Att sätta maskineriet i rullning

Jag brukar gilla att jogga lugnt efter mina hårda pass för att få igång lite blodcirkulation och få bort lite slaggprodukter. Jag tycker att jag återhämtar mig lite bättre då. Blir inte så seg. Igår blev det dock ingen återhämtningsjogg för jag kom inte hem från labbet förrän det var dags att äta och sedan däcka i sängen. Så blir det ibland.

Det var alltså med lite sega ben jag begav mig ut på dagens löptur. Det tog verkligen några kilometer innan kroppen hade fått igång alla kugghjul och det rullade på fint. För en gångs skull valde jag att ta en runda i stan. Det var jättelängesedan jag gjorde det så jag tänkte att det kunde väl vara roligt att få se lite folk. Det ångrade jag. Det var inte alls roligt. Inget roligt att titta på, folk som rökte överallt och det luktade jätteilla plus att det är massa rödljus (jag hade iof tur med de flesta). Vad tänkte jag med egentligen? Mysigt att springa i stan? Nja...jag kommer nog att fortsätta att springa mina vanliga rundor och tar jag en stadsrunda så tar jag den där jag inte träffar så mycket folk men ändå bjuds på vacker utsikt. Eller runt broarna. Det är fint, i alla fall på sommaren.

Utsikt från Masthuggskyrkan.

Dryga 13 kilometer fick jag i alla fall ihop idag. Ett sådant där pass som är bra för hjärnan. Rensar ut lite dåliga tankar. Jag gissar att det inte är helt ovanligt att man ibland kan ha dagar där man känner sig allmänt värdelös och skulle passa bäst längst in i en mörk lagerlokal någonstans. Jag hoppas dock att löpturen, den varma duschen och den kommande (förhoppningsvis goda) nattsömnen skall ändra på det. Imorgon är en ny dag. Fredag, snart helg och jag skall på disputation och disputationsfest. Doktor Jonatan. Det är en ganska cool titel ändå.