Löpning - ett mysterium

Fuktigt ute. Små, små droppar som lägger sig likt en hinna på håret.
Vattenpölar. Kallt vatten som tränger in genom det en gång så vita och rena skotyget.
Is. Bildat efter gårdagens regn och nattens minusgrader.
Frisk luft. Luft som ger rödrosiga kinder och syre till kroppens minsta lilla cell.

Funderingar. Tankar om nutid och framtid. Funderingar på problemställningar. Kan jag finna något svar?
Hur kan något som ser så enkelt ut på pappret var så svårt i praktiken? Funderar över människor. Hur kommer det sig att man är si eller så? Hur är jag? Vem är jag? Vad vill jag? Funderar över platser i världen jag vill åka till. Funderar på vad jag vill uppnå. Uppnå privat. Utanför det som kallas karriär. Mina drömmar.

Funderar över hur människor kan gå miste om träningens enorma effekt på välmåendet. Hur tårar på frammarsch kan förvandlas till ett smygande leende. Hur en känsla av lycka kan sprida sig som en löpeld genom kroppen. Existens. Jag springer. Alltså finns jag.

Funderar på hur något så simpelt som att sätta ena foten framför den andra i ett tempo snabbare än att gå kan frambringa så mycket hos en människa. Stor som liten. Lång som kort. Svart som vit. Kvinna som man. Vi är alla lika inför detta mysterium.

14 småkuperade kilometer runt ett elljusspår kan framkalla många tankar en helt vanlig tisdagskväll.