lediga dagen.

En löptur på förmiddagen på 12 kilometer. Min standard tolvkilometersrunda. Även idag var det rätt lätta och pigga ben som studsade runt de 12 kilometerna i mina Mirage. Nemas problemas. Ytterligare en sådan där dag då man bara älskar löpning och inte förstår folk som INTE springer...Japp, så var det. Försöker ta vara på det för jag vet att det kan ändra sig snabbt! Typ imorgon. Då kanske jag inte fattar varför man springer över huvudtaget. Eller jo, det kommer jag nog. Jag kommer nog alltid springa. Det gäller nog bara att inse att det finns bra och det finns dåliga dagar. Take it or leave it. Quitters never win.

Efter lite fix och trix på eftermiddagen blev det en sväng ner till gymmet för att köra ett pass kettlebell. Mitt första gruppträningspass på jag vet inte hur länge! Eftersom det är i början på terminen så är det ganska så mycket tekniksnack och övning så även om jag inte blev jättetrött så var det nyttigt. Lite pet och repetition av teknik och dylikt kan vi alla behöva ibland och även om jag tränat kettlebell innan så är jag ju långt i från ett proffs om man säger så. Känner också att det var länge sedan jag tränade min explosivitet eller vad man skall kalla det. När vi körde swingar och cleans (heter vad i plural?) så fick jag aldrig riktigt in det där trycket i höfterna som jag kände att jag hade när jag tränade det mer regelbundet. Men. Nu kan det ju bara bli bättre!!

Sitter och kollar på Walking the Amazon på Discovery Channel. En kille skall vandra genom hela Amazonas.

Innan idag kollade jag på ett avsnitt från när Jojje Borssén vad ute på fjällöpning.

Sjukt vad sugen jag blev på att ge mig ut på äventyr!! Jag längtar tillbaka till att vakna upp i vårt tält...

Kort långt pass

2011-08-30T21:58:00.001+02:00

Jag fortsätter att njuta av mina sista lediga dagar innan allvaret drar igång igen. Idag njöt jag genom att åka upp till Skatås och springa i den underbara naturen. Det var längesedan jag var där uppe och sprang så jag har verkligen längtat dit det senaste.

Jag började med ett varv runt lilla delsjön, det är ungefär 12 km. Dock hade jag sådant grymt flow idag att jag inte alls kände mig klar efter det varvet, funderade på om jag skulle ta ett varv till på åttan men så kom jag på att jag faktiskt sprang 21 km i söndags så det kanske vore dumt att springa så pass långt nu igen så nära...i alla fall i det stadiet som jag befinner mig i nu! Istället gjorde jag så att jag tog en sväng runt Härlanda Tjärn och så 2.5:an tillbaka så att jag till slut hamnade på 16 jämna och fina kilometer!

Idag var en sådan där dag då allt bara stämde och allt kändes så lätt. Jag blev aldrig trött och det kändes som om jag skulle kunnat fortsätta i en evighet. Underbara kropp och ben, vad jag älskar er! Det finns verkligen inget bättre än att springa när man har sådana dagar...jag hade nog haft endorfiner över för en hel armé när jag var klar.

På topp!

Dagen avslutades med en mysig promenad i den faktiskt ganska så ljumma sommarkvällen. Det gäller att ta vara på dem nu så länge de varar!

Imorgon är det min sista lediga dag...det blir att försöka kräma ur så mycket som möjligt ur den. Samtidigt blir det skönt att återgå till vardagen igen. Jag är så rastlös att jag inte vet vart jag skall göra av mig själv här hemma. Lägg där till lingonvecka så vet kan man ju säga att jag inte är den lättaste personen att ha och göra med just nu. Men snaaart skall min rastlösa kropp få saker och ting att bita i igen. Mums!

