Jag drar

Ok mina damer och herrar. Idag har jag sprungit ett utav det som kanske varit det absolut värsta löppassen i mitt liv. Från steg ett var jag fullkomligt död. Jag vet inte vad det berodde på. Så himla hårt tränade jag ju inte igår, jag har tränat mycket hårdare pass och varit pigg dagen efter. Jag har ätit lunch på samma sätt som vanligt, kanske ett litet mindre mellanmål men ändå var det som om luften gått ur kroppen. Jag var helt kraftlös och nästan darrig när jag stapplade fram på mina ben.

Glad dock att jag blivit bättre på att släppa lite på min prestige. Av de planerade 15 km blev det åtta. Resten fick sambon stå för. Skönt att man har någon som springer åt en liksom...

Tänk att igår sprang jag i 4.40-tempo och det kändes som vanligt prattempo. Idag höll jag på att avlida i typ 5.55-tempo. Konstraster. Jaja. Jag lyckades komma hem till slut i alla fall. Alltid något. Tryckte fyra kex när jag kom hem som tröst och efter en varm dusch började livet återvända. Shit happens eller nått.

Så. Nu har vi konstaterat det. Jag hade ett riktigt skitpass idag. Men jag fick en ny kompis. Stormen Emil. Ja, det är riktigt skönt att det kommer mer storm och spöregn här i Göteborg. Det var ju så längesedan sist menar jag.

Förresten. Nu kopplar jag bort bloggen för ett tag. Jag skall nämligen på semester!

Imorgon drar jag till Norge och stannar där resten av veckan!

På återseende på söndag kära vänner. Jag skall förhoppningsvis njuta av minusgrader och snö. Ha en fin trettondagshelg. Puss och kram!

Det här tänkte jag njuta lite av. Bland annat.