En sväng till Elixia Masthugget

2011-08-29T21:32:00.000+02:00

Ja, det gym som jag tränar på och som tidigare hette Masthugget Fitnessclub har nu mera bytt namn till Elixia Masthugget och ingår nu i den Elixa-kedja som finns på tre ställen här i Göteborg. Förutom i Masthugget finns det även i Sisjön och i Torslanda. Jag var väldigt nöjd med gymmet när det var fristående och tycker det är jättefräscht och passar mig perfekt och jag har inte märkt någon skillnad (förutom nya skyltar, nya färger och nya ansikten) sedan det bytte ägare så det måste ju betyda att jag också är väldigt nöjd med Elixia!

Det blev alltså en sväng till gymmet idag och det blev bara ett vanligt kom igång-pass med mest fokus på axlar och core. Jag har tappat inspirationen lite i gymmet och tyckte väl inte det var jätteroligt när jag var där så jag har bestämt mig för att jag skall gå på lite pass för att få tillbaka lite motivation. Redan på onsdag har jag bokat in mig på ett 45-minuters kettlebells-pass och har också spanat in när de har TRX och Challenge. Det kommer nog blir bra det här!

För övrigt så kan jag nu också konstatera att det är två dagar kvar på mitt livs sista sommarlov. På torsdag börjar det igen. För sista gången. Snacka om skräckblandad förtjusning!

Efter gymmet åkte vi och storshoppade i frukthandeln. Åh vad gott!

Lå-Lå-Lå-Långpass!!

2011-08-28T21:36:00.000+02:00

Först bara: Jag har skaffat Twitter!!! Follow me: nilsson_karin. Ok. Åter till det vanliga.

Jag blev så himla inspirerad av alla Midnattsloppslöpare igår att det var helt otroligt. Det var nog det jag behövdes för att få en riktig motivationsboost! Efter att ha storstädat hela lägenheten idag så blev det till att snöra på sig skorna och bege sig ut! Vi hade väl varken planerat vart eller hur långt vi skulle springa mer än att det "skulle bli ett längre pass". Jag föreslog att vi skulle springa neråt Älvsborgsbron och sedan fick vi se, men när vi kom dit så blev vi så sugna på att springa över så vi bestämde oss för att göra det och för att köra "broarna runt", en klassisk långpassrunda här i Göteborg. Det var fantastiskt vackert längs Eriksberg och Lindholmen i eftermiddag för solen sken och vattnet glittrade. Blåste gjorde det också men det vänjer man sig vid när man bor i den här stan...

Ja vad ska man säga, det var så himla mysigt att bara springa runt på bryggorna precis vid vattnet och njuta utav det som kanske var några av sommarens sista värmande solstrålar. Lite problem var det dock upp för Götaälvbron då det blåste sådan motvind att jag faktiskt var väldigt osäker på om jag skulle komma upp eller inte. Fort gick det då verkligen inte men jag lyckades väl stappla mig upp på något sätt.

Längs operan och casinot var det ömsom motvind och ömsom stilla så det var bara att springa på. När vi närmade oss 15 km fick jag börja slita då det är ungefär där som mina längsta pass legat de gånger jag har sprungit lite längre. Men eftersom det var en bra bit kvar hem så var det bara att bita ihop och springa på. Ytterligare 6 km senare kunde vi stänga av klockorna med ett nöjt leende på läpparna. Med tanke på min skadehistoria i våras och nästan två månader på resande fot nu det senaste så kunde jag konstatera att jag tror att det var mitt första pass över 20 km i år. Det ni! Utan vatten dessutom vilket kanske var lite korkat. Kände mig mer uttorkad än sahara när jag kom hem men det var snabbt löst - några glas vatten och en banan och jag var på banan igen (höhö)!

Sammanlagt blev det alltså en halvmara i 5.27-tempo. Imorgon skall nog löparbenen på vila tror jag...

Lite såhär kände jag mig när jag sprungit idag! Kortet är taget i Lillehammer.

Blöt löpning!

2011-08-28T13:19:00.001+02:00

Det var som om himlen öppnat sig här i Göteborg igår. Det regnade på rätt bra hela dagen om man säger så, samtidigt som det var väldigt varmt och klibbigt ute. Det blev alltså en blöt men väldigt härlig löptur igår. Härligt för att benen var helt med på noterna igen. Det behövdes bara en vilodag! 11 helt vanliga kilometer en liten bit över 5-tempo skrapade jag ihop och det finns väl egentligen inte så mycket mer att säga om passet. Det var en vanlig runda, ett vanligt tempo och det hände inget spektakulärt under rundan. Bara en helt vanlig löprunda! Men jag tycker de är bra härliga de med. De rundorna när tankarna bara får vandra fritt och man hinner avverka både det ena och det andra när man bara har sig själv som sällskap. Såg dock ut som en dränkt katt när jag kom hem!

Även kvällen spenderades i löpningens anda. Den började men en alldeles galet god middag med vin hemma hos Madde och David. Därefter var det bara att packa på sig regnkläder och paraflax och åka in till stan för att heja på alla som vi kände som skulle springa. När vi stod där mitt i spöregnet på väg till ett lerigt heden uttryckte David det vi alla tänkte på ett väldigt bra sätt: "Det här kan nog vara något utav de dummaste vi har gjort". Men kul hade vi och jag är helt övertygad om att vi var kvällens bästa hejarklack :)

Frida var sjukt taggad och satte ett fint pers på loppet - GÖTT JOBBAT!!!

På vift igen

2011-08-26T11:30:00.000+02:00

Om man har varit på resande fot de senaste typ två månaderna så är det ju onödigt att stanna hemma och ta det lugnt. Igår morse, när jag varit hemma drygt ett dygn, satte jag mig återigen i gröna faran för att åka på utflykt. Trampade gasen i botten och sladdade in till Borås för att möta upp mamma, sedan följde jag med hem till mina föräldrar där jag fortfarande befinner mig. Kommer dock åka hem till Göteborg idag igen.
Jag hade tänkt mig en skön och njutbar löprunda här i skogen igår när jag kom hem. Den blev allt annat är njutbar kan jag säga er. Mina ben var fullkomligt döda och dessutom var det så fuktigt, varmt och klibbigt ute i luften att jag var påväg att bara lägga mig ner på vägen och vänta på att någon skulle komma och hämta mig. Trodde först att det bara var mig det var fel på men efter att ha pratat med mamma när jag kom hem som också varit ute och tränat så förstod jag att jag inte var det. Hon hade inte haft någon trevlig tur heller, snarare tvärtom. Dessutom var alla mygg och flugor som galna. Usch. Jag var nästan helt säker på att det skulle bli åska eller en rejäl regnskur eller något utav det, jag hoppades nästan det, men det hände ingenting. Jaja, jag fick ju springa lite i skogen i alla fall! Och säga hej till en död orm...8 km stapplade jag mig runt innan jag fick lova att lägga mig i en hög på gräsmattan.

För övrigt vill jag bara säga två saker. Nummer ett är att jag älskar att världen är så liten. Igår när jag var i Borås mötte jag en av mina äldsta och bästa vänner Johanna. Bara sådär mitt på gatan. Och ingen bor i stan utan råkade bara vara där på samma dag utan någon direkt anledning. Vi har pratat så länge om att ses nu då jag varit i Kanada och Norge och hon har varit i USA och så springer vi på varandra i BORÅS av alla ställen. Wierd. En väldigt snabb pratstund men det är alltid kul att få ses och ge en kram. Nu dröjer det inte lika länge innan vi ses igen. Högst ett par veckor - lycka!!

Nummer två är att jag tycker att alla skall läsa det här inlägget. Så tänkvärt. Jag brukar vara ganska så bra på att döma folk efter hur de ser ut även om jag hela tiden försöker bättra mig, och sådana här inlägg får mig verkligen att vilja bättra mig än mer och än fortare.